vattenskräppa

Gammal bofast art.

Vattenskräppa är ursprunglig men något kulturgynnad. Den växer på grunt vatten i näringsrika miljöer, ofta nära havet - bäckar, åar, gölar och kärr.

Storvuxen värmekrävande växt på grunt näringsrikt vatten. Artens nuvarande utbredning i Närke är ojämn. Vattenskräppan var enl. Hartman (1866) täml. sälls. men har efter sjösänkningarna utvidgat sina domäner betydligt och är nu allm. bl.a. längs norra Hjälmarstranden, såväl ute i träd- och buskfria stränder som i betade eller obetade klibbalkärr. Den har troligen varit mycket sällsynt där före Hjälmarsänkningen (Morander 1986).

Vid Skarbysjön i Viby är arten känd sedan länge och finns ännu kvar (Hartman 1866, Nilsson 1978). Efter kemisk bekämpning av bladvassen vid Myrö i Rinkaby 1970 spred sig vattenskräppan kraftigt (K. Rosenberg 1979).

Flertusenåriga lämningar av arten har hittats vid Vilstaängen i sjönötstorven, vid Ekebymossen i Kumla och i Kvismarkärren, strax V om Hammar gård i Asker (L. von Post 1909a, 1912, 1925).

666 Rumex hydrolapathum Huds.

This species is nearly restricted to Europe (also indigenous in NW. Anatolia). Within this area it is locally spread by man. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 129.

Allmän längs Östra och mellersta Mälarens stränder, tämligen allmän-spridd runt Galten samt längs Arbogaån (V-ut till Fellingsbro) och Hjälmare kanal. Utanför detta område några strölokaler (delvis tillfällig). Den till Mälarområdet tämligen strängt begränsade utbredningen syns i första hand orsakad av höga, temperaturklimatiska anspråk. Utbredningstyp: S9.

Larsson 1851.

Vattenskräppa växer i något näringsrikt sötvatten, ibland i brackvatten, men tål inte kraftigt förorenat vatten. På Öland är den sedd i kärr som ofta är strandnära, alvarträsk, sumpskogar, diken, vassområden i brackvatten samt sötvattensutflöden på havsstränder.

Vattenskräppa är fortfarande sällsynt på Öland men har ökat sedan Sterner (1938). Den ses främst på sydvästra Öland, från Vickleby sn och söderut till S. Möckleby. Orsaken till ökningen är svår att förklara. Kanske är den inkommen till Öland ungefär när primärfyndet gjordes och har inte ännu hittat alla lämpliga lokaler? Samtidigt har den försvunnit från några äldre lokaler, bland annat primärlokalen vid Gladvatten, Högsrum sn. Vattenskräppa gynnas av bete eftersom kreaturen ratar den, något man tydligt såg i Beijershamn, Vickleby sn, när området röjdes och betesdjuren återkom. Men efter några år var växten nästan borta, kanske betesdjuren tramp skadat den? Där man förr såg vattenskräppa i området öster om stenpiren växer idag stora mängder kotula Cotula coronopifolia.

Gammal eller inkommen, bofast.

Vattenskräppa växer blött till fuktigt vid näringsrika vatten vid sjöar och större vattendrag samt i och vid dammar, åar och diken. Vi har även funnit den i större hällkar på ganska små, fågelgödslade öar. Arten har sedan förra inventeringen visat sig på många nya lokaler och är på spridning norrut. Fortfarande är den vanligast vid Göta och Nordre älvar men är numera etablerad i hela södra delen av landskapet.