vanlig storigelknopp

Stor igelknopp är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den växer beståndsbildande i näringsrika sjöar och i vattendrag med låg strömhastighet samt i märgelhålor, dammar, strandgölar och diken.

Växten har ökat under 1900-talet och man kan numera finna den även i till synes måttligt näringsrika skogsbäckar.

Se storigelknopp (aggregat) Sparganium erectum agg.

Täml. allm.–allm. på Närkeslätten, i Skogsbygden spridd i kulturområden. I Glanshammar och Rinkaby sågs den på en enda av 50 undersökta storigelknopplokaler i Hjälmaren, ”utanför Hjälmaren är den allenarådande” (Nilsson 1986).

Växtplatser är näringsrika sjöar och vattendrag, kärr, dammar, diken m.m. Vid Hässleberg i Hallsberg samlades den på en tipp 2008 (Nilsson, OREB).

Se storigelknopp (aggregat) Sparganium erectum (agg.)

Allmän på Mälarslätten och i SÖ-ligaste Skogslåglandet.; högre upp spridd-tämligen sällsynt i kulturområdet; ännu okänd i Övre Bergslagen. Utbredning i Skandinavien sydlig. Syns i Västmanland helt och hållet bestämmas av trofiska förhållanden = tillgång på utpräglat eutrofa ståndorter. Där sådana finns ovan Mälarslätten, visar den normal vitalitet (frånsett stark bundenhet till hemerob miljö (diken, dammar, åkerbäckar, båtlägen). Utbredningstyp: S2.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt, men se under aggregatet storigelknopp S. erectum.
Kommentar: drygt hälften av uppgifterna med belägg granskade av KAO, övriga fynd bestämda av inventerarna.

Vanlig storigelknopp är den i särklass vanligaste storigelknoppsarten i landet, och så är fallet även på Öland. Den har aktuella spridda förekomster (ca 50 lokaler) över hela ön utom på Stora Alvaret och allra längst i norr. Växtplatserna utgörs av bäckar, diken, kanaler, dammar, kärr och allehanda småvatten, men den har även noterats vid Hornsjön och i Hornsjökanalen.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Växer mer naturligt i lövskogsgölar, fuktmarker, bäckar och åar samt i kulturskapade miljöer, såsom diken, kanaler, dammar, bryor och fuktiga grustag. Storigelknopp är mer spridd på ön än gles igelknopp S. emersum och finns även inom öns kalkområden och skogar.

Vanlig storigelknopp ssp. microcarpum är den enda underart som är känd från Gotland, och i rapporteringen till Projekt Gotlands flora har därför som regel inte underarten angetts särskilt. Blott från tolv lokaler är ssp. microcarpum uttryckligen angiven. Den angavs först av Krok (1889) enligt Neuman. Neuman (1897) preciserar två växtplatser, Klintehamn i Klinte samt Vibble i Västerhejde (KJ).

Johansson (1897) betecknade arten som ”Flerst.”, motsvarande mindre allmän, så storigelknopp ökade under 1900-talet. Orsaken kan möjligen vara att storigelknopp gynnats av en ökande näringstillgång.

Vanlig storigelknopp växer i näringsrika diken och dammar samt på leriga sjöstränder och i lugnt flytande vattendrag. Under inventeringen har underarterna sällan urskilts, så det är möjligt att några fynd av de övriga underarterna kan finnas med här.

Storigelknoppen växer i mycket näringsrika åar, diken, dammar och sjöar, gärna i åkerlandskapets avvattningsdiken. Den har ökat starkt under 1900-talet i samband med övergödning och dikesgrävning.

Enligt Widgren (2010) ska bara en av underarterna av storigelknopp förekomma i Hälsingland, nämligen vanlig storigelknopp Sparganium erectum subsp. microcarpum. De gånger vi har undersökt frukterna närmare stämmer detta. Arten är ändå mer knuten till jordbruksbygdernas eutrofa vatten än gles igelknopp, vilket framgår av såväl inventerarnas lokalbeskrivningar som utbredningskartan och klusterdata. Enligt Wiström (1898) hade den då påträffats i Järvsö och Los. I nutiden finns inga fynd i Ljusdals kommun. Arten finns på havsstrand vid åmynningar på ett par ställen. Den blommar i mjölkens tid, något före blomvass och svalting.