vanlig rödsvingel

I Närke finns en möjligen inhemsk samt troligen flera raser som inkommit i sen tid. Kända växtplatser är allsköns fuktig–torr ogräsmark, kalkhällar och banvallar.

Status: gammal och bofast men även allmänt odlad som gräsmattegräs och för gröngörning av diverse anläggningar och därefter ofta kvarstående eller förvildad.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: denna art uppvisar en extrem variationsrikedom som dessutom till stor del är miljöbetingad och många i landskapet förekommande former låter sig knappast inordnas i någon av de från andra områden beskrivna underarter som brukar urskiljas (vidi TTy). Flertalet uppgifter anger nominatrasen F. r. subsp. rubra, men huruvida materialet verkligen tillhör denna är sällan kontrollerat. Av denna anledning upptas här provisoriskt under detta namn alla uppgifter som inte uttryckligen hänförts till någon annan underart.

Vanlig rödsvingel växer solöppet–halvskuggigt på torr–frisk mark som ofta är hävdad genom bete eller slåtter. Den är ursprunglig i den mellersta och övre delen av strandängarna, särskilt på de dränerade sandiga eller leriga partierna. Vegetationstypen kallas rödsvingeläng och utgör en röd bård en bit ovanför vattenlinjen. Rödsvingel tål en viss salthalt men är känslig för alltför blöt och dåligt dränerad mark. På alvaren är den likaledes vanlig, både i torrare marker och i betade fuktängar. Rödsvingel ingår i de flesta gräsfröblandningar och finns därför i all slags kulturmark på ön som gräsmattor, vägkanter, golfbanor, ruderatmark m.m.

Strändernas rödsvingelängar är mycket viktiga för den biologiska mångfalden och utgör födo- och häckningsplatser för en lång rad vadarfåglar som brushane, rödbena, tofsvipa och storspov. Ett minskande bete missgynnar både rödsvingelängen och fågellivet.

Underarten vanlig rödsvingel är löst tuvad med korta–långa underjordiska utlöpare. Bladen på de vegetativa skotten är glatta, borstlika och betydligt smalare än de platta stråbladen på de blombärande stråna. Småaxen har oftast borst, de är kala men kan ibland, speciellt i fuktängar, vara något håriga.

Gammal och inkommen, bofast.

Ursprunglig. Huvuddelen av noteringarna under arten gäller denna underart.

Vanlig rödsvingel växer i övre delen av havsstrandängar, där den oftast dominerar. Den är också vanlig i gräshed och torrängar i hällmarkshed vid kusten liksom i torra till friska naturbeten. Gräset ingår i gräsfröblandningar och har använts för insåning i vägkanter och slänter och förekommer i alla slags kulturmarker.