tysk fingerört

Hård 1935.

Tysk fingerört är en sent inkommen, flerårig växt med några tillfälliga förekomster i landskapet. Den uppträder sporadiskt på torr, vegetationsfattig och starkt kulturpåverkad mark. Möjligen har växten inkommit som fröförorening i gräsfrö men den kan också ha nått landskapet via järnvägs- och biltrafik.

Arten härstammar från östra Europa. Den kom sannolikt till Sverige i slutet av 1800-talet med frövaror (Adlerz 1903).

1114 Potentilla thuringiaca Bernh.

This species is mainly restricted to N., C. and E. Europe. The limits of the hatched areas are partly preliminary. It has been introduced recently into Fennoscandia. The population in Caucasus is distinguished as var. causasica Th. Wolf.

Underarternas tidigaste historia i Sverige och Närke har utretts av Hylander (1971). Ett 10-tal belägg har kontrollerats av Thomas Karlsson som påpekat att endast ssp. goldbachii tycks funnen i Närke.

Vallfröinkomling, först iakttagen i Sverige 1881, ett par år innan växten uppdagades i Viby. Vid Latorp i Tysslinge 1892 växte ”den i timotejvallar, än uti naturliga ängar. På de sista åren har den tilltagit i mängd. I somras såg jag t.ex. en hel vall full...” (Adlerz 1903a). Dess ålder i Latorptrakten kan möjligen gå ännu längre tillbaka i tiden som ett resultat av den tidiga och omfattande vallodlingen vid Latorps gård.

Växten har möjligen i något fall kommit ut från prydnadsodlingar vid prästgårdarna i Ekeby och Viby under 1800-talet (jfr Nilsson 1978, Sernander 1933, Thedenius 1888).

Spridd (traktvis möjligen tämligen allmän) i kulturområdet i de centrala delarna av Västra Bergslagen; i SkogsIandet och på Mälarslätten sällsynt. Troligen klimathärdig i hela området. Den nuvarande tyngdpunkten i Västra BergsIagen beror främst på, att den första invandringen främst träffade denna trakt. Spridning ofullbordad. Som arten dessutom i Västra Bergslagen är mera individrik än på andra, kända lokaler, finns möjlighet, att den föredrar moiga(-sandiga) jordarter framför slättbygdernas leror. Också i Ö för övrigt mest funnen på grövre (sandig-fingrusig, slaggig) mineraljord. Utbredningstyp: N3.

Ny bofast art, eventuellt etablerad i naturreservatet N om kyrkan i Hjortsberga, där den är funnen på en torräng.

Ej känd i landskapet före sekelskiftet, tycks ännu sprida sig något. - 52 (16).

Först uppgiven av Danielsson (1986).

Status: adventivväxt inkommen med frövaror. Först uppgiven 1937 från Ystad (GBjö i LD).
Kommentar: B, granskare SSp. Uppdelas ibland i underarter men förhållandena i Skåne är härvidlag otillräckligt kända.

Denna mellan- och östeuropeiska art kom in till Sverige först i slutet av 1800-talet, framför allt med vallfrö (men viss sekundärspridning har skett med trafiken). Den växer på torr, grusig eller sandig, glest bevuxen mark. Några av de aktuella småländska fynden är från betesvallar och igenlagda åkrar och kanske härrör från gammal fröimport, men de flesta har gjorts på vägkanter, spårområden och annan starkt störd mark.
I mellersta Sverige är tysk fingerört relativt vanlig, men i Götaland är den sällsynt och oftast tillfällig. Hos oss tycks arten dock vara etablerad åtminstone i Gislaved Villstad och Sävsjö Sävsjö, där upprepade fynd har gjorts, liksom i Oskarshamn Oskarshamn, där den finns kvar på järnvägsstationen sedan 1918.

Tysk fingerört är uppgiven vid ett tillfälle på Öland. Fyndet är publicerat i Lundqvist (1970 a). I brist på belägg är fyndet senare fört till Floristiskt tillägg i Sterner (1986).

Inkommen, tillfällig.
Med tanke på växtplatsen, en timotejåker, troligen inkommen med utländskt vallfrö.

Inkommen från Östeuropa i sen tid, förmodligen med vall- eller gräsmattefrö. Så vitt känt är bara ssp. goldbachii funnen i landskapet. 

Den tyska fingerörten är en flerårig art som vanligen växer på torr, sandig gräsmark, ofta på vägkanter. Den är huvudsakligen spridd under 1900-talet med vall- och gräsmattefrö.

Mellaneuropas bergstrakter. I Sverige från Skåne till Norrbotten.

Sällsynt i Uppland. 57 kartblad, 67 kvadranter.
Almq. Sällsynt.
Flertalet uppländska fynd av tysk fingerört har gjorts på skogsbilvägar, vägkanter och dikeskanter, men den har även rapporterats från skräpmarker och tippar.

Flertalet fynd torde avse ssp. goldbachii.

Tysk fingerört är en kulturmarksväxt som kommit in i sen tid. Den upptäcktes först 1881 vid Vi bruk och stationen i Ockelbo av häradshövding C.O. Schlyter. Härifrån är den också flitigt samlad på 1880-talet då detta var bland de första fynden i landet. Från 1800-talet finns fem kända lokaler. Från 1900-talets första hälft finns ytterligare 17 lokaler. Totalt finns ca 36 gamla och ca 276 aktuella lokaler. Flera av de äldsta fynden, och många sentida, är gjorda i anslutning till järnvägar och stationsområden. Det ligger nära till hands att anta att arten fått sin primära spridning med järnvägen. Flera fynd har dock gjorts kring gamla gårdar eller ödegårdar, vilket bör betyda att den funnits på platsen under lång tid. Sannolikt har en stor del av spridningen även skett med äldre jordbruk och kanske främst med vallfrö. Arten är fortfarande på frammarsch.

De vanligaste följearterna är röllika (34%), åkervädd, stormåra, rödven, prästkrage, kråkvicker, maskrosor och smultron. Den tyska fingerörten börjar blomma samtidigt som skogsstjärna, syren och liljekonvalj. Blomning med enstaka blommor pågår ofta långt fram på sommaren.

Tysk fingerört blommar i skogsstjärnans och i linneans tid. Den har bladrosetter som övervintrar gröna. Den växer bara på kulturmark, främst jordbruksmark, ofta vid i dag övergivna jordbruk, och den finns mer vid järnväg och väg, mindre vid hamn och industri. Vi känner ingen lokal i naturlig miljö, inte heller på strand vid sötvatten eller hav.