trubbstarr

428 Carex obtusata Liljebl.

This widespread species has a rather disjunct distribution in Eurasia and N. America. However, its occurrence may be insufficiently known in some parts of the range. On the whole it has a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 146 and map 137), although there is a considerable gap in the N. Atlantic area. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 64.

Trubbstarr har en intressant världsutbredning. Den förekommer i delar av Nordamerika, Sibirien, Mongoliet och norra Kina i så kallad stäpptundra, en miljö med en mix av köldhärdiga och torktåliga växter. Kanske är trubbstarr hos oss en relikt av istidens stäpptundra? (Johansson & Olsson 2019). Andra växter med liknande utbredning är stenmalört Artemisia rupestris och ölandstok Dasiphora fruticosa subsp. fruticosa. I övriga Europa, väster om Uralbergen, är trubbstarr mycket ovanlig och förekommer närmast i Tyskland där den är sparsam.

Trubbstarr är en sällsynt starr som i Norden endast förekommer på Öland och i nordöstra Skåne. På Öland växer trubbstarr solöppet på torra, sandiga marker med någon slags hävd. Äldre mätningar på växtplatser har gett mark-pH på 5,3–6,0 (Sterner 1938). Flera av dagens lokaler ligger i gammal, numera delvis degenererad sandstäpp. Trubbstarr ses främst på betade sandgräshedar, påfallande ofta belägna alldeles utmed havet. Även sandiga vägkanter och glesa gräsmattor kan sekundärt hysa arten. Några ovanliga växtmiljöer är gravhögar, gamla sandtag och vid foten av en rauk. Däremot växer trubbstarr inte på den egentliga alvarmarken utan håller sig då nära västra landborgen eller på mäktiga, gamla strandvallar.

Trubbstarr är glest spridd på hela Öland men saknas idag helt söder om en linje mellan Kastlösa och Hulterstad. Detta utbredningsmönster ser man även hos andra arter som föredrar sandiga marker och som blir påtagligt ovanliga främst på sydöstra Öland som exempelvis grådådra Alyssum alyssoides och klibbveronika Veronica triphyllos. Många av växtplatserna för trubbstarr ligger på eller i nära anslutning till västra och östra landborgen. Rika förekomster finns vid Slottsalvaret, Räpplinge sn, delar av västra stenkusten och naturbetesmarker längs nordöstra Ölands kust, från Böda sn och söderut till Föra. Eftersom trubbstarr är oansenlig kan det finnas hittills okända växtplatser. Ett bestånd uppmärksammades så sent som 2009 på en klippt gräsmatta längs östra landsvägen mitt inne i Gårdby samhälle. Trubbstarr är en mycket lågvuxen starr som kräver hårdbetade förhållanden och/eller gles växtlighet för att inte utkonkurreras. I och med att dessa naturtyper har gått tillbaka under senare tid på Öland, har trubbstarr minskat kraftigt. Arten missgynnas även av den eutrofiering som skett av landskapet, speciellt drabbade är lokalerna utmed de större vägarna som gödslats av den ökande biltrafiken. Längs dessa vägar ses numera mest högvuxna gräs som knylhavre Arrenatherum elatius, raklosta Bromopsis erecta och foderlosta B. inermis vilka konkurrerar ut trubbstarr. Även exploatering av sandiga marker har förstört en del gamla växtplatser. Eventuellt kan klimatförändringar, med en ökning av temperaturen främst vintertid, på sikt missgynna arten som kanske funnits här sedan istiden? Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Trubbstarr är en strängt sydöstlig art i Sverige och knappast något man väntar sig i Bohuslän. Den påträffades emellertid 1948 av Emil Almqvist på Galterö i Ödsmål, och eftersom den inte ville blomma flyttade han några skott till sin trädgård, där belägget som nu finns i S är taget av Harald Fries 1949.