trådtåg

Kärr- och fuktängsväxt, allm. i hela området, i Hallsberg ”dock ej i kalkområdet i NÖ” (Dalhielm 1985). Växtplatser är bl.a. stränder och vattenhållande grustag.

Trådtåg är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer beståndsbildande på fuktig till blöt, näringsfattig mark - stränder, fattigkärr, fukthedar, fuktängar, björksumpskogar, diken, skogsvägar, övergivna stenbrott och grustag. Ibland växer den också på grunt vatten i dammar, gölar och vattensamlingar som tidvis torkar ut.

Gammal bofast art. 

Trivialart.

Allmän

199 Juncus filiformis L.

This widespread, boreal species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 102 and map 94).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Perenn, beståndsbildande graminid (jordstam!) med 1–4 dm höga och ca 1 mm tjocka strån som har ett sidoställt blomknippe mitt på strået (egentligen ej så – själva strået slutar vid blomknippet, men stödbladet som fortsätter rakt upp är förvillande likt), och längst ned har ljusa basalslidor med kort, smal, uppåtriktad (svårsedd) bladskiva. Blommorna, som har 6 kalkblad, sitter i ett litet knippe med högst ett dussin blommor. Frukten är en spetsig, brun kapsel med många, små frön.

Trådtåg är allmän nästan överallt i fuktiga miljöer, men kan någon gång också ses på rätt torra, sandiga eller grusiga platser. Den bildar ofta vida, täta bestånd, där de i de inre delarna kan vara rätt besvärligt att se att stråna står i rader. I kanterna är det lättare att se de nya skotten som sticker upp i rader utanför de yttersta stråna.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig.
Fjälltåg och östersjötåg (fjällen och kusten, söder om Uppland mycket lokalt, även sällsynt i inre Norrland), båda underarter av Juncus arcticus (den senare räknas ofta som en egen art, J. balticus), är grövre och har betydligt kortare stödblad (“strået ovanför blomknippet). Båda hybridiserar rätt ofta med trådtåg (särskilt östersjötåg längs norrlandskusten), och bildar då vida kloner. Hybriderna har slankare strån men är oftast högre. De är fullständigt sterila, så kapslarna är tomma och känns tunna.
Snip (Trichophorum alpinum, Scirpus hudsonianus) har också strån i rader, men den är vekare med kortare, snett uppåtriktad jordstam, och har ett toppställt ax som slutligen får en liten hårpensel (likt en liten ull, Eriophorum).

Trådtåg växer på våt eller fuktig, näringsfattig jord. Den förekommer vid stränder, på mader, i dråg och myrlaggar samt på fuktiga ställen i skogar. Trådtågen är utmärkande för sänkor, där vårens smältvatten länge stannar kvar, t.ex. dödisgropar och floar. I sådana miljöer kan den på en viss nivå uppträda som ensam eller dominerande art. Den återfinns även i gamla slåtterängar, på fuktiga markvägar och i övergivna grustag. Arten anträffas också vid havsstränder. I springor på utskärsklipporna blir den ofta lågvuxen och steril.

Trådtåg växer på fuktig–våt, närings- och kalkfattig mark. Den är mycket ovanlig på Öland, både förr och idag, och endast funnen i Böda sn. Två noteringar gjordes under inventeringen, båda på störd mark i hjulspår på sandig, fuktig mark. Trådtåg missgynnas av dräneringen av landskapet och ökad näringsbelastning. Den utdikning som skett på nordligaste Öland har medfört att trådtåg minskat.

Gammal, bofast.

Felaktigt uppgiven för Gotland av Säve (1837).

Trådtåg växer på frisk till blöt, mager sand eller torv på flacka sjö- och bäckstränder eller på mycket grunt vatten. Dessutom uppträder den i sumpskogar och kärr, utefter körvägar, i betesmarker och diken, i övergivna grustag och annan fuktig kulturmark.

Trådtåg växer i fuktig, mager gräsmark och kärrkanter, ofta bland vit- eller björnmossa. Den växer också på något störd mark utmed stigar och körvägar, vanligen i skogsmark men också mera öppet t.ex. i naturbetesmarker. Eftersom den i huvudsak sprids med jordstammar bildar den alltid större eller mindre bestånd.

Trådtåg finns i fröbanken i våt skogsjord (Granström 1986). Arten kommer upp på våt störd mark men bildar också stabila bestånd där det är tillräckligt ljust. Den blommar i ekorrbärets eller linneans tid. Till skillnad från lök-, knapp- och veketåg övervintrar trådtåg inte grön.