svarttåg

Uppgiven av Fries 1842-45 från en opreciserad lokal mellan Falkenberg och Lyngåkra norr om Halmstad. Ahlfvengren (1924) har följande kommentar: ”Exemplaren i Hb. N. 11:68 äro fr. Danmark, och i Fries eget herb. ligger exemplar från ovannämnda [Hallands-]lokal inblandade i J. lampocarpus v. litoralis [= J. articulatus]. Växten ifråga har aldrig senare påträffats i Hall., varför goda skäl föreligga att anse, att har någon förväxling och hopblandning skett med exempl. fr. Danmark.”

Svarttåg har inte heller efter 1924 hittats i Halland. Arten växer närmast på Läsö och Jylland samt på två lokaler i västra Skåne. I Danmark är ståndorten fuktiga dynsvackor och i Skåne kalkkärr och kalkfuktängar på sandigt underlag (Hansen 1981, Mattiasson 1988).

190 Juncus anceps Laharpe

The map shows this W. and S. European species, including var. atricapillus (Drej.) Buch. Its distribution is unsatisfactorily known, and the map is therefore incomplete.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har säkerligen alltid varit mycket sällsynt, men tidigare känd från ytterligare tre lokaler i Kävlinge och Lunds kommuner. Åtminstone två av dessa är i dag utdikade och igenvuxna. På lokalerna i St. Harrie och Dagstorp har arten varit känd sedan 1920-talet medan lokalen i Silvåkra först upptäcktes 1990 (HWl enl. SSp i LD). Populationen i St. Harrie har under 2000-talet varit ökande och mycket individrik medan de bägge andra lokalerna hyst mindre än 100 individ. Se vidare KAO & TTy (2001b) samt KAO (2004). Nationellt rödlistad (CR) och fridlyst.
Kommentar: B, granskare SSp.

Felaktigt anförd från Gotland först hos Nyman (1842) och senare hos t.ex. Johansson (1897). Uppgifterna beror på förväxling med former av torvtåg J. alpinoarticulatus ssp. alpinoarticulatus (jfr Hartman 1846, Lindman 1918, Hylander 1953).