Taxasida

svart trolldruva

Actaea spicata

L.

svart trolldruva är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

svart trolldruva är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • svart trolldruva
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Actaea spicata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Actaea spicata L.
Svenskt namn
trolldruva
norwegianBokmal
trollbær
norwegianNynorsk
trollbær
Finskt namn
mustakonnanmarja
finlandSwedish
trolldruva
Danskt namn
Druemunke
Foton
Ingemar Gustafsson
Orsa 2018-06-22
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2010-04-18
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2009-06-17
Bengt Stridh
Broholmen, NNO om, Vstm 2017-09-17
Patrik Engström
Ekenslund, Färingsö, Ekerö kommun 2022-05-21
Patrik Engström
Ekenslund, Färingsö, Ekerö kommun 2022-05-21
Patrik Engström
Kärsön, Ekerö kommun 2021-07-11
Calle Ljungberg
Vägledalen, bäckdal NV Holmsjön, Sm 2014-06-17
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2013-07-31
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2014-05-30
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-07-21
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Skuggiga raviner, bergrötter, rasbranter och skogssluttningar på fuktig, näringsrik mark. Rikligast på lokalklimatiskt gynnade växtplatser såsom sydväxtberg och sydexponerade ravinbranter vid älvarna, men förekommer även i rent nordlig exposition. Växer i både granskog och lövskog, ofta i blockig miljö. Sällan i lövskogsbård vid havet. Känslig för kalavverkning men kan till en början kvarstå på hyggen om markfuktigheten är tillräcklig. Plantorna gulnar dock vid stark solbestrålning. - 327 (46).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Trolldruva är ursprunglig i mullrika ädellövskogar, i lövskuggade rasbranter och vid bergrötter. Vanligen ingår basiska mineral i berggrunden och växten tycks föredra bergens nord- och nordostsidor. Arten är oftast fåtalig och blomningen sparsam. Hassel Corylus avellana saknas sällan på trolldruvelokaler och som exempel på mer eller mindre exklusiva följeväxter kan nämnas lundslok Melica uniflora, vispstarr Carex digitata, blåsippa Anemone hepatica, lundbräsma Cardamine impatiens, stinksyska Stachys sylvatica, desmeknopp Adoxa moschatellina och stor blåklocka Campanula persicifolia. En annorlunda växtplats finns vid gården Mellangärde i Ullared, där sedan många år ett kraftigt bestånd växer intill ett solexponerat stenröse i en öppen naturbetesmark. En fantasieggande tanke är att denna förekomst kan ha något samband med trolldruvans användning som hushållsväxt i äldre tid. För mycket länge sedan användes den mot pest och senare mot vägglöss. Vidare kunde man av bären framställa bläck samt använda dem vid färgning av textilier (Jonsson & Jonsson 1979).

Trolldruvelokaler bör undantas från slutavverkning och byte av lövträd mot barrträd.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Giftig läkeväxt, delvis allm. med 12 lokaler inom 6 km² vid Garphyttan–Ånnaboda i Tysslinge (Löfgren 1994). Kjellmert (1947) betraktade den som sälls. i Svennevad vilket ännu gäller. Den tunnas ut i Tiveden och norr därom till Kilsbergen, bl.a. mkt sälls. i stråket TångeråsaNorrbyås.

Trolldruva växer främst i skugga på mull i bäcklundar, friska lövlundar, i och kring kalkbrott, i parker etc. Diabas resp. grönsten har angetts från växtplatser i Hallsberg och Lerbäck (Dalhielm ms, Nilsson ms). Den har setts uppe på block i mossa vid Trolldalen i Askersund (Halden 1943) och vid Oxhagberget i Bo 1998.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i större delen av Mälarområdet; tämligen sällsynt-sällsynt högre upp på Mälarslätten. och i Skogslåglandet (frånsett inom Salas kalkområde); åter vanligare i Bergslagen, här gynnad av kalkstenspåverkad mark. Den ojämna frekvensen är edafiskt betingad. Utbredningstyp: U.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Vid foten av Linsälls Wålar."

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

821 Actaea spicata L. complex

This complex is widely distributed in Eurasia and N. America. The following taxa are mapped separately, viz. A. spicata subsp. spicata, mainly restricted to Europe (an outpost area in the W. C. Asiatic mountains), subsp. erythrocarpa (Fisch.) Hult. in Eurasia (overlapping the range of subsp. spicata considerably), subsp. rubra (Ait.) Hult. in N. America, subsp. arguta (Nutt.) Hult. in western N. America, the two species A. pachypoda Ell. in southeastern N. America and A. acuminata Wallich in the C. and SE. Asiatic mountains (the situation in Japan is evidently uncertain, cf. A. asiatica Hara in Ohwi, Fl. Japan 1965, p. 456). For subspp. spicata and erythrocarpa and A. acuminata, see also Meusel et al. 1965, map p. 154.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Trolldruva växer skuggigt på frisk, närings- och basrik mulljord, framför allt i blockiga sluttningar. Den påträffas exempelvis i bäckdalar, lövskogsbranter, hassellundar, bergrötter och frodig ängsskog med gran och ädla lövträd. I magrare trakter förekommer arten nästan bara i grönstenspåverkad lövskog.

Trolldruvan är ofta fåtalig på sina växtplatser, men även små förekomster på utpostlokaler kan äga bestånd i ett sekel eller mer, om bara miljön är intakt. Fröna har dålig grobarhet och spridningen är långsam. Växten är känslig för förändringar av vatten- och ljustillgången, och hänsyn bör tas till den i skogsbruket. Lokaler med trolldruva har ofta lång kontinuitet som skogsmark.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Svart trolldruva växer halvskuggigt–skuggigt på frisk, kalk- och mullrik mark som gärna får vara stenbunden. Växten gynnas av rörligt grundvatten samtidigt som växtplatsen bör vara väldränerad. Flera av de öländska lokalerna ligger i kanten av västra landborgen där vatten trycks fram ur kalkstenen. Svart trolldruva växer främst i gammal inägomark med lång skoglig kontinuitet och ses i steniga och sluttande ädellövskogar, i betade örtrika granskogar och hässlen. Ofta finner man den längs stigar och i skogsbryn. Vid ett tillfälle är växten sedd längs kanalen i en planterad bokskog,

På Öland växer svart trolldruva främst på den mellersta delen, strax väster om västra landborgen. Även längst uppe i norr, kalkpåverkade skogar i Böda sn, finns en del observationer. Svart trolldruva är känslig för markberedning och slutavverkning samt ändring av hydrologin på dess växtplatser (Nitare 2019). På en del äldre lokaler har inte växten återfunnits under inventeringen samtidigt som några nyfynd har gjorts. Rimligen rör det sig inte om "nya lokaler" utan svart trolldruva har funnits där under lång tid men varit förbisedd. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser. Vår bedömning är att växten har haft en tydlig minskning då många lokaler främst längs västra landborgen försvunnit när landskapet dränerats. Även skogliga åtgärder som skett under senare tid har missgynnat svart trolldruva.

Svart trolldruva har långsam reproduktion och dålig fröförökning. Frönas grobarhet gynnas av höga temperaturer och samtidig god tillgång till vatten nära markskiktet. Första blomning sker först när plantan är minst åtta år gammal. Frukterna sprids främst med gnagare. Svart trolldruva är en signalart för höga naturvärden i löv- och barrskogar (Nitare 2019).

Skuggmalmätare Eupithecia immundata är en ovanlig fjäril vars larver utvecklas i bären av svart trolldruva. I augusti–september lämnar larven genom ett runt utgångshål det bär där den hittills levt hela sitt liv. Sent utvecklade blommor är självbefruktade, dess bär är mindre men samtidigt slipper de ofta besök av skuggmalmätarens larver, vilket förstås är en fördel för trolldruvan (Jonsell 2001).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Uppgiven från ”skuggiga partier” i Maldesäng i Eskelhem (Hjelm & Ericson 1976). Belägg ej sett. Troligen var det fråga om en felbestämning; Maldesäng är ett välbesökt änge, men inga andra rapporter föreligger därifrån.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Trolldruva växer i skugga till halvskugga på frisk, mullrik jord i lövskogar, lundar, bland- och granskogar, gärna i bäckdråg samt i sluttningar och rasmark med rörligt grundvatten. Arten förekommer mycket ofta i de blockrika randskogar på skalgrus, som omger de branta bergsidorna mot dalgångarna.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inhemsk, växer på frisk, mullrik skogsmark i lövskog och blandskog i bergbranter och sluttningar. Något kalkgynnad och påträffas ofta vid grönstensberg. Fortfarande hotad av hyggesbruket i skogen. Vanlig på Falbygden och i Tiveden, mindre vanlig i övriga delar av landskapet. 602 lokaler i 249 rutor (30 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, västra Asien. I Sverige genom hela landet. I Sörmland tämligen allmän och jämnt spridd, men saknas i den yttre skärgården – (46%). Trolldruvan växer på lokaler med mullrik jord och hög luftfuktighet mest i lundar, särskilt under hassel, i al–häggskogar och ibland i busk- och örtrika granskogar, särskilt ofta i blockiga, nordvända sluttningar samt bäckraviner. Arten är något kalkgynnad.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland som helhet. 559 kartblad, 1332 kvadranter.
Örtrik barr- och blandskog, lövskog och lundar är den typiska miljön för trolldruva. Den kan dock förekomma på mera ljusöppna lokaler som hagmark, skogsbryn och till och med på skräpmark. Oftast växer den i enstaka exemplar eller några tiotal tillsammans.
Förändring + 29 %. – Liksom flera andra lundväxter har trolldruva ökat.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Trolldruvan är en ursprunglig skogsväxt. Den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848. Ett stort antal lokaler, närmare bestämt ett femtiotal, anges i tidigare litteratur. På de flesta finns arten fortfarande kvar och den verkar vara ungefär lika vanlig nu som förr. Trolldruva har troligen också odlats som medici-nalväxt. I Järbo har bären använts som medicin åt korna efter att först lagts i sprit.
Trolldruva är en bra signalart för artrika och värdefulla skogsmiljöer. Ofta förekommer andra lundväxter som skogstry, vårärt och lind. Den vanligaste följeväxt-en är dock vitsippa (35%) följd av harsyra, blåsippa, stenbär, gran och ormbär. Trolldruvan blommar samtidigt med liljekonvalj, smörblomma och skogsstjärna.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Trolldruvan frösår sig flitigt, men mest där de mogna bären faller eller lägger sig, i plantans utkant. Eliasson (2014) observerade att domherrar äter frukterna och antog att de bidrar till deras spridning. Lokalt är trolldruvan med sin stora bladmassa mycket konkurrenskraftig. En planta kan bli många år gammal. Ingen vegetativ spridning förekommer. Trolldruvan blommar i skogsstjärnans tid. Fruktanlagen i den nyss överblommade blomman är vita, men blir snart gröna, växer i linneans tid till full storlek och svartnar i ljungens tid. Frukterna ser ut som bär, men saknar saft. Fröna är platta skivor med varierande form och ligger packade innanför det svarta skalet som irisfrön i sin kapsel. Bladen gulnar i höstfärgernas tid, samtidigt med ormbär och liljekonvalj, före vårärt, underviol, stinksyska och skogstry. Inga gröna delar övervintrar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Trolldruva är en karaktärsart för lundvegetation och den växer regelbundet i sydberg och älvraviner, vid rikbäckar och forsar. Den finns även i andra bergsbranter och granskogssluttningar i örtrika, sydvända lägen. Landskapets brutna topografi bidrar till dess relativt rika förekomst. Trolldruva växer på måttligt torr till frisk, mullrik mark, ofta i stark skugga. På bergen hittar man den gärna intill en värmehållande häll och den kan ibland ses som enda representant för lundvegetation i rätt ordinär granskog. Den torkar lätt ut och dör bort på soliga hyggen.
Vid rikbäckar och forsar finns den på väldränerad mark, ofta bland tuvor, block och högörter, där luftfuktigheten hålls hög. Den finns också i dalgångarnas al-hägglundar och i blandskog i ravinkanter, men då ofta i små bestånd.
Trolldruva uppträder i kalktrakter – liksom blåsippa Hepatica nobilis – även i mindre klimatiskt gynnade lägen som på nordvänd eller plan mark, så t.ex. på norra Alnön. Någon gång ser man den i rika albårdar vid havet som på Åstön i Tynderö.