sumpstarr

Tämligen allmän.

Trivialart

Sumpstarr är ursprunglig. Den växer i små grupper eller mindre bestånd i fattigkärr av olika slag - vitmossdominerade skogskärr i både löv- och barrskog, mosselaggar och mer eller mindre gungflyartade vitmosskärr vid sjöar, myrgölar och torvgravar.

Kärrväxt, mestadels allm. i Skogsbygden, men sälls. i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932). På Närkeslätten är den delvis sälls. Nilsson (1986) noterade 2 lokaler på Käglan i Rinkaby. I de höglänta delarna av Viby fanns 40 lokaler, men inga i låglandet norr därom (Nilsson 1978).

Växtplatser är sjö- och tjärnomgivningars gungfly, tallmyrar, dråg, översilade kärr, torvgravar etc. Den har också samlats i kalkrika kärr, vilket skiljer sig från den västmanländska erfarenheten i Malmgren (1982).

Gammal bofast art.

496 Carex magellanica Lam. subsp. irrigua (Wahlenb.) Hult.

Syn.: C. paupercula Michx

This mainly boreal-montane taxon is here taken as a subspecies of the bipolar C. magellanica Lam. (cf. Du Rietz in Acta phyt. Suec. 13/1940, p. 216 and map Fig. 3). The subspecies occurring in the northern hemisphere may be considered as a circumpolar plant, although there seems to be a gap in E. Siberia (Hultén, Circumpol. I, p. 90 and map 81).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Carex limosa [γ] irrigua.

Frånsett genomgående lägre frekvens (beroende på snävare ståndortsamplitud) gäller beträffande utbredningen och skälen till ojämnheter i denna detsamma som sägs om C. vaginata. Av nämnvärt lägre frekvens än denna i det myrfattiga (till stor del uppodlade) SÖ. Skogslåglandet (0 i Ervalla N, Haraker, Kumla, Medåker N, Näsby N, Romfartuna N, Sevalla, Skultuna N, Tillberga N. Enstaka-spridda lokaler bör dock kunna uppdrivas i flera av dessa; jfr förhållandena i Hallstahammar N nedan.) Utbredningstyp: N1.

Sumpstarr växer på blöt eller fuktig mark i öppna fattigkärr, mosselaggar, och dråg på mossar, i torvgravar, skogskärr och på gungflyn kring mossgölar och större vattensamlingar i hällmarker även på öarna. Här lutar sig ofta stråna ut över vattnet från en tuva alldeles i strandkanten bland klockljung och pors. Arten representeras hos oss av ssp. irrigua.

Sumpstarren växer i liknande kärr som dystarr, men saknas i mossar och rikkärr. Sumpstarren förekommer främst i fastmattesamhällen, alltså torrare än dystarren, gärna i zonen närmast fastmarken i gungflykärr. I skärgården växer den ofta i små hällkarsmyrar nära havet, särskilt på de yttre skären.

Sumpstarr tycks gynnas av att jord blottas, till exempel i en stigkant på en myr. Den bildar tuvor och blir perenn där den har funnit sin plats och inte konkurreras ut av högvuxen vegetation. Den blommar i vitsippans eller skogsstjärnans tid. Sumpstarr  växer nästan bara på myr. Den har också setts på stränder vid sötvatten, som vid Ängerån i Kårböle, men då i strandmyr. Den finns ofta i fuktiga stråk där en myr övergår i skog och växer gärna i sumpskog och på sluttningsmyrar. På större öppen myr växer den helst på flarkar och andra lägre delar. De tätaste och individrikaste bestånden finner man i våta starrkärr, tillsammans med arter som till exempel flaskstarr och dybläddra. Den ses ofta på stigar och forna basvägar på myr, numer älgstigar, där även kärrspira och tätört gror. En ovanlig men typisk växtplats är i kanten av hällkar på berg, i övergångszonen mellan havsstrand och tallskog. Däremot finns den inte på havsstranden därintill. Den kan någon gång ses på fuktigare delar av gammal grässvål i jordbrukslandskapet. Dess fördelning över miljöer är mycket lik dystarrens, men den är påtagligt ovanligare i de rikaste och våtaste kärren.