spetsfingerört

Potentilla bifurca, Schistophyllidium bifurcum
Spetsfingerört har en stor utbredning i östra Europa och asiatiska Ryssland. I Sverige är den en mycket sällsynt inkomling, men den har överallt visat stor överlevnadsförmåga och har spritt sig lokalt, förmodligen till stor del vegetativt med sina krypande jordstammar. Man vet att den kommit till Gotland med rysk spannmål, men i övrigt saknas uppgifter om spridningssätt. Det är troligt att den införts med östeuropeisk säd även till Ängö.

Lokalen på Ängö är skyddsvärd och den ingår i det småländska floraväkteriet. Anläggningsarbeten eller stark igenväxning kan lätt omintetgöra förekomsten. Däremot tål växten slitage bra (omvittnat av Snell 1929).

Inkommen, bofast.
Spetsfingerört växer på gräsmark i gläntor norr om Fårö fyr. För artens historia i Sverige och på Fårö, inklusive möjliga strandade fartyg med mera, se Fåhræus (1982).

Spetsfingerört är fridlyst.

Spetsfingerörten är flerårig och ofta långlivad. Den är tidigare ett par gånger inkommen på skräpmark i Stockholmstrakten.

Sydösteuropa, Asien. I Sverige införd, men lokalt långlivad på skräpmark. Nationellt fridlyst sedan 1999.