sommarlånke

Gammal bofast art.

Sommarlånke är troligen ursprunglig. Den är dock huvudsakligen funnen i mer eller mindre kulturpåverkade och ganska näringsrika vatten - mindre vattendrag, gölar, dammar, diken och kärrpölar i betesmarker.

Arten är endast funnen växande i vatten och försedd med flytbladsrosett.

Mycket förbisedd under 1970-talet. Utbredningen ofullständigt känd.

1570 Callitriche cophocarpa Sendtn.

Syn.: C. polymorpha Lönnr.

This species is mainly restricted to Europe. The distribution is incompletely known. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 272.

Vatten- och fuktängsväxt, spridd–täml. allm. på Hjälmarslätten i sjöar, åar, bäckar, diken, dammar, skifferbrott etc. Sällan eftersökt, bristfälligt känd. Kartan omfattar kontrollerade beläggex. och troligen rätt bestämda ex.

Säkerligen förbisedd. - 58 (28).

Första belägg M. Östman 1907: Ljusnedal: bruket (17C 8h, i S).

Allmän-tämligen allmän på Mälarslätten och i Ö. Västmanland; högre upp bristfälligt registrerad (måst tas upp för bestämning), troligen tämligen allmän-glest spridd i lågtrakter. Känd från alla regioner, riklig också på högre nivåer (jfr 14). Den N-ut avtagande frekvensen kan endast till mindre del antas bero på temperaturklimatfaktorer. Utbredningstyp: S1.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt p.g.a. tidigare taxonomisk förvirring.
Kommentar: B, granskare KMa och SEk.

Sommarlånke växer på tidvis översvämmad, mager skogsmark. På Öland finns några fynd från skogspölar och alsnår. Sommarlånke är mycket sällsynt på Öland och sågs senast 1985. Inga fynd gjordes under inventeringen.

Gammal, förr bofast, numera utgången?

Ursprunglig.
Blöt, ofta betad miljö på sand; bryor. Arten har alltid varit sällsynt; så hade t.ex. Johansson (1897) bara sex lokaluppgifter. Samtliga äldre och nutida fynd har gjorts inom mellersta Gotlands slättområden, där sandig mark förekommer.

Sommarlånke växer i något näringsrikt, stillastående vatten, i dammar och vattenhålor i betesmark och annan kulturpräglad mark samt ibland i vattenfyllda körspår och diken i skogsmark, där flytbladen kan täcka stora delar av vattenspegeln.

Välutvecklade lånkebestånd med blomma och frukt är vanliga i små vatten i skogen, som vätar, diken, gropar i sumpskog och älgbad. Det är där oftast sommarlånke. Dess flytande rosetter blommar ovan vattenytan med stora gula ståndar­knappar på långa skaft. (Bild i Natur och vegetation, sid. 249.) Honblommorna sitter på särskilda skott under vattnet. Deras märken är många gånger längre än fruktämnena. På engelska heter arten long-styled water-starwort. Den växer även i grunt strömmande vatten och kan där bilda väldiga mattor med enbart vegetativa skott.
Efter lång hård frost på hösten kan man fortfarande se sommarlånkens skott gröna och i vitsippans tid har den decimeterlånga gröna skott, som troligen har övervintrat.