skräppor

Skräppor betraktades som ett svårt ogräs i länet (Zetterlund 1891) och i en lantbruksenkät framhölls ”rödsyran” som Mellansveriges 7:e värsta åkerogräs (Bolin 1922). Ett annat språk begagnade Spong (1935): ”... börjar det nu lysa rött av åkersyra, en vårdslös färg, som marken griper till för att kluta ut sin fattigdom.”

”Rumex-Oxyria, södra Kilsbergen, vanlig ss. fossil i förboreala lager” omkr. 9 000 år gamla (Florin 1969). Lämningar av Rumex grävdes fram även vid Seltorpssjön och Långändan i Axberg (Kjellmark 1899).

Hülphers manuskript 1757 så som Rumex ("på de wåta ängarne" mellan Västerås och Gunsta i Romfartuna). Kan ha avsett R. acetosa, R. aquaticus eller R. crispus.

Perenna, rosettbärande, upp till 2,5 m höga (oftast 6–15 dm), nästan alltid kala örter. Kraftiga och saftiga, skaftade rosettblad med skiva av mycket varierande form. Får upprät stängel som nedtill vanligen har skaftade stjälkblad, uppåt kort- eller oskaftade. Stjälkbladen har stipelslida. I toppen med en mer eller mindre grenad, ofta spolformad blomställning av talrika, hängande, ej skyltande blommor (vindpollinerade!) med 6 hylleblad i två sinsemellan mycket olika kransar. De inre hyllebladen utvecklas till trekantiga, eller hjärtlika fjäll som täcker nöten, de yttre hyllebladen är mycket smala och täcker uppifrån “skarvarna” mellan de inre bladen. Frukten är en trekantig nöt, som alltså omsluts av de 3 inre hyllebladen. Flera arter har en stor blåsa, kallad “gryn” på hyllebladen ungefär mitt för där nöten sitter.

Skräppor är allmänna i kulturlandskapet överallt där människor och kreatur finns och på skräpmark. Flera arter är vilda på havsstränder, några vid sötvatten, på fuktängar etc. Saknas på fjället.

Förväxlingsrisk:
Trots den något valhänta beskrivningen lätta att känna igen, särskilt när de blommar.

[Rumex hydrolapathum × palustris]
Status: uppgiven två gånger men helt säkra belägg saknas. Uppgiven 1920 från Helsingborg (TSjö inv.) och 1913 från Flackarp (Murb i LD, men bestämning osäker enligt SSp).