sköldmöja

Se sköldmöja (aggregat) Ranunculus peltatus agg.

Se Ranunculus schmalhausenii agg.

Gammal bofast underart.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert p.g.a. skiftande taxonomisk behandling men uppgiven ungefär lika ofta vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare GDg och KAO.

Sköldbladsmöja

Sköldmöja växer liksom vattenmöja R. aquatilis var. aquatilis oftast i näringsrika vatten men i motsats till denna i regel ganska djupt. Den är vanligast i sjöar och större vattendrag med dybotten, där den kan bilda vidlyftiga, flytande mattor, men den kan även påträffas i bäckar, diken och dammar. I brackvatten är den inte funnen.

Sköldmöja växer i någorlunda djupt sötvatten på stenig eller lerig botten. Vattnet bör närmast vara mesotrofiskt d.v.s. måttligt näringsrikt.

På Öland finns få äldre fynd, några belägg är bestämda under senare tid av Gerhard Wiegleb, expert på vitblommiga ranunklar. Från inventeringen finns en aktuella lokal i ett naturligt vattenhål uppdämt av en gammal strandvall. I kanten av samma vattenhål växer en annan på Öland ovanlig art, nämligen rödlånke Lythrum portula. Dessutom finns ett belägg från ett större dike som först bestämdes till sköldmöja. Senare belägg från samma lokal har i stället visat sig vara den nybeskrivna arten sjömöja R. schmalhausenii.

Gammal, bofast.

Sköldmöja växer i måttligt näringsrikt, klart och lugnt vatten i små sjöar, tjärnar, dammar och långsamt rinnande bäckar och åar. Arten har gått tillbaka mycket starkt sedan senaste inventeringen. Endast på fyra lokaler har vi gjort återfynd. Möjligen beror detta på övergödning och igenväxning av småvatten.