sjötåtel

339 Deschampsia setacea (Huds.) Hack.

This species is restricted to W. Europe. Cf. Meusel et al. map p. 51. It is also reported from southern S. America (introduced?).

Sjötåtel är ursprunglig på dyiga/sandiga/steniga sjöstränder och i strandgölar vid havet.

Gammal bofast art.

Sjötåtel är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Sjötåtel växer på finsediment eller dyblandad morän med stenar och block i översvämningszonen vid grunda, näringsfattiga sjöar, sällan vid åar. Ofta har den sällskap med brunag Rhynchospora fusca och småsileshår Drosera intermedia. Ej sällan finner man arten innanför mindre öar och i sund, där bottnarna är särskilt flacka. Den konkurrenssvaga arten upplevde en uppgång på stränderna av sänkta sjöar innan de blottade bottnarna växte igen. Sannolikt gynnades den även av gångna tiders beteshävd på stränderna. Nu är den vanligast vid reglerade sjöar, där grövre växter inte hinner etablera sig i täta bestånd. Småplantor lever ofta kvar i skydd av stenar, block och trädrötter, däremot inte i finsand, där de annars kan utvecklas i mängd under en sommar.

Sjötåtel är en i landet sydlig art med sina nordligaste förekomster på Ramsvikslandet. Den växer i fattigkärr och småvätar i hällmarkshed tillsammans med löktåg, ängsull och blåtåtel. Arten återfanns på Sture Nilssons lokal och på några andra i liknande miljö av Evastina Blomgren och Sven Bergqvist i samband med inventeringen av Sotenäset (Bergqvist & Blomgren 1994).