Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-06-26
Taxasida
silvergröe
Poa pratensis subsp. subcaerulea
(Sm.) Hiitonen
silvergröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
silvergröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- silvergröe
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Poa pratensis subsp. subcaerulea
Vetenskapligt namn, fullständig form
Poa pratensis subsp. subcaerulea (Sm.) Hiitonen
Svenskt namn
silvergröe
Finskt namn
matalanurmikka
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-16
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Hallsberg Svennevad Källsätter 1945 Kjellmert (UPS).
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Bollnäs Arbrå Nordsjö kapell, 68285 15366, 1990 (BOT i S).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Inga aktyella fynd.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Allmän i Bergslagen och troligen i större delen av Skogslåglandet. (undantag. uppodlade slätter); av lägre frekvens - närmast spridd - på Mälarslätten. Torde gynnas av ökad nederbörd i landskapets högre delar, där den förekommer också i frisk vegetation. Under Mälarslättens torra förhållanden övervägande på fuktig mark. Säkerligen vanligare i SÖ före 1900-talets långtgående dräneringar. Utbredningstyp: N1.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(P. pratensis ssp. irrigata var. nobilis)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare JCh. Utmärkande för denna underart är mycket tunna och långa utlöpare, ofta krypande i förnan; skottblad oftast långa och smala men ibland kortare och bredare, mjuka, på ovansidan täckta av en ljus, blåvit pruina; strån av växlande höjd, inte sällan kortare än skottbladen; vippor glesa men oftast med ganska många småax i flera våningar, vid nedersta noden med 1–4 grenar; småax ca 3,5 – 5,5 mm; överdragna med blåvit pruina, nedre skärmfjäll trenerviga.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
P. irrigata var. nobilis, P. pratensis ssp. irrigata var. nobilis
Silvergröe växer på torr, lös och humusrik jord. Man finner växten i skogsbryn och gles skog, på klippavsatser och på sandfält vid havet. En mycket typisk miljö är torra, vegetationsfattiga ställen i beteshagar, t.ex. under granar, intill enbuskar eller i lätt skuggiga bryn.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Silvergröe betraktades som en egen art i Sterner (1938) men i Sterner (1986) som en varietet av smågröe, var. nobilis: "miljö som huvudformen, mest strandängar". Vid inventeringen hittades silvergröe på åtta lokaler i olika biotoper där torr, något sliten och sandig gräsmark förefaller vara den vanligaste. Silvergröe är också rapporterat från en strandäng, björkskog, blandskog på klappergrus och tippad sandhög. Troligen är denna underart förbisedd. Dess tidigare status på Öland är oklar eftersom de äldre uppgifterna är få.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Status på Gotland obekant.
Silvergröe har inte rapporterats under Projekt Gotlands flora. Avsaknaden av rapporterade fynd kan möjligen delvis bero på att namnet subcaerulea under en period användes för att beteckna smågröe ssp. irrigata. Bara två belägg (se primärfynd) har påträffats i herbarierna (LD, OHN, S, UPS, VI). Silvergröe är troligen sällsynt på Gotland.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Silvergröe växer på torr, mager mark.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig på mager gräsmark. Förbisedd och oklar men troligen sällsynt underart. Uppgiven endast från Bredared norr om Borås (I. Bergqvist) och från Vänerns stränder (Bohlin & Geijer 1989).
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Former som kan föras till denna underart ses av och till exempelvis på torra, artfattiga tallbackar. Silvergröe är mer blådaggig och storvuxen än smågröe P. pratensis subsp. irrigata och har liksom denna långa underjordiska utlöpare. Det har ändå varit svårt att se någon tydlig – morfologisk eller ekologisk – avgränsning av denna form.