schersminer

Osäkert bestämda prydnadsbuskar, ofta kallade doftschersmin Ph. coronarius, är förvildade i Sverige sedan 1870-talet. Frånsett två insamlingar i Svennevad 1934 och 1947 noterad i Närke först av Nilsson (ovan). Fr.o.m. 1980-talet registrerad på ett 30-tal ödetomter samt vid ett 10-tal trädgårdsutkast. På en 1945 nedlagd ödetomt vid Kägleborg i Ödeby fanns en buske kvar 1993.

Odling är tidigast känd från Örebro trädgådar (Bagge 1785) och från Lerbäck (Robson 1833, Sahlstedt ms 1825). Vid Ekeby prästgård fanns den före 1877 (Sernander 1933). Där togs ”jasminhäckar... bort av trädgårdsdrängen då di osa så svårt” på 1860–1890-talen (Holmbäck 1931).

I tillägg till de arter och hybrider som redovisas nedan har obestämda schersminer rapporterats från femton rutor. Många är troligen doftschersmin P. coronarius.

Kvarstående; även förvildad, tillfällig.
Rapporterad under Projekt Gotlands flora som doftschersmin Philadelphus coronarius. Senare (Karlsson 2011) har det visat sig att flera olika arter inom släktet finns förvildade i Sverige. Av de fem fynd som rapporterats sedan 2011 har två (med belägg) varit gordonschersmin Philadelphus lewisii, de övriga tre (från samma lokal, känd sedan 1980-talet) doftschersmin Philadelphus coronarius.

Sex av de rapporterade lokalerna utgörs av f.d. bebyggelse. Schersminer har även påträffats på skräphögar eller nära gårdar; en lokal utgörs av en körvägskant i sandig skog, ca 350 m från närmaste trädgård.

Schersminer odlas som solitära buskar eller som häckväxter och sprids med utkast eller som kvarstående odlingsrester. Åtminstone två arter förekommer i Uppland, doftschersmin P. coronarius och kungsschersmin P. pubescens. 94 kartblad, 111 kvadranter.