sandvide

Sandvidet är ursprungligt. Det växer främst på sandområden utmed kusten men sällsynt även i fuktängs- och myrvegetation längre in i landskapet.

Ett halvt dussin gånger uppgiven för Närke, men utan belägg.

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

Sandstränder vid havet. - 6 (3).

Som Salix repens L. subsp. argentea (Sm.) G. & A. Camus (S. arenaria) - Sandvide

[5]; beaktad först i senare tid, troligen sällsynt. Okänd nedom övre Skogslandet, nog beroende på dålig tillgång på lämpliga ståndorter i SÖ. Undviker eventuellt lerområdet. Kan dock ha funnits i forna, nu torrlagda fuktängar på åsmaterial på t.ex. Mälarslätten. Utbredningstyp: N2.

(S. repens subsp. arenaria )
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare TKa och TBg. Mellanformer mellan denna och vanligt krypvide S. r. var. repens eller rosmarinvide S. r. ssp. rosmarinifolia är relativt sett vanligare än ren sandvide.

S. repens ssp. argentea, S. repens var. nitida
I utpräglad form är sandvidet sydligt och västligt i Skandinavien och finns mest vid havet, där det kan utgöra ett markant inslag i dynmiljö. I inlandet är det sällsynt och ofta otypiskt. I Småland växer sandvidet oftast på fuktig eller våt sandmark, främst på sjö- och bäckstränder men också i kärrartad skog och på igenväxande ängar. Någon gång finner man det på vägrenar och i vägslänter. Möjligen är lokaler av det senare slaget tillfälliga.

Sandvide är en effektiv sandbindare och växer på sanddyner och i fuktiga dynsvackor. Den ses sällsynt i kanten av kärr samt på störda och sandiga lokaler.

Sandvide förefaller ovanlig på Öland. Kanske är sandvide vanligare uppe i norr, främst längs de sandiga stränderna vid Bödabukten, men det återstår att bevisa. I Sterner (1938) anges sandvide som tämligen allmän men det beror möjligen på att man då hade en annan avgränsning av detta taxon. Växtmiljöerna angavs vara utdikade stora träsk som Borga, Vedborm och Petgärde träsk. Kanske växte sandvide där under ett övergångsstadium efter utdikningarna innan igenväxningen gick alltför långt? Nedan tecknas de godkända fynden, det finns ytterligare några uppgifter utan granskade belägg.

Sandvide växer som en upprätt buske. Årskvistarna är tjocka och tätt vitludna; fjolårskvistarna är tjocka, > 1,5 mm och även de tätt håriga. Alla blad, också de nertill på busken, är skinande silkeshåriga även på ovansidan, stipler finns ofta. Bladen är omvänt äggrunda, < 3 ggr så långa som breda.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Som beståndsbildande bara känd från Avanäset, Fårö, där den finns rikligt i sanddyner. Från övriga Gotland föreligger strödda uppgifter om enstaka buskar, som mer eller mindre klart representerar var. argentea. Johansson (1897) nämnde en sådan förekomst: ”Mindre väl utpräglade former äro iakttagna i Hogrän!”. Aktuella uppgifter om sådana former föreligger från ett drygt tiotal socknar. Några av dem äger mer eller mindre av sandvidets hårighet men har bladformen mer gemensam med vanligt krypvide än med sandvidets äggrunda form; de utgör troligen i många fall former mellan var. argentea och var. repens.

Sandvide växer exponerat på torr, frisk eller fuktig sand- eller torvjord på öppen mark nära kusten. Man finner den i hällmarker, på fukthedar, i övre delen av sandiga havsstrandängar men även på vägkanter och fuktängar längre in i landet. Nästan alla noteringar är åtföljda av belägg som godkänts som sandvide med tydliga karaktärer. Det finns äldre uppgifter om övergångsformer till krypvide, tolkade som hybrider, men de är ej medtagna.