rotkörvel

Sedan 1890-talet förvildad kulturväxt. Den odlades i Tyskland ”såsom en utomordentligt härdig och förträfflig rotfrukt” (KLAH 23, 1865) men anses i Sverige ha kommit in ”dels som förorening i fröblandningar och dels som gröda... i försöksodlingar” (Aronsson 1999). I Närke är den möjligen inkommen med spannmål.

Ny bofast art; förr odlad som köksväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad; etablerad sedan 1925 vid Kummeln i Augerum, i en hagmark (tidigare trädgård). 

1386 Chaerophyllum bulbosum L.

This Eurasiatic species includes two subspecies, viz. subsp. bulbosum in C. and partly SE. Europe and subsp. prescottii (DC.) Nym. continuing towards the north and northeast. The area shown on the map includes also the closely related Ch. caucasicum (Fisch.) Schischk. And Ch. bobrovii Schischk. In Caucasus and C. Asia, respectively (more likely subspecies of Ch. bulbosum). The species occurs as a casual in several places in N. and C. Europe. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 306.

Rotkörvel (C. bulbosum) (sällsynt inkomling funnen norrut till Uppland, aktuella lokaler finns i Blekinge, på Gotland och i östra Svealand) är mycket lik hundkäx, men är bienn med en klotrund rotknöl. Stängeln är rödfläckig med grövre hårighet nedtill. Frukterna liknar hundkäxets, men har låga längsgående ribbor.

Status: fordom någon gång odlad köksväxt; ibland självförökande, etablerad och bofast. Först uppgiven 1890 från Billinge (BCös det. LFg i LD), men odlad redan 1870 (Lilja 1870).
Förändring och hot: har aldrig varit annat än ytterst sällsynt. Äldre uppgifter föreligger från Billinge (1890–94, BFCö i LD), Skoggård i Genarp (1971, SBx & JKt inv.), Mellangården i Lomma (1893–1956, GJoh m.fl. i LD) och Örja kulle i Landskrona (1960–75, ANil i LD).
Kommentar: B, granskare KAO.

Rotkörvel finns uppgiven från Öland och fyndet är publicerat. Eftergranskning av belägget har visat att det rör sig om odört Conium maculatum. Rotkörvel är ursprunglig i Europa men i vårt land införd och odlad för sina ätliga rotknölar. Det finns sparsamt med fynd i södra Sverige upp till Svealand.

Förvildad, bofast.
Vid Endre finns rotkörvel kvar från tidigare odling, medan introduktionen i Lärbro är höljd i dunkel. Den kan ha odlats i någon av gårdarna i närheten, liksom i Endre, men kan också vara introducerad genom bruksparken eller hamnen vid Storugns. Växten är konkurrenssvag och beteskänslig och hotas därför av såväl igenväxning som avbetning.

Rotkörveln prövades under 1800-talet i försöksodlingar och förekommer här och där ännu förvildad. Möjligen är den också inkommen som förorening i vallfröblandningar. Den är tvåårig och kräver därför tämligen bar jord för att fortleva. Framför allt tycks den uppskatta snår av nässlor och hallon på frisk, näringsrik mark. Trots sin fröförökning sprider den sig sällan långt från den ursprungliga växtplatsen. På lokalerna vid Bie och Äs förekommer även kikvedel, en annan av de okonventionella foderväxter som prövades vid 1800-talets slut.

Sydöstra Europa, västra Asien. I Sverige på Gotland, i Närke, Sörmland och Uppland.