rödvide

Rödvide har odlats länge. Det kan kvarstå under lång tid och ibland förvildas. De vanligaste växtplatserna för den bofasta arten finns i anslutning till småvatten, vattendrag, diken och vägar.

Arten härstammar från Central- och Sydeuropa.

Kusten Härnösand 1927 (Johns. LD conf T. Karlsson).

Prydnads- och korgflätningsväxt, förvildad i Sverige från 1750-talet. Äldre och nyare uppgifter ofta omöjliga att nu hänföra till förvildningsgrad. Först samlad från odling vid Örebro Trädgårdsförening 1890 (C. Lindman, OREB).

Rödvide är odlad som prydnadsträd, vindskydd eller flätverk och tillfälligt förvildad eller kvarstående bl.a. vid sjöar och dammar.

39; spridd-tämligen sällsynt på Mälarslätten; sällsynt i Skogslandet och Nedre Bergslagen. Av den svenska utbredning att döma (se B. FLOD. 1931, FITTER 1978) liksom bl.a. därav, att arten i Dalarna är mycket ovanlig, då "± tillfällig " enligt ALMQ. (1949), torde ogynnsamma klimatförhållanden föreligga åtminstone I Bergslagen. Huru vida den alls är härdig där i längden kan ännu inte sägas. Utbredningstyp: S3.

Status: ursprungligen odlad som prydnadsbuske samt för tillverkning av vidjor men lätt självsådd och nu fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1749 från Balkåkra (Linné 1751), men odlad sedan 1600-talet (KLun 2007). Dock först efter 1900 mer allmänt förvildad.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %. Artens expansion tycks ha avstannat efter mitten av 1900-talet.
Kommentar: synnerligen variabel; i odling förekommer åtskilliga avvikande kultursorter varav flera påträffas förvildade men den taxonomiska behandlingen av dessa är osäker.

Rödvidet är ursprungligt i södra och mellersta Europa. I Sverige odlas arten (i Skåne åtminstone sedan 1700-talet), i början till korgflätning, på senare år som prydnadsväxt. Den första småländska uppgiften är från Växjö Bergunda Bergkvara (Forsander ms 1811) och avser sannolikt planterade exemplar. Arten påträffas kvarstående på gamla tomter och vid dammar samt förvildad utanför trädgårdar, längs stränder, i diken och grustag, på vägkanter och skräpmark, ibland ganska torrt. Den har ringa spridningsförmåga eftersom frön i regel inte bildas (kapslarna förblir outvecklade och föga längre än hängefjällen, troligen beroende på utebliven befruktning – hanbuskar är ganska ovanliga).

Rödvide är ursprunglig i Centraleuropa, Balkan och norra Afrika. I vårt land har den införts främst för korgarbeten, som vindskydd samt för prydnad. På Öland noterades den redan i mitten av 1800-talet. Sterner såg den i socknarna Föra (väster om kyrkan mellan landsvägen och järnvägen), Kastlösa (Lunda, Stora och Lilla Dalby) samt S. Möckleby (Gettlinge). Än idag är den funnen runt Lunda och bedöms som bofast i landskapet.

Unikt för rödvide är att de två ståndarna är sammanväxta ända upp till knapparna samt den gula innerbarken. Rödvide känns även igen på de oskaftade, tätt vithåriga honhängena som inte spricker upp och som kontrasterar mot de svarta hängefjällen. Årsskotten är först purpurröda men blir snart gulbruna. Bladen är bredast nära spetsen och saknar glandler vid bladskivans bas; ofta är bladen motsatta och sågade mot spetsen.

Kulturflykting, bofast.

Kvarstående, även förvildad, bofast.
Naturaliserad i fuktig skogsmark, längs bäckar eller åar och i övergivna och igenväxande grustag. Oftast finns bara enstaka buskar, men i grustagen vid Skrubbs i Visby och i Träkumla finns det större bestånd, såväl han- som honplantor, ofta högvuxna och kraftiga buskar.

Rödvide odlades redan vid slutet av 1800-talet i Visby (DBW:s botaniska trädgård 1889, KJ i VI) och är i dag inte så ovanligt som häckväxt.

Rödvide härstammar från centrala Europa och är införd som prydnadsväxt och för vidje- och korgtillverkning. Den förekommer i Bohuslän som kvarstående eller tillfälligt förvildad. De flesta fynden är gjorda på utkast i skräpmarker och på tippar. Kanske är arten förbisedd på andra typer av lokaler. 

Rödvide odlas sedan 1800-talet ganska allmänt som prydnadsbuske och har sällsynt förvildats här och där i landskapet. Flera rapporter rör säkert planterade exemplar, men arten är också funnen på diverse skräpmark. Någon gång ser man den också, till synes självsådd, på skogsängar, stränder och andra fuktiga lokaler även långt från parker och trädgårdar.

Europa, Asien. I Sverige förvildad.