Taxasida

rödven

Agrostis capillaris

L.

rödven är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

rödven är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • rödven
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Agrostis capillaris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Agrostis capillaris L.
Svenskt namn
rödven
icelandic
Hálíngresi
norwegianBokmal
engkvein
norwegianNynorsk
engkvein
Finskt namn
nurmirölli
finlandSwedish
rödven
Danskt namn
Almindelig hvene
Foton
Patrik Engström
Stenhamra 2025-07-06
Patrik Engström
Stenhamra 2025-07-06
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2010-07-20
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2010-07-20
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-07-10
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Rödven är ett ursprungligt men mycket kulturgynnat gräs. Det dominerar ofta på torra till friska ängar och igenväxande åkrar samt på hyggen, slänter, vägkanter, åkerrenar och ruderatplatser.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

314 Agrostis tenuis Sibth.

Syn.: A. pumila L., A. vulgaris With., A. capillaris auct.

This species occurs as a more or less native plant in Europe and parts of Asia. Its dispersal has been favoured by man. Thus, it has been introduced into several parts of the world, for instance N. America. It belongs now to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 214 and map 204).

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Främst torr- och friskängsväxt, allm. i hela området, även i Tylöskog (Segerström 1932).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Agrostis rubra."

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast men troligen även ibland insådd i gräsmattor och beten.
Förändring och hot: osäkert på grund av talrika felbestämningar i det äldre materialet.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

A. tenuis

Rödven är en av Smålands vanligaste växter – kanske den individrikaste? Den tillhör de tongivande arterna på torra hedar och i torra till måttligt fuktiga ängar. Relativt ursprungliga biotoper är hällmarker, klippkrön, grusåsar och backar, gles löv- eller barrskog samt strandängar, både vid havet och vid sötvatten. I kulturlandskapet är beteshagar, gräs- och grusplaner, åkerrenar och vägkanter vanliga växtplatser. Rödvenen ökar under en period efter det att betet upphört. På igenväxande åkermark blir den ofta den dominerande arten. – Rödven odlas i gräsmattor, vilka blir mjuka och mycket täta.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Rödven växer solöppet–halvskuggigt på torr, ofta kalkfattig mark som kan vara betad eller ohävdad. Den växer på sandgräshedar, i tallskogar, vägkanter, åkerrenar och ibland på tuviga friskängar. På alvarens något kalkfattigare torrängar, ofta rester av svallade moränryggar, är den beståndsbildande. Den är starkt kulturgynnad och ses på ruderatmark som jordtippar. Rödven ingår ofta i gräsfröblandningar och ses därför även i kulturgräsmarker.

Rödven är allmän över hela Öland och fynden är ganska jämnt fördelade över ön. Speciellt frekvent förefaller den att vara i lämpliga miljöer på Stora Alvaret och nära kusten där den växer på betade torrängar, ibland även på sandstränder.

Gammal och inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppna, torra miljöer: torrängar, beten, ängsmark, vägkanter, strandängar, ängen och glesa skogar; även i frisk barrskog. Ofta riklig och beståndsbildande. Johanssons (1897) ”Allest.” är troligen en korrekt beskrivning av frekvensen också i dag.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Rödven växer exponerat på torr till frisk mark i naturbeten, på torrbackar och åkerrenar, åkerholmar och vägkanter samt i igenväxande kulturmarker av alla slag, ofta tillsammans med röllika, käringtand och grässtjärnblomma. Man finner den också i skogsbryn och gläntor i löv- och blandskogar samt på grusplaner, banvallar och i skräpmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på frisk till torr naturlig gräsmark, där den dominerar i den vanligaste vegetationstypen i naturliga betesmarker, finns också i alla sorters gräsmarksrester som ogödslade vägrenar, i skogsbryn m.m. Ingår också i fröblandningar för kultiverade betesmarker och gräsmattor och finns på flera typer av kulturmark. Mycket vanlig i hela landskapet. 822 rutor (99 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Rödvenen växer allestädes i näringsfattiga torra och friska gräsmarker och är ett av våra allra vanligaste gräs. Det växer också rikligt på skogsvägkanter, i skogsgläntor, torra gräsmattor och även på markhällar. Den kan även bli dominerande på vissa hyggen. Arten är starkt slåtter- och betesgynnad. Rödven odlas också i flera former som ett viktigt gräsmattegräs.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i hela Uppland. 703 kartblad, 2463 kvadranter.
Almq. Allestädes, till yttre skärgården.
Rödven växer på frisk till torr mer eller mindre kulturpåverkad gräsmark, i löv- och blandskogar och skogsbryn, på hällmarker i öppna och skogklädda miljöer och på skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Rödven är troligen ursprunglig men starkt kulturgynnad. Arten odlas också allmänt som gräsmattegräs. Den anges som allmän i alla gamla botaniska arbeten.
På varaktigt öppen mineraljord blir rödven ofta dominerande och bidrar starkt till bildningen av en sammanhängande grässvål. Arten förekommer nästan alltid i mängd längs vägkanter, vändplaner och sidofickor till både större och mindre vägar. I odlingslandskapets naturbetesmarker har växten en särställning. Rödvenängen är den vanligaste vegetationstypen på ogödslade naturliga betesmarker i landskapet. Det skira gräset bildar här fond åt klassiska ängsblommor som röllika, gulmåra, bockrot och liten blåklocka. Arten förekommer ymnigt även på kulturbeten, gammal åkermark och i många ohävdade magra gräsmarker.
Rödven är också en vanlig art på kalhyggen och i kraftledningsgator och man ser den ofta på torra stränder. När växten förekommer i naturliga miljöer finns oftast ett tydligt kulturinflytande i närheten. Ett undantag är kanske myrar där rödven förekommer sparsamt men regelbundet i torrare partier i sluttande kärr och oftare i nordväst än i söder. I obruten natur av skog finns sällan någon rödven.
Den vanligaste följeväxten är röllika (28%) följd av blodrot, vitklöver, kråkvicker, höstfibbla, smultron, vårbrodd, prästkrage och midsommarblomster.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Årets rödvenfrön, sådda i jord, gror rikligt redan efter en vecka. Rödven blommar efter rödsvingel, ängsgröe och hundäxing men före storven. Blomningen börjar i linneans tid. I övervintrande bladrosetter bevaras ett litet antal blad nästan helt gröna. Frön överlever många år i fröbanken. Rödven är gräsmarkernas vanligaste gräs sett till individantal (tuvtåtel konkurrerar i fråga om antal noterade lokaler), liksom krus­tåteln är skogens. Rödven finns dock även i många skogsmiljöer, särskilt där det är mer öppet och framför allt där kulturpåverkan länge har varit stor. I mogen skog är det mest längs vägar, stigar och vid kojor. Efter avverkning och markberedning kan det vara även på övriga skogsytor. Även där brunven dominerar, på stränder och myrar i inlandet, och där krypven och storven är vanligast, alltså på havsstrand, finner man rödven. På de skuggiga lokaler där köseven växer är rödven också en förväxlingsart, genom att den där får så gles och stor vippa.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Rödven är nog vårt vanligaste gräs i kulturmark, framförallt i magrare och surare områden. Vanligast är den på grövre jordar, morän, sand och mo. Den blir inte lika dominant på bördiga finsedimentjordar i kustbygd och dalgångar. Under högsommaren, i slutet av juli, ger den gammellägdorna en typisk, djupt röd färgskiftning. Rödven kommer in i näringsfattiga vallar efter några år och dominerar sedan ofta i magra torra partier. På gammal ängsmark (hackslått) är den, tillsammans med stagg Nardus stricta och vårbrodd Anthoxanthum odoratum, det viktigaste gräset, men på lite frodigare ytor än dessa. Rödven är också ett av våra tramptåligaste gräs och är vanligen det som dominerar på avbetade grässvålar, men den följer också skogsbilvägar, parkeringsytor, körvägar och stigar. Rödven är också vanlig i villaområdenas gräsmattor och sås in i nya gräsmattor, men är ju då hänvisad till en vegetativ tillvaro.
Rödven har också naturliga ståndorter i landskapet. Arten finns på klippor vid havet och bland lavar på hällmarkstallskog även en bit in i landet. I skog kan man hitta den i små bestånd i fuktiga dråg och myrkanter. På hyggen kommer den lätt in och kan bli dominerande på torra fläckar.