plommonros

Odlad som prydnadsbuske bl.a. vid torp, samt tillfälligt förvildad.

Plommonros har odlats i Sverige åtminstone sedan 1800-talet. Numera är den sällsynt i odling och förvildas sällan (Malmgren 1986).

Hartmans (1866) uppgift om att växten skulle vara täml. sälls. i norra, västra och mellersta Närke tycks motsvara den nutida frekvensen mkt sälls. Växten skall ha odlats vid rektorsgården i Örebro på 1870–1880-talen (Sernander 1933) möjligen som köksväxt.

Status: fordom odlad för nyponproduktion, i dag dock mest påträffad på lokaler dit den torde ha spridit sig genom frösådd och snarast att betrakta som naturaliserad även om underarten är mycket sällsynt och endast förekommer i mycket små populationer. Först uppgiven 1836 från Lund (HHRi det. ÖNil i LD). Lilja (1838 & 1870) uppger ett flertal lokaler och tillägger att den ”tyckes fordom hava planterats” av vilket framgår att ingen mer omfattande odling skett under de senaste århundradena.
Förändring och hot: osäkert till följd av inkonsekvent taxonomisk behandling. Lilja (1870) anger dock inte mindre än 19 lokaler vilket, förutsatt att bestämningarna var riktiga, antyder att underarten var betydligt vanligare då. Samtliga aktuella lokaler utgörs av enstaka eller små grupper av buskar.
Kommentar: B, granskare TEl och KAO. Plommonros är åtminstone i Skåne väl skild från hartsros R. v. subsp. mollis och bl.a. TEl (2005) behandlar dem som skilda arter.

Plommonros är inhemsk i bergen i centrala och södra Europa och sydvästra Asien. Som kulturväxt är den spridd över hela världen – frukterna är stora, C-vitaminrika och saftiga och lämpar sig för olika slags inläggningar. Den har odlats i Sverige åtminstone sedan mitten av 1700-talet; när den började användas i Småland vet vi inte. Numera planteras den knappast, men vid några ödetorp lever bestånd kvar.

Plommonros härstammar från Europa och odlades förr i vårt land för nyponproduktion. Den står nära hartsros R. mollis och betraktades tidigare som en underart av denna. Det finns ett fynd av plommonros som rimligen härstammar från odling.

Tillfälligt utkommen.

Plommonros är gammal i odling och förvildas tillfälligt i kulturmark.

Plommonrosen är en gammal trädgårdsväxt som åtminstone till 1800-talet odlades för sina stora nypon: ”Under namn af Holländska njupon planterad på många ställen för dess stora och köttfulla njupon, hwilka nyttjas torrkade til soppor, Cremer, Njupongröt med malne Risgryn, äfven färska syltade.” (Retzius 1806). Plommonrosen är numera ur bruk som nyponproducent och har som sådan under 1900-talet ersatts av den ännu mera storfruktiga vresrosen. Som förvildad är den likaså nästan försvunnen, men den förekommer någon gång ännu kvarstående.

Södra Europa. I Sverige odlad och förvildad.

Äldre uppgifter under namnet R. villosa gäller ofta R. mollis, som då uppfattades som under­art till den förra. En sentida uppgift finns, men då belägg saknas kan uppgiften avse hartsros eller en mellanform.