plattsäv

394 Blysmus compressus (L.) Panz. ex Link

Syn.: Scirpus compressus (L.) Pers.

This species is restricted to Europe and parts of Asia. The distribution in detail is incompletely known, especially in Asia. Cf. also Meusel et al. 1965, map p.

Gammal bofast art. 

Plattsäv är en kulturgynnad art som kan vara ursprunglig. Den konkurrenssvaga och kalkgynnade växten förekommer sparsamt på fuktig, näringsrik mark med lågvuxen gräs- och örtvegetation.

Plattsäv, som troligen alltid varit sällsynt i Halland, har minskat under 1900-talet och är nu starkt hotad. Minskningen har bl a orsakats av igenväxning på grund av upphört bete, torrläggning och byggnation.

Gammal slåtter-, betes- och kalkgynnad växt, förr täml. sälls., nu mkt sälls. och försvinnande.

14 tämligen säkra: Mälarområdet, vid Sätra-källorna i Kila, på Sala-kalken samt i några kalkområdet i V. Nedre Bergslagen. Endast kvar i sistnämnda region. Möjligen blott en enda eller ett par förekomster. Sydlig, edafiskt fordrande. I hela Sverige övervägande i kalktrakter. Utbredningstyp: Kalk (fdS10).

Scirpus compressus
Plattsäv är kalkgynnad och växer i artrik, ogödslad, lågvuxen, fuktig gräsmark. Lokalerna utgörs i regel av betesmark men ibland av trampnött mark vid stränder. Ett par gånger har arten anträffats i havsstrandängar, troligen alltid i anslutning till sötvattenutflöden – den är till skillnad från rödsäv B. rufus inte en typisk havsstrandsväxt.

Den konkurrenssvaga, starkt betesgynnade plattsäven är på tillbakagång i landskapet, hotad av gödsling, upphörd betesdrift och igenväxning.

Plattsäv växer i fuktiga, kalkrika, ogödslade och välhävdade naturbetesmarker. Den konkurrenssvaga arten ses på stigar eller traktorvägar där annan vegetation är sliten och hålls kort. På flera lokaler växer den i eller nära källflöden. Arten förekommer sällsynt på själva havsstranden och i så fall vid utflöden av sötvatten. Plattsäv är kulturgynnad och ses i gamla sandtag, stenbrott och sällsynt kan den växa i fuktiga åkerkanter.

Plattsäv är spridd över större delen av Öland med preferens för den östra sjömarken. På Stora Alvaret växer den vid alvarträsken eller källflöden och i Mittlandet noteras den i ohävdade skogskärr. Plattsäv har minskat beroende på utebliven hävd samt eutrofiering vilket lett till igenväxning. Även dräneringen av landskapet med åtföljande grundvattensänkning har var ogynnsam för arten. Speciellt drabbad är den västra kusten där arten försvunnit från flera tidigare lokaler.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Främst på betade strandängar, men även på t.ex. fuktiga stigar och körvägar samt sjö- och bäckstränder. Knappt hälften av lokalerna ligger inte direkt vid kusten. Johansson (1897) angav plattsäv som ”Täml. allm”. Vår lägre frekvensangivelse innebär förmodligen att plattsäv minskade under 1900-talet. Englund (1942) hade 97 lokalprickar efter sina inventeringar av öns stränder 1928–36, vilket kan jämföras med 62 fynd i km²-rutor med kust under Projekt Gotlands flora. Även detta visar på en viss minskning.

Plattsäv växer på fuktig, skalpåverkad mark med låg eller sparsam vegetation. Den förekommer på havsstrandängar och fuktig gräsmark vid kusten. Arten har minskat sedan förra inventeringen, förmodligen beroende på upphört strandbete. På flera av de aktuella lokalerna är den nu utgången eller mycket sparsam.

Plattsäven växer i kalkkärr och kalkfuktängar, ofta sötvattenspåverkade kalkrika havsstrandängar, vanligen på ställen med rörligt grundvatten. Den gynnas av tramp och växer ofta utmed stigar och vägkanter. Under 1800-talet var den betydligt vanligare än nu också på kalkfattig mark. ”På något fuktiga gräsbevuxna ställen teml. allmän” skriver t.ex. Thedenius (1871).

Plattsäven är mycket slåtter- och betesgynnad. Arten har minskat under 1900-talet och är nu nästan försvunnen utanför kalkområdena på grund av dikning och uppodling. Plattsäven minskar nu även i kalktrakterna genom igenväxning av fuktängar. Många förekomster utgörs idag av igenväxande reliktmiljöer där arten snart kommer att vara försvunnen. Plattsäven har fått en fristad på några badplatser där den växer på genomsilad sand och gynnas av gräsklippning t.ex. i Brännkyrka Flatenbadet och Österhaninge Skälåkersbadet. Plattsäven är mycket sårbar. Lämpliga lokaler bör vidmakthållas genom bete eller slåtter.

Förekommer i södra Sverige norrut till södra Gästrikland och södra Dalarna och har förekomster även på Åland. Tämligen sällsynt, de flesta förekomsterna finns utefter kusten, saknas i stora delar av västra Uppland. 104 kartblad, 142 kvadranter.
Plattsäv växer på fuktiga gräsmarker, mest kalkfuktängar och betade sjö- och havsstrandängar, framför allt lokaler med utströmmande grundvatten. I norra Uppland är den vanligaste ståndorten körvägar, gräsbundna vägrenar och vändplaner.
Förändring - 59 %. – Plattsäv har minskat i centrala Uppland i och med igenväxningen av fuktängar, men denna minskning kompenseras till en del av talrika vägkantsförekomster.