penningört

Gammal bofast art.

Tämligen allmän i utpräglade åkerbruksområden, eljest något ojämnt spridd i landskapet.

Penningört är en gammal, kulturberoende art. Den är mycket konkurrenssvag och växer på tånggödslade havsstränder och som ogräs i åkrar och trädgårdar samt på utfyllnadsjord, jordhögar, soptippar och andra ruderatmarker.

Penningört är liksom lommen ett ettårigt ogräs som sedan gammalt växer på bar, näringsrik jord i åkrar och trädgårdsland, jordhögar samt på all slags skräpmark.

Asien. I Sverige genom hela landet.

Konkurrenssvagt ogräs, ofta i åkrar men f.ö. allestädes innan igenväxning skett av omrörd mark, förr liksom nu allm. i hela Närke.

Allmän

974 Thlaspi arvense L.

This widespread species is an ancient weed. It is considered to originate from C. Asia. With its present distribution it belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 248 and map 240). It has also been introduced into C. Africa, S. America (Chile) and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 179.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Penningört växer på blottad, näringsrik mark i åkrar och ruderatmiljöer såsom jordhögar och stentippar. Den ses även i vägkanter, på stränder med sand eller klappersten, i gårdsmiljöer och någon enstaka gång i betesmarker; i den sistnämnda miljön främst där stödutfodring skett.

Penningört är vanlig över hela Öland utom på Stora Alvaret där den saknas. Växten har inga svårigheter att klara sig i dagens jordbrukslandskap och drar nytta av mänskliga aktiviteter som upplag av ensilage och gödsel, grävande av bevattningsdammar samt anläggande av parkeringsplatser.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammal kulturföljeslagare.
Öppen kulturpåverkad miljö, i bar jord: åkrar, gårdsmiljöer, trädgårdsland, kulturpåverkad gräsmark, beten, körvägar, vägkanter, soptippar, jordhögar, grustag och annan ruderatmark. Andelen provrutor visar att penningört är mycket allmän i kulturpåverkade miljöer. Under Projekt Gotlands flora noterades den från Sundre till Fårö. Johansson (1897) angav ”Allest.”. Detta stämmer än i dag för öns kulturmarker.

Penningört växer på frisk eller torr, näringsrik, naken eller glesbevuxen jord på exponerade lokaler. Dominerande ståndorter är åkrar, trädesåkrar, åkerrenar, trädgårdar och annan odlad mark, men arten förekommer också på ladugårdsplaner, på jordhögar, soptippar och annan skräpmark.

Penningört är sedan förhistorisk tid ett åkerogräs, som sannolikt liksom de flesta sådana överlever tack vare sin fröbank. Frön av arten har i Forsa hittats i husgrund från tiden mellan 0 och 600 e.Kr. (Liedgren 1992). Arten börjar blomma i skogsstjärnans tid. I linneans tid har den omogen eller mogen frukt men blomningen kan fortsätta fram till hösten, och fröproduktionen kan bli stor. Rosetten övervintrar grön. Utom på åker och annan odlad mark hittas penningört även, men mer sällan, på andra typer av kulturmark och praktiskt taget aldrig i andra miljöer.