
penningört
Thlaspi arvense
penningört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

penningört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- penningört








Inga nycklar finns för detta taxon.
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Ångermanlands flora
Tämligen allmän i utpräglade åkerbruksområden, eljest något ojämnt spridd i landskapet.
Hallands Flora
Penningört är en gammal, kulturberoende art. Den är mycket konkurrenssvag och växer på tånggödslade havsstränder och som ogräs i åkrar och trädgårdar samt på utfyllnadsjord, jordhögar, soptippar och andra ruderatmarker.
Sörmlands flora
Penningört är liksom lommen ett ettårigt ogräs som sedan gammalt växer på bar, näringsrik jord i åkrar och trädgårdsland, jordhögar samt på all slags skräpmark.
Asien. I Sverige genom hela landet.
Närkes flora
Konkurrenssvagt ogräs, ofta i åkrar men f.ö. allestädes innan igenväxning skett av omrörd mark, förr liksom nu allm. i hela Närke.
Flora över Dal
Allmän
Atlas of North European vascular plants
974 Thlaspi arvense L.
This widespread species is an ancient weed. It is considered to originate from C. Asia. With its present distribution it belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 248 and map 240). It has also been introduced into C. Africa, S. America (Chile) and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 179.
Västmanlands Flora
Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Floran i Skåne.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Smålands flora
Penningörten växer på torr eller frisk, helst kväverik jord med gles växtlighet. Den anträffas framför allt som ogräs på åkrar och i trädgårdar samt på jordhögar, utfyllnader och avfallsplatser; något mindre ofta ses den på vägkanter, gårdsplaner och andra öppna platser i kulturlandskapet.
Funnen i 1370 rutor; tidigare uppgifter från 177 rutor. Mycket vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.
Ölands flora
Penningört växer på blottad, näringsrik mark i åkrar och ruderatmiljöer såsom jordhögar och stentippar. Den ses även i vägkanter, på stränder med sand eller klappersten, i gårdsmiljöer och någon enstaka gång i betesmarker; i den sistnämnda miljön främst där stödutfodring skett.
Penningört är vanlig över hela Öland utom på Stora Alvaret där den saknas. Växten har inga svårigheter att klara sig i dagens jordbrukslandskap och drar nytta av mänskliga aktiviteter som upplag av ensilage och gödsel, grävande av bevattningsdammar samt anläggande av parkeringsplatser.
Gammal kulturföljeslagare, bofast.
Gotlands flora
Gammal kulturföljeslagare.
Öppen kulturpåverkad miljö, i bar jord: åkrar, gårdsmiljöer, trädgårdsland, kulturpåverkad gräsmark, beten, körvägar, vägkanter, soptippar, jordhögar, grustag och annan ruderatmark. Andelen provrutor visar att penningört är mycket allmän i kulturpåverkade miljöer. Under Projekt Gotlands flora noterades den från Sundre till Fårö. Johansson (1897) angav ”Allest.”. Detta stämmer än i dag för öns kulturmarker.
Bohusläns Flora
Penningört växer på frisk eller torr, näringsrik, naken eller glesbevuxen jord på exponerade lokaler. Dominerande ståndorter är åkrar, trädesåkrar, åkerrenar, trädgårdar och annan odlad mark, men arten förekommer också på ladugårdsplaner, på jordhögar, soptippar och annan skräpmark.
Västergötlands flora
Upplands flora
Almq. Allestädes, till odlingsgränsen; i yttre skärgården flerstädes.
Penningört förekommer i alla typer av kulturmiljöer, ofta på öppen jord, där det är liten konkurrens av omgivande vegetation. Den växer i åkrar, trädgårdsland och gårdsmiljöer, på nyröjd mark vid vägar, i nyanlagda gräsmattor och på skräpmarker. Förekommer dessutom på småkobbar i skärgården, gärna fågelgödslade.
Gästriklands flora
Vanliga följearter är lomme (31%), baldersbrå, svinmålla samt åkertistel och våtarv.
Hälsinglands flora
Penningört är sedan förhistorisk tid ett åkerogräs, som sannolikt liksom de flesta sådana överlever tack vare sin fröbank. Frön av arten har i Forsa hittats i husgrund från tiden mellan 0 och 600 e.Kr. (Liedgren 1992). Arten börjar blomma i skogsstjärnans tid. I linneans tid har den omogen eller mogen frukt men blomningen kan fortsätta fram till hösten, och fröproduktionen kan bli stor. Rosetten övervintrar grön. Utom på åker och annan odlad mark hittas penningört även, men mer sällan, på andra typer av kulturmark och praktiskt taget aldrig i andra miljöer.