ostronört

Ostronört är ursprunglig. Den enda kända, halländska förekomsten växer i högvattenlinjen på en klapperstensstrand med mycket sparsam växtlighet av strandkål Crambe maritima och skörbjuggsört Cochlearia officinalis ssp. officinalis. I början av 1980-talet fanns ett flertal kraftiga, blommande exemplar som dock försvagades efter några stormiga vintrar. Vissa somrar kunde den fleråriga arten inte återfinnas. Det verkar som om fårbetet är negativt för växten.

Ostronörtens utbredning i övriga Norden omfattar kusterna i Bohuslän, norra Jylland, Norge, Island och Färöarna (Mossberg m fl 1992).

1550 Mertensia maritima (L.) Gray

This sea-shore species occurs in N. and NW. Europe and northern N. America. It belongs to the amphiatlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 294 and map 275). In the E. Asiatic Pacific region, the species is replaced by M. asiatica (Takeda) Macbr. (M. maritima subsp. asiatica Takeda).

Ostronört växer på grusiga och steniga havsstränder, oftast i klappersten, där inte många andra växter kan finna grogrund. Där kan man fortfarande på en del öar få se friska, vackert blommande plantor med sina välformade, blågrå blad sticka fram och breda ut sig bland stenar och grus. Arten, som har en nordlig för att inte säga arktisk utbredning, har sina sydliga utposter i vårt land, numera endast i Bohuslän, sedan den ej blivit sedd på sin växtplats i norra Halland sedan 2007. Den minskar i rask takt, kanske beroende på klimatförändringen och de senaste årens varma, torra somrar, då många plantor sett förtorkade ut. När bestånden dessutom har utsatts för fårbete i naturreservaten finns inte mycket hopp. På flera av växtplatserna är ostronörten numera utgången utan att man kan upptäcka någon synlig orsak. Ibland har plantorna blivit övertäckta av kraftiga tångvallar, som tycks bli mäktigare år från år. Alla lokalerna har besökts under de senaste åren i samband med Länsstyrelsens uppföljning av åtgärdsprogrammet för arten, och aktuell status är införd i lokaluppräkningen nedan.