Smålands flora
Detta björnbär publicerades först av Arrhenius (1839) från Oskarshamn Misterhult Örö. Ett odaterat belägg som han samlat i Misterhult finns i S. Arrhenius identifierade sitt material med R. corylifolius, beskriven från England. Under det namnet gick öröbjörnbäret tills C. E. Gustafsson (1926) fastställde att det inte var identiskt med den engelska arten och gav det namnet R. lagerbergii var. balticus (Lindman 1926). Epitetet balticus har även använts på artnivå för öröbjörnbäret, exempelvis av N. Hylander (1955a). Det är dock felaktigt, eftersom det finns en annan, tidigare beskriven art som heter R. balticus.
Många botanister har samlat växten på Örö, från 1879 (A. A. W. Lund i S) till och med 1948 (H. Hylander i GB och LD). År 1948 togs den även på den närbelägna ön Skallknabben (H. Hylander i GB och LD, i GB bekräftad av H. O. Martensen 1990). Dessutom finns det ett belägg från Misterhult Strupö (F. Elmqvist i S under namnet R. corylifolius * maritimus v. balticus), belägen ca 4 km söder om Örö; materialet har setts av experter men inte vidimerats eller ombestämts. Växten har även angivits från Misterhult Stora Bergö ca 4 km VSV om Örö (I. Segelberg enligt Sterner ms 1), men något belägg därifrån har inte påträffats.
Öröbjörnbäret verkar inte finnas utanför landets gränser och är alltså med säkerhet känt endast från Örö och Skallknabben; det har troligen bildats där. För att begränsa artantalet brukar moderna björnbärsforskare med Weber (1981) kräva att en arts areal skall sträcka sig minst 5 mil i någon riktning; arter med mindre areal än så accepteras bara undantagsvis. Öröbjörnbäret har därför inte fått något giltigt artnamn och på senare år har det varit föga uppmärksammat.
Vid besök på Örö 2006 återfann Alf Oredsson och Roger Karlsson björnbäret på Öudden (6H6b 3418). Belägg togs av RK och finns nu i OHN.