näbbtrampört

644 Polygonum raii Bab.

The species (or subspecies) and lower taxa in this critical complex are mapped separately, viz. P. raii Bab. s. str. (subsp. raii), subsp. norvegicum Sam., P. oxyspermum Mey. & Bge. and P. polyneuron Franch. & Sav. Some of the occurrences may be casual or extinct. (Cf. the nomenclature used in Fl. Eur. 1/1964, p. 78, and the mapping in Atlas Fl. Eur. 4/1979, map 397.) The occurrences in eastern N. America are introduced. Apart from the Japanese P. polyneuron, very closely related to P. raii, this complex has an amphi-atlantic distribution (Hultén, Amphi-atl., p. 288 and maps 269 och 270).

Status: gammal och fordom bofast men ej uppgiven efter 1965 och senast samlad 1934. Uppgiven från 22 lokaler i 16 socknar: 1864–94 från Ö. Nöbbelöv (Falck m.fl. i LD & FRD), 1865 från Allerum (CHul i LD), 1866–79 från Gladsax (Falck m.fl. i LD), 1868–81 från Helsingborg (Cede m.fl. i LD), 1874 från Malmö (HMår enl. Gertz 1925), 1879 från Viken (Cede enl. Hartmf 1879), 1881 från Ö. Hoby och Ravlunda (Ares 1881), 1883–1900 från Simrishamn (MEng m.fl. i LD), 1884 och 1965 från Simris (ARot i LD resp. ÖNil inv.), 1890–1927 från S. Mellby (AEkel m.fl. i LD), 1891 från Glumslöv (NJoh 1891), 1893–94 mellan Ystad och Nybro (Neum i LD), 1923–25 från Maglehem (Lange inv.), 1930–34 från Falsterbo (HNio & Axell i FRD) samt 1948 från Farhult och Brunnby (HWei inv.).
Förändring och hot: av okänd anledning förvunnen. Nationellt rödlistad (EN) och fridlyst.
Kommentar: arten är svår att skilja från vissa former av trampört P. aviculare varför alla uppgifter utan belägg bör betraktas som osäkra.

Näbbtrampört finns i världen endast kring kusterna av Skagerack, Kattegatt och Östersjön. Den växer på sandiga–grusiga havsstränder, helst med god tillgång på näringsämnen från ruttnande driftvallar. På Öland har den två aktuella lokaler, båda med nötbete. Lokalen vid Böda har hyst ett växlande antal plantor på själva stranden, maximalt 15 plantor, samt i ett sandigt dike som mynnar på stranden. Vissa år har även närbelägna sandbukter, ca 150 m norrut, hyst enstaka plantor. Som följeväxter kan nämnas strandkvickrot Elytrigia juncea, saltarv Honckenya peploides och sodaört Salsola kali. Öster om Folkeslunda, Runsten sn, växer näbbtrampört på den sandiga stranden men även uppe på en sandig platå knappt två meter över själva havsnivån; som mest har drygt 130 plantor noterats. Även här växer saltarv och sodaört sida vid sida med näbbtrampört.

Hot mot arten är slitage av besökare som söker sol och bad vilket troligen drabbat de äldre lokalerna vid Svartvik och Sandvik, Böda respektive Persnäs sn. Välanpassat bete bedöms däremot vara gynnsamt. Tjocka, uppkastade driftvallar med fintrådiga rödalger kan täcka unga plantor och gör att de inte utvecklas vidare. Sandtäkt och dikesrensning har skadat den aktuella lokalen i Böda sn. Kraftiga stormar som möblerar om stränder kan också på kort sikt vara ogynnsamt för näbbtrampört.

Näbbtrampört är knepig att artbestämma, speciellt i slutet av växtsäsongen när även smal trampört P. aviculare subsp. neglecta kan få nötter som sticker ut ur hyllebladen. Näbbtrampört har nedliggande plantor med stjälkar som är blågrönt daggiga, främst vid noderna, och de är papillöst knottriga på längsribborna. Även nerverna på bladundersidan är papillösa. Nöten är stor och uppblåst, 4,1–5,5 mm, och till häften utskjutande ur hyllet. Fröet ockuperar bara häften av nöten, resten utgörs av en svampig och luftfylld vävnad, vilket gör att nöten har flytkraft i havsvatten och på detta sätt kan växten spridas (Jonsell 2000). Arten omfattades av ett åtgärdsprogram som löpte mellan 2008 och 2010.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Havsstränder, på sand eller grusblandad sand, på sjösidan av dynerna, ofta i helt naken sand. På en lokal i tunt lager av sand och grus på kalkhäll. Ibland i sällskap med Atriplex-arter, saltarv Honckenya peploides eller kustbaldersbrå Tripleurospermum maritimum ssp. maritimum. Englund (1942) karakteriserade näbbtrampört som en tångbunden art, som inte växer på ren tång utan bara på insandad tångdrift.

Uppmärksammad rätt sent, känd från sex socknar vid slutet av 1800-talet, alla på västra kusten, från Eksta till Hangvar. På Fårö, i öns sandområden, påträffades näbbtrampört rikligt 1934 (Englund 1942). De första fynden från östra kusten gjordes också 1934, av Englund vid Sjaustrehammarn i Gammelgarn, och under de följande åren påträffades den på allt fler lokaler i denna trakt. 1936 hade den brett ut sig längs alla badstränder i Ljugarn. Englund, som bott varje sommar i Ljugarn, var helt säker på att näbbtrampört var nyinkommen där (allt enligt Englund 1942). Vid Närshamn i När samlades näbbtrampört av E.T. Fries 1936, och Fries har noterat på arket att det var första fyndet på ostkusten (Fries var inte medveten om Englunds fynd, som publicerades först 1942). Sammantaget finns äldre uppgifter från 64 växtplatser på Gotland, varav de flesta (38) finns på västra kusten från Silte till Hall, nio på östra kusten från När till Sjaustru i Gammelgarn, 16 på Fårö från Sudersand runt Avanäset till Ajkesvik samt ett från Bredsandsudde på Gotska Sandön.

Sedan upptäckten 1880 på västra kusten av Gotland spred sig således näbbtrampört under första hälften av 1900-talet till Fårö och till Gotlands ostkust. Sedan dess har den möjligen gått tillbaka och påträffades under våra inventeringar på bara 32 lokaler på Gotland, flera av dem blott tillfälliga. Englund (1942), som själv redovisade kartprickar för 57 lokaler (inventeringar 1928–36), framkastade hypotesen att näbbtrampört relativt nyligen invandrat till västra Gotlands stränder, var under spridning och med tiden skulle få en utbredning och frekvens motsvarande sodaört Kali turgida. Tillbakagången under senare hälften av 1900-talet styrker inte denna hypotes, och det skulle i stället kunna vara möjligt att näbbtrampört är en art som funnits på Gotland under längre tid men har en starkt fluktuerande frekvens. Troligen aktiveras fröreserven efter stormar, då sandlagren rörs om.

Under Projekt Gotlands flora har vi noterat näbbtrampört från 32 växtplatser, varav en i Vamlingbo, 16 på västra kusten från Näs till Hall, en på östra kusten i Boge, tre på Fårö samt elva på Gotska Sandön. Särskilt riklig verkar arten vara i Sanda (Vivesholm–Kovik), i Hangvar (Irevik–Häftingsklint), i Hall (SV Norsstad–Hasselriv) samt på Gotska Sandön, Fårö. I det senare området har den dock minskat sedan den noterades med 207 plantor 1988 (Ingmansson 1988).

Näbbtrampört är fridlyst. Arten är också föremål för ett åtgärdsprogram initierat av Naturvårdsverket (Appelqvist m.fl. 2009).

Trots eftersök på äldre lokaler är näbbtrampört funnen på endast en lokal under inventeringen. Detta är numera artens enda kända växtplats utanför Östersjön. Den växer strax ovanför högvattenlinjen på en stenig havsstrand i en sydvästvänd vik. Antalet plantor varierar starkt mellan åren men uppgår i regel till ett par tiotal.

Näbbtrampört är ettårig och växte i Sörmland förr på sandstränder vid havet. Arten har sökts noggrant flera somrar på sina gamla växtplatser men ej åter funnits. Senast sågs den 1952 i Torö. Förmodligen är den nu försvunnen från landskapet. Vegetationen på dess tidigare lokaler har ändrats mycket sedan 1900-talets början, antagligen i samband med eutrofieringen. Bl.a. har strandmålla nu intagit stora delar av sandstränderna kring Torö. Möjligen kan detta ha bidragit till näbbtrampörtens försvinnande.

Norra Europa. I Sverige tidigare spridd runt Göta lands kust upp till Sörmland. Arten har minskat starkt och på senare tid är den huvudsakligen funnen på Gotland. Nationellt fridlyst sedan 1999.

Näbbtrampört är en havsstrandsart med nordgräns i Södermanland (Jonsell 2000).