myskmalva

Odlad och förvildad, på vägslänt och barktipp. - 3 (3) .

1304 Malva moschata L.

This species originates from the Mediterranean region and probably parts of C. Europe. It is widely cultivated in gardens and has spread far beyond its natura! distribution area, for instance to the N. European countries, N. America, Tasmania and New Zealand. The occurrences in SW. Europe and NW. Africa probably belong to M. tournefortiana L. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 282.

Myskmalva är en gammal prydnadsväxt som lätt förvildas och naturaliseras. Den växer i grupper eller mindre bestånd på många olika kulturståndorter - igenväxande åkrar, betesmarker, åker- och vägrenar, stations- och industriområden, grustag med jordhögar, utkast och tipplatser, ladugårdsbackar och gödselstäder.

Arten har ökat i skogsbygden under senare delen av 1900-talet. I många fall är den planterad och sedan förvildad men spridningen har förmodligen också skett med transporter av jord och trädgårdsprodukter.

Prydnads- och läkeväxt, förvildad i Sverige sedan 1740-talet vid ödetomter, vägkanter och skräpmark m.m.

Förmodligen gammal bofast art; dessutom tidigare odlad som prydnadsväxt.

Larsson 1859.

Frekvens och utbredning på Mälarslätten och i Skogslåglandet ungefär som M. alceas och M. alcea x moschatas. Till skillnad från dem också flerstädes i Bergslagen (t.o.m. Ljusnarsberg). Huruvida detta beror på bättre klimathärdighet eller på att just M. moschata av gammalt kommit att omhuldas vid bergsmansgårdarna, är okänt. Trolig utbredningstyp: S1.

Ännu betydligt vanligare i SV-Sverige än M. alcea, som helt saknas bl.a. i Värmland (HULTEN 1971). Utbredning gränser i Norr ungefär desamma. Förmodligen har odling av M. moschata varit intensivare än M. alceas i de område, där den förra dominerar som vildväxande, kanske också i allmänhet börjat tidigare. Samma förhållande troligast för Bergslagens del. På grund av sammanblandning med M. alcea x mochata låter sig förloppet för nuvarande inte närmare rekonstrueras.

Status: bofast och troligen gammal. Odlad sedan 1300-talet (KLun 2007) och sannolikt ursprungligen förvildad men som det förefaller bofast redan före 1749 och i vart fall väl spridd redan under 1800-talets förra hälft. Ännu i dag ganska ofta odlad och förvildad.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: vitblommiga former är minst lika vanliga som rosaröda.

Myskmalva är inhemsk bl.a. i mellersta Europa. I vårt land har den länge odlats som prydnads- och läkeväxt – exempelvis fanns den i trädgården vid Linnés barndomshem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Malva foliis inferioribus sinuatis, superioribus multifidis [malva med vågiga nedre blad och mångflikiga övre], på svenska Hwit däsmans katost). Arten står kvar vid äldre bebyggelse och torprester. Den sprider sig lätt och förvildas, särskilt på torr, grusig eller sandig jord, i ängar och bryn, på igenväxande fodervallar och åkrar, på vägkanter och skräpmark. Arten är konkurrensstark, tål igenväxning ganska bra och förefaller undvikas av betesdjur.

Myskmalvans stora spridning som vildväxande tog troligen inte fart förrän efter 1800-talets mitt – hos Scheutz (1864) togs den endast upp som odlad.

Myskmalva är inhemsk i delar av Europa och har i Sverige länge odlats som trädgårds- och medicinalväxt. Den växer främst i vägkanter och ruderatmiljöer såsom jorddeponier, stenhögar, gamla sandtag och grävda bevattningsdammar. Myskmalva är även relativt vanlig i betade eller ohävdade torrängar, åkerkanter och ses ibland på klapperstensvallar utmed havet.

Myskmalva har expanderat under senare delen av 1900-talet men är fortfarande vanligast längs västra delen av Öland, främst nära de större tätorterna. På Stora Alvaret saknas den helt förutom vid några alvarbyar. Nära Gösslunda, Hulterstad sn, samlades den av Axel Vinge1885; under inventeringen är den noterad väster om byn i en buskig betesmark på alvaret. Till skillnad från släktingen rosenmalva har den lyckats etablera sig bättre på norra halvan av Öland där den redan noterades av Rikard Sterner på flera lokaler. Söder om Byxelkrok, Böda sn, växer den flerstädes på klapperstensvallar vid havet. Expansionen kommer troligen att fortsätta.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Öppen mark, oftast kulturpåverkad: torräng, hällmark, sandmark, vägkanter, beten, skräphögar, jordhögar, soptippar och annan skräpmark samt vid gårdar; ibland på dikes- och kanalkanter. Ratas ofta av betesdjuren. Blomfärgerna varierar från vitt till rosa. Johansson (1897) angav frekvensen som ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän. Detta innebär att frekvensen inte förändrats sedan slutet av 1800-talet.

Myskmalva är en gammal prydnadsväxt från mellersta Europa, som verkar ha förvildats och naturaliserats före 1750. Den växer oftast solöppet på torr till frisk gräsmark på gamla tomter, åkerkanter, åkerholmar, övergivna åkrar, vägkanter, banvallar men också i grustag, på industritomter, ladugårdsplaner och tippar. Både vita och rosa blomfärger förekommer. Myskmalvan har ökat sin utbredning kraftigt sedan mitten av 1900-talet framför allt i de norra och inre delarna av landskapet.

Myskmalva frösår sig rikligt på naken jord och ger upphov till mångåriga djuprotade plantor. Den är också tämligen konkurrenskraftig i sluten vegetation, men har aldrig setts naturalisera sig. Basala skott övervintrar gröna. Som många andra söderifrån införda arter börjar myskmalvan blomma sent, i mjölkens tid och kan fortsätta till lärkens tid. Myskmalvan har observerats huvudsakligen på vägkanter, jordhögar, utkast och diverse andra störda markytor i närheten av bebyggelse. I egenskap av förvildad trädgårdsblomma är den troligen underrapporterad.