lundbräsma

Lundbräsman växer i frodiga ädellövskogar intill källor, stränder, bäckar och fuktstråk, gärna i raviner eller intill bergbranter, kalkbrott och block.

Birger (1923) noterade arten som ”specifik för Hjälmarens stränder och öar”. På Foderön i Götlunda sågs den på den 50-åriga landvinningens strandvallar 1932 och 1945 (R. Morander, UPS) och den har flera gånger iakttagits ute i blockiga stränder och uppe på strandblock. I frisk ek- och hasselvegetation är den känd från bl.a. Botåsen i Hackvad (Nilsson enl. Löfgren 1995a). I den friska–torra åssluttningen vid Kolne holme i Götlunda växte den i Ösluttningen i skydd av ett block 1988. Större bestånd är ovanliga, men vid Domarebacken i Hackvad uppdagades ca 150 ex. i en ekhage 2004 (Nilsson).

Hardin 1838.

933 Cardamine impatiens L.

This species is widely distributed in Eurasia. It may be adventive at outlying localities. It has been introduced into eastern N. America and sparsely spread there. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 186.

Lundbräsman är en höstgroende ettåring med över­vintrande bladrosetter. Den växer i skuggiga lundar, både i ek-hassellundar och alkärrskanter. Vanligen förekommer den på bar, fuktig lövmull, men också på annan öppen jord. Efter torra år kan den helt sak­nas, efter fuktiga år kan den förekomma i massor även på normalt torrare lokaler som lundklippornas hyllor. Någon gång är den även funnen på skräp­mark långt från naturliga växtplatser.

Europa, Asien. I Sverige i Götaland och Svealand.

Lundbräsma är ursprunglig men något kulturgynnad. Den är konkurrenssvag och växer dels i fuktig ängslövskog, gärna i anslutning till stigar, skogsvägar och diken, dels i blockmarker vid bergbranter, särskilt om basiska bergarter finns med i bilden.

Gammal bofast art.

Spridd på Mälaröarna och runt Mälarens fastlandsstränder. Tämligen vanlig i Ridöarkipelagen enligt KERS (1978). Sydlig, värmekrävande. Utbredningstyp: S12.

Lundbräsma växer på frisk, mullrik och gärna stenig skogsmark. Den förekommer i rikare skogar med ädellöv, ibland bestående av enbart avenbok samt någon gång i blandskog. Lundbräsma gynnas av viss markstörning och ses ofta längs skogsstigar eller där betesdjurens klövtramp blottlagt jorden. Vid ett tillfälle är den funnen på en driftvall vid havet väster om Halltorps hage, Högsrum sn.

Lundbräsma är en sällsynt växt på Öland med aktuella fynd enbart i den i västra kustskogen, främst Högsrum och Räpplinge sn. Den är eftersökt på ett par gamla lokaler utan återfynd; i gengäld är den under inventeringen funnen som ny i Glömminge sn. Troligen gömmer sig fler lokaler i västra kustskogen som inte alltid är så lätt att forcera med alla hagtornar Crataegus sp. som gör livet surt för en inventerare.

Gammal, bofast.

Landeberg (ms 1811): mellan Gannarve och Puser i Fröjel. Med all säkerhet en felbestämning (Johansson 2010).

Lundbräsma växer på frisk, gärna skalblandad mulljord i lövskogar, framför allt i blockrika lundar och på skuggade klipphyllor i basrika bergbranter. Den kan också förekomma på störd skogsmark utefter stigar och i röjningar. Ibland växer lundbräsma på udda lokaler i kulturpåverkad mark. Den är till exempel mycket vanlig i samhället och utefter stigar på Stora Kornö i skärgården utanför Lysekil. Arten är svårupptäckt och varierar starkt i antal mellan åren.