Taxasida

lundbräsma

Cardamine impatiens

L.

lundbräsma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

lundbräsma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • lundbräsma
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cardamine impatiens
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cardamine impatiens L.
Svenskt namn
lundbräsma
norwegianBokmal
lundkarse
norwegianNynorsk
lundkarse
Finskt namn
lehtolitukka
finlandSwedish
lundbräsma
Danskt namn
Kronløs springklap
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2020-06-13
Thomas Gunnarsson
Stens huvud NP,Södra Mellby,Simrishamn 2014-05-02
Patrik Engström
Tullgarnsnäs 2023-07-03
Patrik Engström
Tullgarnsnäs 2023-07-03
Nycklar

Tyler, T. & Rawet, M. 2023: Cardamine – bräsmor

Den botaniska skattkammaren
Ett släkte med tio ursprungligt vilda arter, en sentida inkomling (risbräsma C. occulta) samt en handfull arter som odlas som prydnadsväxter och som kan påträffas som förvildade. Nyckeln omfattar alla arter som påträffats som vildväxande i Sverige vårtandrot C. enneaphyllos och ungersk tandrot C. glanduligera vilka ännu inte påträffats förvildade men som är relativt vanliga som odlade, samt den sydhemisfäriska arten kvastbräsma C. corymbosa som är på spridning i Europa och kan misstänkas nå Sverige inom kort. De perenna arterna med krypande underjordiska jordstammar har ibland urskilts som det fristående släktet Dentaria men inkluderas här i släktet Cardamine.
Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Lundbräsman växer i frodiga ädellövskogar intill källor, stränder, bäckar och fuktstråk, gärna i raviner eller intill bergbranter, kalkbrott och block.

Birger (1923) noterade arten som ”specifik för Hjälmarens stränder och öar”. På Foderön i Götlunda sågs den på den 50-åriga landvinningens strandvallar 1932 och 1945 (R. Morander, UPS) och den har flera gånger iakttagits ute i blockiga stränder och uppe på strandblock. I frisk ek- och hasselvegetation är den känd från bl.a. Botåsen i Hackvad (Nilsson enl. Löfgren 1995a). I den friska–torra åssluttningen vid Kolne holme i Götlunda växte den i Ösluttningen i skydd av ett block 1988. Större bestånd är ovanliga, men vid Domarebacken i Hackvad uppdagades ca 150 ex. i en ekhage 2004 (Nilsson).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Hardin 1838.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

933 Cardamine impatiens L.

This species is widely distributed in Eurasia. It may be adventive at outlying localities. It has been introduced into eastern N. America and sparsely spread there. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 186.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Lundbräsman är en höstgroende ettåring med över­vintrande bladrosetter. Den växer i skuggiga lundar, både i ek-hassellundar och alkärrskanter. Vanligen förekommer den på bar, fuktig lövmull, men också på annan öppen jord. Efter torra år kan den helt sak­nas, efter fuktiga år kan den förekomma i massor även på normalt torrare lokaler som lundklippornas hyllor. Någon gång är den även funnen på skräp­mark långt från naturliga växtplatser.

Europa, Asien. I Sverige i Götaland och Svealand.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Lundbräsma är ursprunglig men något kulturgynnad. Den är konkurrenssvag och växer dels i fuktig ängslövskog, gärna i anslutning till stigar, skogsvägar och diken, dels i blockmarker vid bergbranter, särskilt om basiska bergarter finns med i bilden.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Spridd på Mälaröarna och runt Mälarens fastlandsstränder. Tämligen vanlig i Ridöarkipelagen enligt KERS (1978). Sydlig, värmekrävande. Utbredningstyp: S12.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från något färre rutor (ca 65) vid förra inventeringen.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Lundbräsma växer på fuktig eller frisk, näringsrik mulljord i skuggig lövskog, gärna bokskog eller ekskog med inslag av hassel. Arten påträffas ofta på block eller berghyllor, i branter, sluttningar och raviner, sällan i lövkärr. Liksom övriga småblommiga bräsmor är den störningsgynnad och dyker ibland upp på starkt kulturpräglad mark, t.ex. utfyllnader, plantskolor eller trädgårdsland.
På lundbräsmans naturliga växtplatser bör skogsbruket bedrivas med stor varsamhet.
Funnen i 59 rutor; tidigare uppgifter från 47 rutor. Ganska vanlig i branterna mot Vättern, ganska sällsynt innanför kusten från Oskarshamn Misterhult till trakten av Västervik Gamleby, i övrigt mycket sällsynt. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Lundbräsma växer på frisk, mullrik och gärna stenig skogsmark. Den förekommer i rikare skogar med ädellöv, ibland bestående av enbart avenbok samt någon gång i blandskog. Lundbräsma gynnas av viss markstörning och ses ofta längs skogsstigar eller där betesdjurens klövtramp blottlagt jorden. Vid ett tillfälle är den funnen på en driftvall vid havet väster om Halltorps hage, Högsrum sn.

Lundbräsma är en sällsynt växt på Öland med aktuella fynd enbart i den i västra kustskogen, främst Högsrum och Räpplinge sn. Den är eftersökt på ett par gamla lokaler utan återfynd; i gengäld är den under inventeringen funnen som ny i Glömminge sn. Troligen gömmer sig fler lokaler i västra kustskogen som inte alltid är så lätt att forcera med alla hagtornar Crataegus sp. som gör livet surt för en inventerare.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Landeberg (ms 1811): mellan Gannarve och Puser i Fröjel. Med all säkerhet en felbestämning (Johansson 2010).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Lundbräsma växer på frisk, gärna skalblandad mulljord i lövskogar, framför allt i blockrika lundar och på skuggade klipphyllor i basrika bergbranter. Den kan också förekomma på störd skogsmark utefter stigar och i röjningar. Ibland växer lundbräsma på udda lokaler i kulturpåverkad mark. Den är till exempel mycket vanlig i samhället och utefter stigar på Stora Kornö i skärgården utanför Lysekil. Arten är svårupptäckt och varierar starkt i antal mellan åren.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i blockiga skogar och bergbranter, även utefter stigar och vägar i löv- och blandskog. Skuggfördragande, något kalkgynnad. Mindre vanlig kring Nordbillingen och på Kinnekulle, sällsynt i övrigt. 119 lokaler i 62 rutor (7 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Svensk utbredning sydlig med nordgräns i Uppland och med förekomster i den södra delen av landskapet; mindre allmän kring Mälaren, för övrig sällsynt. En tidigare förekomst i Tierp Tobo (Almquist 1929) har eftersökts men inte kunnat återfinnas. 79 kartblad, 115 kvadranter.
Lundbräsma växer fuktigt och skuggigt i alkärr, fuktiga lundar, i vattenflöden på bergbranter och åssluttningar, lövrika raviner och strandsnår. Den har även rapporterats från vägkanter, skogsvägar och rabatter.
Förändring - 14 %.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Funnen i en mindre förekomst på ett hygge inom det kalkrikaste området i Borgsjö nära lokal för norna Calypso bulbosa, där den växte i fuktiga spår efter traktorkörning och i planteringsgropar. Artens närmaste förekomster är i Uppland och i Tröndelag. Hur den kommit till Borgsjö är oklart – har den följt fordon eller grott från fröbank?