lövmaskros

Hallsberg Bo Emma kärräng 1939 G. Haglund & Broddeson (S).

Lekeberg Kvistbro Svartå järnvägsstation, gräsmatta 1939 G. Haglund & Broddeson (S/HØl).

Örebro Almby Ormestagården 1935 Broddeson (S). Rosenbergsstugan 724 700, skräpmark 2008 H. Rydberg.

Funnen i 10 rutor (5%); spridd i större delen av Blekinge.

Lövmaskros växer i örtrika vägkanter, friska betesmarker, skogsbryn, fuktängar insprängda i lövskogar, gamla lövängsrester och längs skogsstigar. De flesta fynden är gjorda i västra kustskogen, Mittlandet och norra Öland. Inga fynduppgifter finns från södra delen av ön. Jämfört med tidigare inventeringar är den idag funnen i fler socknar men det är oklart om det rör sig om en reell ökning eller att den är mer uppmärksammad.

Lövmaskros skiljs på att sidoflikarna är mer oregelbundet och osymmetriskt flikade än hos ängsmaskros T. hamatum. De nedre holkfjällen är rudimentära och med otydlig hinnkant.

Ursprunglig.
Ängen och (gärna fuktig) gräsmark. Det finns aktuella förekomster på mellersta Gotland, från Atlingbo till Othem, samt på östra Fårö. Inga större förändringar har skett sedan mitten av 1900-talet, då arten först registrerades på Gotland. Arten växer ofta tillsammans med ängsmaskros T. hamatum.

Lövmaskros är den i landskapet vanligaste ängsmaskrosen och den maskros överhuvudtaget som noterats från flest rutor. Detta är sannolikt beroende inte bara på att det är en vanlig maskros som förekommer i många miljöer, utan även på grund av att den är relativt lätt att känna igen. Förutom i betesmark påträffas den i skogsbryn, på fuktängar, på vägkanter och i trädesåkrar, ofta tillsammans med ogräsmaskrosor.

Lövmaskros förekommer från Skåne upp till Hälsingland och i Norrbotten.