Taxasida

kärrtörel

Euphorbia palustris

L.

kärrtörel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

kärrtörel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • kärrtörel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Euphorbia palustris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Euphorbia palustris L.
Svenskt namn
kärrtörel
norwegianBokmal
strandvortemelk
norwegianNynorsk
strandvortemjølk
Finskt namn
rantatyräkki
finlandSwedish
kärrtörel
Danskt namn
Strand-vortemælk
Foton
Torbjorn Tyler
Botan i Lund 2017-06-01
Patrik Engström
Skaftö, Lysekil 2010-07-05
Torbjorn Tyler
Botan i Lund 2017-06-01
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Sydlig art i Sverige, även prydnadsodlad.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som prydnadsväxt och förmodligen förvildad från plantskola.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1281 Euphorbia palustris

This species is restricted to Europe and adjacent parts of Asia. It sometimes occurs as a casual coast and harbour plant in the north, at least on the coast of the Bothnian Sea. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 268.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Kärrtörel är ursprunglig men något kulturgynnad. Den ljusälskande arten växer enstaka eller i mindre bestånd på steniga havsstränder, blöta strandängar samt längs diken och gärdesgårdar.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: sällan odlad prydnadsväxt; stundom självsådd och åtminstone på någon lokal bofast. Först uppgiven 1902 från Lomma (RLar i LD) men redan 1870 ”odlad här och där” (Lilja 1870).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

I Sverige finns kärrtörel spontant i kärr på Öland och Gotland samt på havsstränder från norra Halland och norrut. Dessutom odlas den ståtliga arten som prydnadsväxt och förvildas någon gång.

Kärrtöreln är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Kalmar län (väl närmast på grund av de öländska, spontana lokalerna).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Kärrtörel växer solöppet–halvskuggigt på fuktig, något kalkrik mark. Innan de stora utdikningarna i slutet av 1800-talet var arten inte ovanlig i Ölands alla kärrängar. Idag hittar man kärrtörel som relikt längs kanalkanter och diken, vid bevattningsdammar, i kärr, fuktängar och kanske något överraskande även i åkerkanter. Kärrtörel odlas ibland som prydnadsväxt men inga av de aktuella fynden bedöms härstamma från trädgårdar. På svenska västkusten växer kärrtörel på steniga havsstränder; liknande lokaler är aldrig noterade på Öland.

Kärrtörel har en tydligen tillbakagång jämfört med Sterner (1938), speciellt tydlig är den norr om Borgholm. Idag har kärrtörel spridda förekomster främst på södra halvan av Öland. Den biter sig ibland envist kvar på sina lokaler som vid den utdikade Ullevi mosse, Gårdby sn. Som en relikt växer där några buskar i en åkerkant väster om Gårdby sandfält, rimligen alldeles för torrt för att vara optimalt. På flera lokaler finns endast mindre förekomster som snabbt kan försvinna om hydrologin förändras till det sämre. Dessutom har växten svårt att föryngra sig i dessa alltför torra miljöer. Kärrtörel kan gynnas om dämmen tillskapades i områden som fortfarande hyser restbestånd. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Bäckar och mindre åflöden, agmyrar (ofta i porszonen) samt fuktiga stränder vid Östersjön. Spridd till kulturskapade biotoper: diken, kanaler och viltvatten i f.d. myrar. Funnen under Projekt Gotlands flora i socknarna Vamlingbo (500 m SV kyrkan), Etelhem, Hejde, Gammelgarn, Anga, Kräklingbo, Ala, Buttle, Norrlanda, Hörsne, Gothem, Väskinde, Lummelunda, Boge, Hellvi och Lärbro. De rikaste bestånden finns i Löså och Djupå samt i kanaler i Lina myr. Kärrtörel har alltid varit sällsynt på Gotland, vilket även angavs av Johansson (1897).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Kärrtörel växer öppet på frisk till fuktig, näringsrik och gärna salthaltig jord på havsstrandängar och strandängsfragment på klipp- och blockstränder. Den förekommer också på fuktig till blöt gräsmark på något avstånd från havet. Under blomningen på försommaren är kärrtörel en ståtlig syn i sin gulgröna prakt mellan stenblocken, där den ofta blommar tillsammans med strandkål. Liksom en del andra storväxta och konkurrenskraftiga havsstrandsväxter har den ökat i antal på senare tid, förmodligen beroende på minskat strandbete.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på fuktiga till blöta ställen i havsstrandängar, på steniga havsstränder, längs diken och på kulturmark. Näringskrävande, kvävegynnad. Har ökat under de senaste årtiondena och är nu vanlig i Göteborgs skärgård. Växer också som sen inkomling på näringsrika damm- och dikeskanter i inlandet. 54 lokaler i 18 rutor (2 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Kärrtöreln växer på steniga stränder vid havet eller mera sällan sötvatten. Den planteras ibland som prydnadsväxt. Den finns t.ex. planterad vid Karlbergskanalen i Stockholm (Upplandsdelen) och är antagligen förvildad i Sörmland.

Europa, västra Asien. I Sverige känd från Västkusten samt från Öland och Gotland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer i större delen av Europa; i Sverige bofast på Öland, Gotland och i Halland och Bohuslän. I Uppland mycket sällsynt med förekomster på på sjö- och åstränder. 4 kartblad, 4 kvadranter.