kärrspira

Se vanlig kärrspira Pedicularis palustris subsp. palustris

Spridd. Något vanligare längs Vänern.

Gammal bofast art.

Se även höstspira Pedicularis palustris subsp. opsiantha och vanlig kärrspira Pedicularis palustris subsp. palustris.

Kärr- och fuktängsväxt, spridd utom i barrskogar och näringsfattiga myrar. Kjellmert (1947) fann den allm. i Svennevad och Segerström detsamma i Hammar och Lerbäck, men den tycks ha gått starkt tillbaka i hela området, särskilt på Närkeslätten.

Tidigare författare nämner arten som allm. på kärrängar i Sverige. En rest av detta var bestånden på landvinningarna längs Hjälmaren (Callmé 1887, Morander 1986). Den växte sälls. på äldre Mellansvenska myrodlingsvallar, bl.a. vid den sedan 5–6 år torrlagda Kvismarebotten (Tolf 1891, 1903).

Under senare år har den meddelats från bl.a. källa, hage, bäckkärr, björksumpskog, kalkkärr, damm, dråg, åstrand, åsgropkärr, skogssjö, kalkbrott, och vägdike. På 1960-talet fanns stora mängder vid Bykkällan vid Lomtärn i Askersund, 1990 sågs 2 små ex. (B. Pettersson). En liknande tillbakagång har skett på många håll.

Äldre lämningar av okänd ålder har samlats vid Ervalla station 1898 (Kjellmark 1899).

Se även: nordspira Pedicularis palustris subsp. borealis, höstspira Pedicularis palustris subsp. opsiantha och vanlig kärrspira Pedicularis palustris subsp. palustris

Trivialart

Se även nordspira Pedicularis palustris subsp. borealis, höstspira Pedicularis palustris subsp. opsiantha och vanlig kärrspira Pedicularis palustris subsp. palustris

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Ännu allmän i Bergslagen, tämligen allmän-spridd i Skogslåglandet; på Mälarslätten numera genom torrläggning och uppodling spridd(-tämligen sällsynt), förr allmän Utbredningstyp: N1 (fdU).

1694 Pedicularis palustris L.

This species is mainly restricted to Europe. According to Fl. Eur. 3/1972, p. 272 f. it includes three subspecies, viz. subsp. palustris dominating S of a dash-and-point line on the map, subsp. borealis (Zett.) Hyl. dominating N of a denticulate line through Fennoscandia, and subsp. opsiantha (E. Ekm.) E. Almq. in N. and E. Europe. The species may not be native in N. America (cf. however Fernald, Manual 1950, p. 1299). The present distribution is amphi-atlantic (Hultén, Amphi-atl., p. 160 and map 141; cf. also Meusel et al. 1978, map p. 405). The closely related P. karoi Freyn in Asia is also mapped. lts relation to E. palustris subsp. opsiantha is uncertain (cf. Fl. Eur., I. cit.).

Bienn, halvparasitisk, 1–8 dm hög ört som är mer eller mindre violettanlupen (antocyan) med grön grundfärg. Bildar första året en rosett med långskaftade blad som kan bli rätt rikbladig. Huvudroten övervintrar, men bladrosetten dör. Andra året bildas en blomstängel. Rosettbladen och stjälkbladen är av samma typ: parflikiga, med bred mittnerv och smal bladyta längs mittnerven. Flikarna är 1–3 mm breda och sitter rätt glest (mellanrummen ungefär lika breda som flikarna).
De är bandlika, trubbiga, med flikig eller vågad, “krusig” kant, med små, ljusa förhårdnader på utbuktningarna. Blomstängeln är rikbladig ända till toppen. Bladen är strödda eller här och var motsatta. Blommar i toppen och i grenspetsar. Blommorna är zygomorfa 15–25 mm långa, med mörkröd, krokböjd överläpp och rosa, snett framåtriktad underläpp som är lika lång som överläppen. Fodret är hårigt, rundat cylindriskt, och tydligt 2-läppigt. Det når ungefär mitten på kronpipen. Frukten är en kapsel som delas i två hälfter av en skiljevägg.

Kärrspira är oftast allmän på våt mark, såsom kärr, stränder, fuktängar etc.

Förväxlingsrisk:
I en stor del av landet omisskännlig, men i Götaland, västra Svealand och i fjällen finns andra, liknande spiror (Pedicularis).
Mest lik är granspira (P. sylvatica) som är en mycket lågvuxen växt (till 15 cm) som växer på fukthed och fuktig betes- och slåttermark. Bladen liknar kärrspirans, men flikarna är kortare och det finns en liten bladrosett. Fodret är kalt och 5-kantigt, ej delat i 2 läppar, och når nästan upp till den vinklade underläppen.
Av de i fjällen förekommande spirorna har endast fjällspira (P. hirsuta) (Pite–Torne lappmark) rödaktig blomma. Både den och de andra fjällarterna har enbart tandade blad, eller blad med betydligt kortare flikar.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 % och ännu vid mitten av 1900-talet ansedd som allmän.
Kommentar: merparten av materialet torde tillhöra underarten vanlig kärrspira P. p. subsp. palustris, men även höstspira P. p. subsp. opsiantha förekommer. Emellertid har underarterna ej beaktats under inventeringen och beläggsmaterialet har inte gåtts igenom av någon expert på gruppen varför underarternas frekvens och utbredning får anses outredd.

Kärrspira växer på fuktig–våt, kalkfattig eller något kalkrik mark i kärr och fuktängar. Växtplatserna är måttligt betade eller ibland ohävdade.

På dagens Öland växer kärrspira i de större kärren i Mittlandet men även i kärr och fuktängar längre norrut på ön. Den är även funnen vid ett par av de större träsken på Stora Alvaret. På östra Ölands sjömark växer kärrspira i betade fuktängar. Vid det igenväxande Vedborms träsk, Högby sn, är den hårt trängd av pors, ag och klibbal. Trots ohävden klarar den sig ännu kvar på samma lokal där Rikard Sterner 1918 noterade växten. Kärrspira är en växt som minskar på Öland, speciellt på västra Öland söder om Borgholm är tillbakagången tydlig. Ohävd av lokaler belägna i skogskärr och framför allt dränering av landskapet är orsaker till att den försvunnit från många lokaler. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

På Öland finns två underarter av kärrspira: vanlig kärrspira subsp. palustris och höstspira subsp. opsiantha. De skiljs bland annat genom blomningstid (maj–juli resp. augusti–september), blomstorlek (18–22 mm resp. 14–17 mm), bredden på bladens mittribba (1,2–2,2 mm resp. < 0,8 mm) samt sidogrenarnas utseende (sidogrenar avtager i längd uppåt på plantan resp. sidogrenar ganska liklånga). Några av fynden från inventeringen är bestämda till underart och vanlig kärrspira är i majoritet.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Från Gotland är två underarter kända: höstspira ssp. opsiantha och vanlig kärrspira ssp. palustris. Till grund för Wahlenbergs uppgift låg med all säkerhet höstspira ssp. opsiantha, som är den helt dominerande underarten på Gotland.

Kärrspira växer på fuktig till blöt, något näringsrik jord i fuktängar, mader, på sumpiga sjö- och åstränder, i fuktdråg i betesmarker och i inte alltför fattiga öppna kärr. Den konkurrenssvaga arten är gynnad av slåtter och bete och har minskat mycket kraftigt sedan mitten av förra seklet på grund av upphörd hävd av våtmarker. På lokaler där den fortfarande finns kvar kan kärrspiran förekomma mycket rikligt.

Kärrspira har tre underarter som påträffats i Hälsingland. I Riksmuseet finns belägg av nordspira Pedicularis palustris subsp. borealis från 31 lokaler, varav 12 i Bjuråker från vår inventering och 19 äldre. Dessa är nästan alla från landskapets norra och västra delar. För höstspira, subsp. opsiantha finns tre belägg i Riksmuseet och ett i Uppsala. För vanlig kärrspira subsp. palustris finns totalt 14 belägg. Dessa kommer med ett par undantag från landskapets östligare och sydligare delar, möjligen kan en viss dragning till Ljusnandalen skönjas. Detta matchar förhållandena i grannlandskapen ganska väl. I Medelpad är nordspiran vanlig i hela landskapet, medan vanlig kärrspira är spridd i öster och längs Ljungan (Lidberg & Lindström 2010). I Gästrikland anges vanlig kärrspira vara den vanligare underarten, medan nordspiran är belagt från det nordvästra hörnet (Ståhl 2016).
Kärrspirans frön flyter i månader (Romell 1938a) och dess vinterståndare med fröhus, formade som sneda bägare, kan stå kvar långt in i påföljande år. Arten koloniserade bottnen i en fors som torrlades genom kraftverksbygge i Arbrå. Plantorna övervintrar med grova vita rötter och stor, hårt knuten, grön knopp i markytan. De börjar blomma i ekorrbärets tid. I ljungens tid kan mogen frukt finnas samtidigt med blommor. På hösten har kärrspiran till marken tryckta, vackert flikiga gröna blad, som fälls i grönt tillstånd.

Se även nordspira Pedicularis palustris subsp. borealis, höstspira Pedicularis palustris subsp. opsiantha och vanlig kärrspira Pedicularis palustris subsp. palustris