jordklöver

Gammal bofast art.

Ej tidigare publicerad från Dalsland.

1240 Trifolium campestre Schreb.

Syn.: T. procumbens L. p. p.

This Eurasiatic and N. African species has been introduced into N. Fennoscandia and other outlying localities and to parts of Africa, N. America, southern S. America and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 235.

Jordklöver är mycket kulturgynnad men sannolikt ursprunglig. Den ettåriga och konkurrenssvaga arten växer främst på ganska torr mark med lågvuxen, mer eller mindre gles gräs- och örtvegetation - naturbetesmarker, övergivna grustag, vägrenar och vägslänter, övergiven åkermark, rabatter, gräsmattor, stationsområden och annan ruderatmark.

Vall- och gräsfröinkomling som ansågs vara täml. sälls. och tillfällig i mellersta Närkes åkrar (Hartman 1866).

Tillfälligt införd, troligen mest med gräsfrö. Ingen nutida observation. - 6 (5).

6; tillfälligt införd under skedet 1840-talet-1930 (belägg endast från en lokal): Mälarslätten: Kung Karl Kungsör 1885 (O. Ekstam, S). Rytterne Vid kyrkan 1909 (E. S. Karlström enligt SAM. 1925). Västerås S Lada vid Gåsmyretullen (Forel. enligt Åkerman manuskript 1846). - Skogslåglandet: Gunnilbo Stjärnvik (Iverus 1875). - Bergslagen: Hällefors Sikfors skola, åker 1930, ej funnen senare (Lindberg). Järnboås Hultatorp 1906 (BINN. 1921).

Jordklöver växer på torr till ganska torr, grusig mark i låg, gles vegetation eller på bar jord. Man finner den särskilt i naturbetesmark kring berghällar, på grusåsar och backar eller på andra gräsmarker med låg växtlighet som åkerrenar och igenväxande åkrar. Dessutom förekommer den på markvägar, i grustag och på stationsområden. Arten sprids även med frövaror och uppträder inte sällan i vallar och nysådda gräsmattor; i den senare miljön har arten ökat påtagligt under 1990- och 2000-talet.

Jordklöver växer främst i betade, örtrika torrängar och den gynnas när röjningar sker och jorden ligger öppen. Den förekommer även i gräsmattor, åkerkanter, trädor, vägrenar och slåtterängar. Jordklöver kan växa på lokaler av ruderat karaktär såsom jordtippar, nygjorda grusplaner och sandtag. Sandstränder, klapperstensvallar och alvarens vittringsgrus hyser ibland växten.

Jordklöver är en vanlig växt över hela Öland vilket det stora antal inventeringsrutor där den är funnen talar för. Speciellt frekvent är den på Stora Alvaret, i östra sjömarken och längs västra stenkusten.

Gammal, bofast.

Ursprunglig eller kanske gammal kulturföljeslagare.
Torrängar, särskilt betade, (sandiga) hällmarker och annan sandig mark; mindre ofta på annat underlag än sand och då helst i uppluckrad vegetation, exempelvis jordblottor, myrkullar, uppfrysningsmark, körvägar och ruderatmarker.

Jordklöver förekommer över hela Gotland, men troligen minskade dess frekvens något under 1900-talet; enligt Johansson (1897) förekom den på hans tid ”allestädes”.

Jordklöver är en kulturföljeslagare, som främst växer på torr till frisk gräsmark med glest eller lågvuxet växttäcke, gärna på skalgrus. Man finner den i naturbeten och hällmark, på övre delen av havsstrandängar, på torrbackar och i gräsmattor samt på vägkanter och skräpmarker av olika slag.

Jordklövern är en ettårig, höst- eller vårgroende art som växer på bara jordfläckar på torrbackar och örtberg, i vägskärningar och på torr sandig gräsmark, framför allt i kalktrakter och vid kusten. Den tycks vara känslig för kallt vinterklimat och hör till den samling ettåringar som också förekommer vid inlandets stora sjöar. Ibland förekommer den också tillfälligt på nysådda gräsytor. Arten varierar starkt i mängd olika år beroende på nederbörden under groningstiden. Tidigare utbredning och frekvens tycks ha varit ungefär densamma som nu.