Ingemar Gustafsson
Nässjö 2022-07-05
Taxasida
hampdån
Galeopsis speciosa
Mill.
hampdån är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt
hampdån är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- hampdån
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Galeopsis speciosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Galeopsis speciosa Mill.
Svenskt namn
hampdån
icelandic
Gullhjálmgras
norwegianBokmal
guldå
norwegianNynorsk
guldå
Finskt namn
kirjopillike
finlandSwedish
hampdån
Danskt namn
Hamp-hanekro
Foton
Thomas Gunnarsson
Ringkallen,Nordingrå,Kramfors 2005-07-04
Thomas Gunnarsson
Ramdala norrut,Köping,Borgholm 2007-07-13
Peter Ståhl
N Brunn, Hedesunda 2013-07-03
Peter Ståhl
Torsåker 2011-07-10
Anders Delin
Badplatsen, Hassela 2014-09-06
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-06-20
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-07-10
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-06-20
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1585 Galeopsis speciosa Mill.
This Eurasiatic species has probably spread as a weed from SE. and E. to W. and N. Europe. It has been introduced into N. America. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 378.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Hampdån är en gammal, kulturberoende växt. De vanligaste växtplatserna för den ettåriga arten är åkrar med vårsäd och potatis. Mindre ofta ser man den på jordhögar, vägkanter, avfallstippar och annan ruderatmark.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
I Närke är växten okänd i naturlig vegetation, men allm. i kulturpåverkade hassellundar, på skogsväg, hygge, träda, tipp, vall, åkerkant etc.
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Hardin 1838.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Trivialart åtminstone som åkerogräs.
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som G. tetrahit β versicolor.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Hampdån växer på torr till fuktig, öppen jord. Den praktfulla arten är vanligast som ogräs i kanterna av sädes- och potatisåkrar. Andra miljöer där den förekommer är trädgårdsland, jordhögar, gårdskanter, nötta ställen i betesmark, igenväxande myrodlingar, dikeskanter, stenrösen och hällar samt utfyllnadsmark och tippar. Däremot växer den endast i undantagsfall på hyggen och på stränder.
Funnen i 1344 rutor; tidigare uppgifter från 192 rutor. Vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.
Funnen i 1344 rutor; tidigare uppgifter från 192 rutor. Vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Hampdån växer solöppet på frisk, gärna något näringsrik mark. På Öland är den sällsynt påträffad som åkerogräs och på jordtippar. Vid ett tillfälle är den funnen på en havsstrand. Några av de aktuella lokalerna, främst i Köping och Ås sn, ligger i områden med lägre kalkpåverkan.
Hampdån noterades ganska frekvent första halvan av 1900-talet. I Sterners liggare finns 27 lokaler mellan 1903–1941. Arten växte då i åkrar, på gårdsplaner och vid järnvägsstationer. Forna tiders åkrar var sämre dränerade, sumpiga och glesbevuxna vilket passade hampdån. På dagens Öland ses den sällan och är inte ens årsviss.
Gammal kulturföljeslagare, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Gammal kulturföljeslagare.
Sporadisk i åkrar, ibland återkommande efter flera års frånvaro. Arten kan också dyka upp i störda miljöer, såsom grustag, schaktmassor och tomter. Vid Göstavs i Fröjel har hampdån av och till visat sig sedan 1843, senast 2015. I övrigt är växtplatserna från 1990-talet och senare skilda från tidigare års.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Hampdån växer på öppen, frisk till fuktig jord och förekommer mest som ogräs i åkrar, trädgårdsland och trädor men uppträder också på vägkanter, jordhögar, utfyllnader och tippar. Oftast är den fåtalig på sina växtplatser.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, finns som ogräs i extensivt brukade åkrar, påträffas ibland på jordhögar, tippar och vägkanter samt kring gårdar. Minskande och vanlig endast i södra Västergötland, delar av Falbygden och Tivedens utkanter, mindre vanlig till sällsynt i områden med intensivt jordbruk. 512 lokaler i 325 rutor (39 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Sibirien. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän, ovanligare i skärgården – (82%). Hampdån är ett ettårigt, vårgroende ogräs som är särskilt vanligt i åkrar och trädgårdsland. I vissa åkrar kan arten vara mycket talrik, särskilt iögonfallande blir den på trädor, där stora ytor kan lysa gula. Växten föredrar lätta jordar, helst dyjordar, och finns ofta i försumpade åkeravsnitt med dålig tillväxt. Hampdån kan också dyka upp på andra platser med öppen jord, exempelvis på jordvallar, soptippar eller i betesmark där markskiktet utsatts för någon typ av störning.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland. 610 kartblad, 1891 kvadranter.
Almq. I kulturtrakter nästan allestädes; i yttre skärgården sällsynt och tillfällig.
Hampdån förekommer i allehanda kulturmiljöer, framför allt på trädesåkrar och åkerkanter, men även på nyanlagda vägkanter, kring gårdar, på jordhögar och skräpmarker.
Almq. I kulturtrakter nästan allestädes; i yttre skärgården sällsynt och tillfällig.
Hampdån förekommer i allehanda kulturmiljöer, framför allt på trädesåkrar och åkerkanter, men även på nyanlagda vägkanter, kring gårdar, på jordhögar och skräpmarker.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Växten gick förr under namnet »blindnässla« i Ockelbo, »blindtistel« i Valbo och »blisternässla« i Torsåker. Hampdån är en gammal kulturföljeslagare som troligen kommit in med tidigt åkerbruk. Arten saknar ursprungliga biotoper i landskapet. Den betecknas som allmän i tidigare arbeten från 1800-talet och 1900-talet. Hampdån anses ha minskat måttligt genom kemisk ogräsbekämpning men arten var säkert ett vanligare ogräs förr.
Vanliga följeslagare är pilört (32%), åkerspärgel, svinmålla, åkertistel, jordrök och toppdån. Hampdånet börjar blomma under senare delen av sommaren samtidigt med andra dån.
Vanliga följeslagare är pilört (32%), åkerspärgel, svinmålla, åkertistel, jordrök och toppdån. Hampdånet börjar blomma under senare delen av sommaren samtidigt med andra dån.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Hampdån torde ha en livscykel som liknar toppdånets, men finns bara på kulturmark, särskilt på åker. Om hampdån gror på ett hygge tyder det på att där tidigare har varit en odling. Arten blommar i linneans och i mjölkens tid. Inget grönt övervintrar. Den var vanlig redan på 1800-talet (Hartman, R. W. 1854, Wiström 1898). Trots artens starkare koppling till kulturmark är dess fördelning över landskapet mycket lik toppdånets.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Hampdån är mer kulturbunden och något mer näringskrävande än toppdån. Den växer helst på frisk eller lite fuktig mark, gärna på tyngre, lerhaltiga men mullrika jordar, ofta på sur mark. Vanligast är den i och kring åkrar och potatisland, där den blommar i skördetid och därför är välkänd. Men hampdån finns också på jordutfyllnader, tippar, avfallshögar och på uppkast av torvjord längs nygjorda vägkanter och diken, t.ex. kulturnära skogsdiken. Inte sällan står den bland nässlor kring ladugårdar och i beteshagar, eller i strandnära miljöer.
Ibland kan den ses på mer naturliga lokaler, t.ex. bland stenar i en kulturpåverkad bäck som Torp Glappsjöbäcken, eller på näringsrika hyggen. Den tycks något vikande under senare år.
Ibland kan den ses på mer naturliga lokaler, t.ex. bland stenar i en kulturpåverkad bäck som Torp Glappsjöbäcken, eller på näringsrika hyggen. Den tycks något vikande under senare år.