hålrot

642 Aristolochia clematitis L.

This species is restricted to Europe. In many cases it is difficult or impossible to distinguished naturalized occurrences from the native population. Nevertheless, an attempt is made on the map to mark such a distinction (cf. also Atlas Fl. Eur. 3/1976, map 371).

Sedan länge omodern medeltida läkeört som anses vara förvildad i Sverige sedan 1760-talet. Den odlades i Örebros trädgårdar (Bagge 1785), preciserat av Sernander (1933) till rektorsgården på 1870–1880-talen. Enl. Hartman (1866) odlades den i gamla trädgårdar och förvildades sällsynt. Förekomsten i Kräcklinge är ännu under aktiv prydnadsodling men har, som ett svårbedömt gränsfall, redovisats i Flora Nordica 1 som förvildad.

Odlad som prydnads- och medicinalväxt och tillfälligt förvildad.

Sällsynt kvarväxande på och kring gamla odlingsplatser, i längden troligen obeständig.

I Sverige är hålrot en mycket sällsynt relikt från odling (brukades förr som medicinalväxt). Som odlad sågs den redan av Forsander (ms 1809b) ´uti Apiarii Trägård´ i Växjö Växjö = apoteksträdgården (Forsander ms 1811). Den växer helst i bryn och utmed gamla murar vid kyrkor och herrgårdar. Frön bildas sällan men växten sprider sig sakta med jordstammar och kan dröja kvar mycket länge. Förhållandena på de småländska lokalerna är dock okända. Som spontan finns hålroten i Mellan- och Sydeuropa och österut till Kaukasus.

Hålrot härstammar från de östra och sydöstra delarna av Europa och är naturaliserad exempelvis i Storbritannien och Baltikum. I Sverige är den känd från Skåne sedan 1761 och finns ännu kvar i landskapet på några lokaler, främst i närheten av kyrkor och gamla trädgårdar. Den har odlats som medicinalväxt men förefaller inte kunna bilda grobara frön i vårt land utan sprider sig vegetativt. På Öland finns ett fynd vid Folkhögskolan i Skogsby där den spridit sig från en numera övergiven odling av läke– och kryddväxter som skapades av Lissbeth Bringer.

Kvarstående.

Förvildad.
Gammal läkeväxt, som användes på Got-land redan under 1400-talet (Johansson & Larsson 1996). Belägg från Visby finns från 1866 till 1906 (LD, S, VI). På flera av dem specificeras lokalen inte, men på några anges DBW:s botaniska trädgård, och sannolikt kommer samtliga härifrån.

Hålroten är en gammal läkeväxt som förr ofta, både till namnet och till gagnet, förväxlades med hålnunneörten. Arten är nu sedan länge ur bruk som läkeväxt men växer ännu här och där som ett monument över äldre tiders läkekonst. I Sörmland är den nästan uteslutande rapporterad från trädgårdar vid slott och herresäten. Arten samlades mest under 1800-talet och är nu i det närmaste försvunnen från landskapet. Den är livs kraftig och under gynnsamma förhållanden tydligen mycket långlivad på sina lokaler – vid Tärnö har den varit känd i 150 år. Möjligen är den förbisedd på grund av sin växtplats i trädgårdar och parker.

Europa. I Sverige tidigare odlad och kvarstående i de södra delarna.