groblad

Allmän

Se åkergroblad Plantago major subsp. intermedia och gårdsgroblad Plantago major subsp. major.

Groblad i vid mening är dels ursprunglig på havsstränder, dels en gammal kulturberoende art som växer på de flesta typer av starkt kulturpåverkad mark.

Enligt Mossberg m fl (1992) växer gårdsgroblad ssp. major på i första hand mager, trampad mark - vägkanter, körvägar, gårdsplaner, vallar och ruderatmark; åkergroblad ssp. intermedia på näringsrik mark - åkrar, trädgårdsland och ruderatmark samt ängsgroblad ssp. winteri på strandängar och betesmarker.

Gammal bofast art.

Se även åkergroblad Plantago major subsp. intermedia, gårdsgroblad Plantago major subsp. major och kustgroblad Plantago major subsp. winteri.

Läkeväxt, allm. i allsköns ogräsvegetation. Pollen av groblad är kända sedan omkr. 6 000 år vid Mossbymossen vid Ekeby/Kumla (Florin 1961).

Se även: åkergroblad Plantago major subsp. intermedia, gårdsgroblad Plantago major subsp. major och kustgroblad Plantago major subsp. winteri

Trivialart

Se även åkergroblad Plantago major subsp. intermedia och gårdsgroblad Plantago major subsp. major

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

1725 Plantago major L.

This polymorphic species is widely distributed. Many more or less well-defined taxa are distinguished. Hultén, regarding this plant as circumpolar (Circumpol. Il, p. 392), proposes "that the worldwide complex consists of two major series, the American-East Asiatic P. asiatica series and the European, West and Central Asiatic P. major series, both of which can be expected to be composed of a northern and a southern component, as are other similar complexes'.' Thus the complex has a circumpolar distribution (op. cit., p. 252, 392 and map 244). It is well known that P. major has followed the white man, i. e. the European colonizers of foreign continents. Thus the European taxon (or ecotype) has been introduced into, for instance, N. America where it occurs parallel to indigenous taxa (cf. Fernald, Manual 1950, p. 1315). Like P. lanceolata (no. 1724) P. major is considered to have been introduced into S. Fennoscandia by farmers during the Early Neolithic period. However, same indigenous taxa probably existed then and still exist in particular, often saline biotopes, e. g. subsp. winteri (Wirtgen.) W. Ludw. and subsp. intermedia (DC.) Arcang. (Fl. Eur. 4/1976, p. 39). Cf. world map in Meusel et al. 1978, p. 421.

Perenn, 1–5 dm hög ört. Välbekanta rosetter med skaftade, äggrunda bladskivor med typiska bågnerver som står ut på bladundersidan. Får en eller flera stänglar vars övre halva utgörs av en axlik blomställning med tätt packade, kullika, blommor med 4 ståndare men utan skyltande kronblad (vindpollinerad!). Frukten är en kapsel som öppnas med ett lock.

Groblad finns överallt där människan dragit fram, och även på stränder.

Förväxlingsrisk:
Andra liknande kämpar (Plantago) har håriga(re) blad som antingen är närmast oskaftade (rödkämpar, P. media) eller långsträckta och spetsiga (svartkämpar P. lanceolata). Båda har dessutom betydligt kortare blomställning.
Svalting (Alisma plantago-aquatica) har bredare mittnerv och tydliga tvärnerver mellan huvudnerverna, dessutom har den ej utanpåliggande nerver på bladundersidan.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: Det material som samlats in under inventeringen har fördelats på följande underarter. Mellanformer är dock vanliga, åtminstone mellan åkergroblad P. m. subsp. intermedia och gårdsgroblad P. m. subsp. major, och i vissa trakter är mellanformerna vanligare än de mer typiska representanterna för underarterna.

Se även åkergroblad Plantago major subsp. intermedia, gårdsgroblad Plantago major subsp. major och kustgroblad Plantago major subsp. winteri.

Groblad växer på frisk–fuktig, näringsrik, gärna sliten och trampad mark och den klarar även saltpåverkade lokaler. I Sverige har tre underarter urskilts, något som delvis beaktats under inventeringen, ca 40 % av fynden är bestämda till underart. Underarterna har något olika miljökrav, mer information ges under respektive underart. Utbredningskartorna visar en något skev bild beroende på olika intresse bland inventerarna att belägga groblad och dess tre underarter.

Gammal, bofast (gäller alla tre underarter).

Gammalt ogräs, ursprunglig.
Groblad är en vanlig art i kulturmiljöer: gårdar, åkrar, stigar och körvägar, ruderatmark, skräphögar och soptippar, men förekommer också på strandängar och betesmark. Den är ofta antecknad i ängen. Arten är säkerligen ursprunglig på strandängar (ssp. winteri; jfr Englund 1942, Edqvist & Karlsson 2007). De olika underarterna har inte särskilt uppmärksammats under Projekt Gotlands flora. Johanssons (1897) ”Allest.” stämmer ännu i dag för Gotlands kulturmarker.

Groblad representeras på Gotland av tre underarter: åkergroblad ssp. intermedia, gårdsgroblad ssp. major samt kustgroblad ssp. winteri.

Groblad förekommer i de flesta för att inte säga alla miljöer i kulturlandskapet som till exempel kring lantgårdar i odlingslandskapet, i samhällen, vid hamnar och i restmarker av olika slag samt överallt annars i människans närhet. Dessutom växer arten på havsstränder och på fågelgödslade öar. Groblad i vid bemärkelse tävlar med kråkvicker och hundstarr om att förekomma i flest inventeringsrutor.

Se även åkergroblad Plantago major subsp. intermedia, gårdsgroblad Plantago major subsp. major och kustgroblad Plantago major subsp. winteri

Groblad blommar från ekorrbärets till mjölkens tid. Inget grönt övervintrar. I de flesta fall har vi behandlat underarterna kollektivt. Några av oss har tyckt sig kunna urskilja kustgroblad P. major subsp. winteri på havsstranden, som då har noterats separat. Åkergroblad P. major subsp. intermedia har i Bjuråker insamlats och identifierats av expert. Gårdsgroblad, subsp. major, är mycket vanligt och dominerar i herbariematerialet. Eftersom denna underart betraktats som trivial har den mycket sällan rapporterats i vår inventering.

Se även åkergroblad Plantago major subsp. intermedia och kustgroblad Plantago major subsp. winteri