fliknäva

Fliknäva är en gammal, kulturberoende och konkurrenssvag art som växer i åkrar, trädesåkrar och på åkerhällar. Lika ofta finner man den ett- till tvååriga växten på mer eller mindre störd och vegetationsfattig mark - grustag, soptippar, vägkanter, järnvägsområden etc.

Vallogräs, inkommet i Sverige med vit- och rödklöverfrö (Wiksell 1927, Kolk 1955).

Gammal bofast art.

Trädgårdsogräs. - 1 (1).

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

2; Mälarområdet: Västerås S "i Gymnasiiträdgården: aldrig derstädes odlad. " (TR0IL. 1860). - Nedre Bergslagen: Norberg Bangården 1962 (Almq., UPS, 1 litet, ofullgånget ex)†.

1272 Geranium dissectum L.

This species originates from Europe and adjacent parts of Africa and Asia. It has been spread as a weed into several parts of the world, for instance S. Africa, N. and S. America and Australia. Often it occurs only casually. Cf. world map in Meusel et al. 1978, p. 262.

Fliknäva är en konkurrenssvag art som växer på torr till frisk, öppen, näringsrik jord. Den förekommer framför allt som ogräs i åkrar, trädesåkrar, vallar och trädgårdsland men påträffas ibland också på slitna ställen i beteshagar, på gårdsplaner samt på grushögar, utfyllnader, vägkanter, tippar och annan skräpmark. På ett par platser har den dykt upp i nyanlagda gräsmattor.

Hård (1924) påpekade att arten ökat i och med vallodlingen, och den starkt splittrade utbredningsbilden antyder också att arten i stor utsträckning spritts (och sprids) med frövaror och långväga transporter.

Fliknäva har inkommit med vallfrö och från åkermiljöer spridit sig ut i landskapet. Sjöstrand (1850) uppgav den endast från fem socknar, alla söder om Borgholm. Idag utgör åkermiljöer ca 15 % av rapporterna. I stället är fliknäva främst funnen i betade torrängar, gärna där marken trampats eller sårats genom röjningar. Någon gång är den noterad i grusalvar där den delar växtplats med ölandssolvända Helianthemum oelandicum. Växten dyker upp i ruderatmiljöer som jordtippar eller stenhögar. Den kan även växa i grusiga vägrenar eller som ogräs i trädgårdar.

Fliknäva är ganska väl spridd över stora delar av Öland. Växten har inte lyckats erövra hela Stora Alvaret, på den norra delen är den fortfarande ganska sällsynt. På södra delen är den vanligare och växer vid alvarbyar, längs traktorvägar, i gamla stenbrott och horvor. Intressant är att runt Horns kungsgård, Högby sn, där den först noterades är den vanlig och spridd än idag. I områden med mindre odlingsbar mark och betesmarker, som längst i norr, Böda sn, är den av lätt förståeliga skäl ganska ovanlig. På sikt bedöms förekomsterna i åkermiljöer komma att minska. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Inkommen, bofast.

Kulturföljeslagare, från sent 1700-tal eller tidigare.
Främst i åkrar (mest i träda; även i vall eller med raps eller råg); även betesmark, torrängar, vägkanter, gårdsmiljöer, skräp- och jordhögar, tippar och halmupplag. Sekundärt spridd till hällmarker och alvar. Johansson (1897) beskrev inte fliknäva som ett åkerogräs (på s. 48 markeras att arten växer på kalkhällar). Uppgifter om växtmiljöer från tidiga belägg (fram till 1850-talet) antyder att fliknäva då var ett trädgårdsogräs (vid gärdsgård, köksträdgård, prästgård, nära kyrkan, vid S:t Görans ruin). Möjligen har fliknäva blivit mer framträdande som åkerogräs under senare tid; den tidigaste uppgiften om detta är så sen som från 1910. Fliknäva återfinns inte i Münchenbergs herbarium med växter huvudsakligen samlade 1701–02 i eller i närheten av Vall, där den knappt hundra år senare sågs av Wahlenberg. Det är inte omöjligt att arten inkommit till Gotland så sent som under 1700-talet.

Arten verkar ha haft oförändrad frekvens under 1900-talet, eftersom även Johansson (1897) angav den som ”Täml. allm.”. Hans sydligaste lokal låg i Hablingbo, senare (1910b) i Öja. På Storsudret har arten nu ett av sina starkaste fästen, så här har den senare ökat markant.

Fliknäva växer på torr till frisk, öppen och helst näringsrik mark. Framför allt förekommer den som ogräs i åkrar, trädor och trädgårdar, men man kan också finna den på åkerrenar, vägkanter, gårdsplaner, jordhögar och skräpmark. Sedan förra inventeringen har arten spritt sig norröver i landskapet.

Fliknävan är en ettårig art som vanligen växer i trädgårdsland, åkrar och bland nysått gräs. Den sprids uppenbarligen med blomster- och köksväxtfrö, gräsmattefrö eller vallfrö. I Sörmland är den vanligen tillfällig men åtminstone vid Järla i Nacka tycks den förr ha hållit sig kvar under många år.

Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige spridd i Götalands och Svealands kusttrakter.

Tillfälligt inkommen.