Taxasida

dvärgviol

Viola pumila

Chaix

dvärgviol är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

dvärgviol är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • dvärgviol
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Viola pumila
Vetenskapligt namn, fullständig form
Viola pumila Chaix
Svenskt namn
dvärgviol
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-03
Thomas Gunnarsson
Stenåsabadet västerut,Stenåsa,Mörbylånga 2019-05-22
Thomas Gunnarsson
Karlevi norra NR,Vickleby,Mörbylånga 2014-05-13
Thomas Gunnarsson
Karlevi norra NR,Vickleby,Mörbylånga 2014-05-13
Thomas Gunnarsson
Vickleby alvar,Vickleby,Mörbylånga 2022-05-19
Thomas Gunnarsson
Hulterstad alvar,Hulterstad,Mörbylånga 2009-05-10
Katarina Stenman
File Hajdar 1985-06-01
Patrik Engström
Sandbymålet 2012-06-01
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1330 Viola pumila Chaix

This species occurs mainly in C. and E. Europe and W. Asia. The Asiatic distribution is incompletely known (cf. no. 1329).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: sannolikt gammal och bofast men endast känd från strandängar i Eskilstorp varifrån arten först uppgavs 1962 (KPer 1969) .
Förändring och hot: endast känd från en lokal där populationen stadigt minskat och 2003 kunde endast ett individ återfinnas.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Dvärgviol växer i Sverige på öppna fläckar i kalkkärr och kalkfuktängar på Öland och Gotland och på en plats i sydvästra Skåne. Emmaboda Vissefjärda Torsjö by (Friberg & Friberg ms 1993) är en helt orimlig uppgift.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Dvärgviol är i Norden endast känd från Sverige. Arten förefaller utgången i Skåne men får anses tämligen allmän på Öland och Gotland. Dvärgviol växer på periodvis fuktig–våt, kalkrik och välhävdad mark med glesare växttäcke. Betade, gärna tuviga kalkfuktängar med älväxing Sesleria uliginosa och ängsstarr Carex hostiana är vanliga växtplatser. Dvärgviol växer även på naken kalkgyttja i kanten av vätar, tokfuktängar och skogskärr. Sällsynt är den funnen i slåtterängar, karstmiljöer och grusalvar.

Dvärgviol är vanlig över hela Stora Alvaret där det erbjuds många lämpliga miljöer. Även på sydöstra Ölands sjömarker finns ännu gott om välbetade fuktängar där den växer. Inom Mittlandet ses dvärgviol i kanten av skogskärr och på mer eller mindre hävdade frisk- och fuktängar. Söder om Borgholm är fynden få väster om väg 136, ett mönster som återkommer hos flera andra arter som växer på kalkrik mark. Utbredningen av välhävdade kalkfuktängar torde ha minskat jämfört med Sterner (1938). Trots att dvärgviol fortfarande är vanlig på Öland bedöms den ha en minskande trend. För artens fortlevnad är det viktigt med fortsatt hävd av fuktiga naturbetesmarker.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Fuktiga partier i ängen och öppen betesmark, fuktängar och kärrkanter. Dvärgviol förekommer även i vätar, där ofta i blottad, lerig eller grusig jord; i denna miljö fördrar den sommartorkan bra, men plantorna växer ofta glest (jämfört med förekomsterna i ängen).

Johansson angav dvärgviol som tämligen allmän på Gotland, samma bedömning som vi gör i dag. Även om ängesarealen minskade kraftigt under 1900-talet finns det kvar andra biotoper, t.ex. fuktängar och vätar, som är gynnsamma för arten.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Uppgiften i Rudberg (1902) från (Lidköping) Rackeby Jarlehus är säkert felaktig.