dvärgnäckros

Näckrosor Nuphar spp. + Nymphaea spp.

Perenna vattenväxter vars flytande blommor och flytblad har mycket långa skaft som utgår från en rotstock. Blommor stora, gula eller vita med många kronblad och ståndare. Stora, tjocka, cirkelrunda eller elliptiska flytblad med öppning baktill ända in till bladskaftet. Undervattensblad av liknande form, men slakare. Frukt fikonformad med radierande märkesstrålar.

Näckrosor förekommer i sötvatten av många slag, t.o.m. i små myrgölar som kan torka ut, och kan även gå ut i utsötat havsvatten (särskilt avsnörda vikar och åmynningar vid Bottenviken).

Förväxlingsrisk:
Omisskännliga! Vattenväxter med liknande bladform (runda med öppning till bladskaftet) är dyblad, som ej är rotad i bottnen, har mindre blad (ca 3 cm) med runda bakhörn, och 3-taliga, vita blommor, och sjögull, som är grenad och har 5-talig, gul blomma på uppstigande skaft.

816 Nuphar pumila (Timm) DC.

This rather variable species includes same lower taxa in E. Asia (var. ozeensis [Miki] Hara) and N. America (a taxon generally reported as a species, N. microphylla [Pers.] Fem.). Hybrids with N. lutea and variegata are reported. The species s. lat. is recorded among the circumpolar plants in spite of a large gap from E. Siberia to central N. America (Hultén, Circumpol. Il, p. 108 and map 100). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 153.

I Sverige funnen närmast i Västergötland, Östergötland,

Västmanland och Värmland (Flora Nordica 2), men har setts som mycket gamla subfossila lämningar i vasstorven i en myr vid Nynäs i Ekeby (Tolf 1893). Enl. U. Milberg är den samlad i Mörktjärn 663 367 i Knista 1987. Belägg sägs finnas men har inte återfunnits. Ett foto av växten har granskats av T. Karlsson, S, som anser att växten är antingen dvärgnäckros eller dess hybrid med gul näckros.

Koncentrerad till kulturbygder, kan vara förbisedd i vissa delar av landskapet. - 17 (5).

7; en lokalgrupp i de sjöar, som skapats I. reglerats i och för vattenförsörjning av Sala hytta och gruva (Hallaren, Järndammen, Långforsen, Sala damm, Silvköparen), troligen härifrån spridd V-ut till Hörendesjön (Västerfärnebo) och S-ut till Sagån (lokal 4). Genom ingrepp försvunnen från sistn. lokal samt från 5. Utbredningsluckan mellan Polen/Nordtyskland och Norrland (frånsett isolerade strölokaler) tycks vara oförklarad. Antagandet om ofullbordad spridning ligger nära till hands. Som arten tycks ha en vid ekologisk amplitud, vore den tänkbar i större delen av Västmanland. Varför spridning inte i högre grad skett utanför Salatrakten är gåtfullt. Utbredningstyp osäker.

Först uppgiven av Birger (1908a) på uppgift av S. J. Enander.

Dvärgnäckros växer i klart, näringsfattigt vatten, gärna på dybotten men även på grus. Den bildar oftast rena bestånd och förekommer då fläckvis där vassen glesnar eller utanför vassbältena, men den kan även växa på rätt grunt vatten och då gärna bland andra flytbladsväxter och vass. Dvärgnäckros växer i mera skyddade lägen än gul näckros Nuphar lutea och är inte känd från hastigt rinnande vatten eller brackvatten. – På avstånd leder större bestånd av dvärgnäckros tanken till oljefläckar: bladskaften flyter i ytan och trasslar sig samman så att det uppstår små lugnvatten. Arten är annars ofta inte synlig från land.

De småländska förekomsterna har setts som utposter av en större sammanhängande utbredning som från norr sträcker sig ned till Dalarna och Västmanland. Denna bild är dock inte helt sann. Dels var artens spridning i sydvästra Småland inte känd tidigare, dels har arten en ganska stor utbredning söder om Östersjön och i Alperna. Det är nog riktigare att betrakta dvärgnäckrosen som en i Europa vittspridd art med stora utbredningsluckor.

Ursprunglig?
Enda fyndet av dvärgnäckros på ön, men möjligen kan anlag från denna art tidigt ha överförts till gul näckros, som har ovanligt små blommor på Gotland (jfr ovan).

Dvärgnäckrosen tycks vara försvunnen från Sörmland. Närmast är den känd från några reglerade sjöar och dammar i Västmanland.

En av de mer framträdande karaktärerna på dvärgnäckros är märkesstrålarna på frukten. De är 6–8 till antalet, kraftigt upphöjda och skjuter ut kraftigt utanför periferin på den cirkelrunda övre änden på frukten. På hybriden med gul näckros är de omkring 10, mindre upphöjda, och skjuter inte ut utanför periferin. Gul näckros har flera märkesstrålar, och dessa är låga och når inte ut till periferin. Även andra av hybridens karaktärer är intermediära, men av Flora Nordica framgår att hybriden inte har ett enhetligt utseende utan varierar.

På dvärgnäckrosens lokal i Ängersjö, Gäddsjön, hade den i augusti förutom flytbladen, tunna något krusiga salladslika undervattensblad. Där sågs ingen gul näckros och endast en liten planta av sannolik nordnäckros.