
doftmyskgräs
Hierochloë odorata
doftmyskgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
doftmyskgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- doftmyskgräs







Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Se strandmyskgräs Hierochloë odorata subsp. baltica och ängsmyskgräs Hierochloë odorata subsp. odorata
Närkes flora
Se: strandmyskgräs Hierochloë odorata subsp. baltica och ängsmyskgräs Hierochloë odorata subsp. odorata
Hälsinglands flora
Se strandmyskgräs Hierochloë odorata subsp. baltica
Floran i Skåne.
Se ängsmyskgräs Hierochloë odorata subsp. odorata.
Blekinges Flora
Se ängsmyskgräs Hierochloë odorata subsp. odorata.
Ångermanlands flora
Se strandmyskgräs Hierochloë odorata subsp. baltica
Härjedalens kärlväxtflora
Se doftmyskgräs (aggregat) Hierochloë odorata agg.
Västmanlands Flora
Se strandmyskgräs Hierochloë odorata subsp. baltica
Flora över Dal
Larsson 1868.
Atlas of North European vascular plants
345 Hierochloe odorata (L.) Beauv.
This widespread species complex has a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 114 and map 106). G. Weimarck (Bot. Not. [Lund] 1971, p. 129ff.) recognizes a number of taxa occurring within Europe. Maps are there given for H. odorata subsp. odorata (amphi-atlantic, G. Weim. p. 139), subsp. baltica G. Weim. (Baltic region, G. Weim. p. 145), H. hirta (Schrank) Borbas subsp. hirta (N. and C. Europe, G. Weim. p. 148), subsp. arctica (Presl) G. Weim. (boreal circumpolar, G. Weim. p. 151), and H. repens (Host) Simonkai (eupontic, G. Weim. p. 156). The ranges of these taxa are included in the total area of H. odorata s. lat. shown on the present map. Another taxon within the complex, the C. and E. Asiatic H. odorata subsp. dahurica (Trin.) Printz, not treated by Weimarck (1971), is shown separately on the present map. Cf. also Meusel et al. 1965, p. 53.
Ölands flora
Doftmyskgräs företräds av två underarter; ängsmyskgräs subsp. odorata som förekommer i större delen av Sverige och strandmyskgräs subsp. baltica som växer utmed Östersjöns stränder.
Från Öland finns tre fynd av doftmyskgräs varav det ena från den aktuella inventeringen. I maj 2016 fann Michael Tholin och Olof Persson gräset i närheten av Löttorp, Högby sn (Tholin 2017). Det växte i en åkerkant som gränsade till en smal ridå med lövträd och en svagt betad fuktäng. Lokalen ligger ca en km sydost om den sydligaste delen av nuvarande Hornsjön. Sammanlagt fanns ca 300 strån av myskgräset, de flesta i åkerkanten men även några ute i betesmarken. Upptäckten gjordes sent på kvällen men gräset röjde sin förekomst genom sin kraftiga doft av kolasnören (kumarin)! Rimligen har myskgräset funnits länge på lokalen men eftersom det blommar tidigt på säsongen är det lätt att förbise. Före sjösänkningarna i början av 1900-talet fanns troligen flera lokaler med myskgräs på slåtterängar i kanten av Hornsjön.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Landeberg (ms 1811, Holcus odoratus) men säkerligen felskrivning eller felbestämning (Johansson 2010).
Bohusläns Flora
Myskgräs växer på frisk till blöt, näringsrik, oftast skalpåverkad jord i fuktängar, som är eller har varit slåttermark. Gräset förekommer också på havsstrandängar, i diken, kärrkanter och på mader längs sjöar och vattendrag. Såvitt bekant förekommer inte någon annan underart än ängsmyskgräs ssp. odorata i landskapet.
Västergötlands flora
Gästriklands flora
Vid havet är vass, salttåg, höskallra, älggräs och ängsnycklar typiska följeväxter. I inlandet är älggräs, blodrot, midsommarblomster, strätta, grenrör och kärrviol vanliga.