Torbjorn Tyler
Mölle 2020-06-29
Taxasida
daggsvingel
Festuca rubra subsp. juncea
(Hack.) K. Richt.
daggsvingel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
daggsvingel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- daggsvingel
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Festuca rubra subsp. juncea
Vetenskapligt namn, fullständig form
Festuca rubra subsp. juncea (Hack.) K. Richter
Svenskt namn
daggsvingel
Finskt namn
mätäspunanata
finlandSwedish
daggsvingel
Danskt namn
Blågrøn svingel
Foton
Thomas Gunnarsson
Ölands norra udde,Böda,Borgholm 2016-08-03
Patrik Engström
Lysekil 2016-08-06
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Daggsvingel har noterats 16 gånger vid kusten i Enånger och Norrala.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Inga aktuella fynd.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(inklusive F. r. subsp pruinosa)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert på grund av inkonsekvent taxonomisk behandling.
Kommentar: B, granskare KAO och TTy.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Daggsvingel växer på fuktiga, saltpåverkade och skyddade havsstrandängar som kan vara betade eller ohävdade. Påfallande ofta växer den nära mindre urbergsblock eller där sötvatten sipprar fram. Daggsvingel kan sällsynt även växa på klapperstensvallar och är vid ett tillfälle funnen alldeles nära havet på botten av ett gammalt stenbrott. Underarten bedöms delvis vara förbisedd under inventeringen.
Daggsvingel är funnen främst längs västra kusten, från Högsrum sn och söderut till Torslunda. Speciellt riklig är den på de välbetade och låglänta strandängarna vid Ekerumsbadet, Högsrum sn. Längst uppe i norr erbjuder den skyddade Grankullaviken många lämpliga växtplatser liksom kusten från fyren Långe Erik och vidare åt sydväst.
Daggsvingel känns igen på sin blågröna färg, korta småax och utlöpare. De vegetativa skotten har blad som är tätt håriga; däremot brukar inte småaxen vara håriga. Övergångsformer mot vanlig rödsvingel subsp. rubra förekommer.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Daggsvingel växer på fuktiga ängsstränder vid Östersjön och på strandnära klippor och stenar, gärna med framsipprande vatten. Den har inte särskilt uppmärksammats under våra inventeringar och är förmodligen vanligare än vad de få uppgifterna visar.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Daggsvingel växer på havsstrandängar, gärna intill berghällar och på stenbunden mark samt på block- och sandstränder.