cikoria

Se vanlig cikoria Cichorium intybus var. intybus.

1875 Cichorium intybus L.

This species originates from Europe (probably the S. and SE. parts) and W. Asia. As a medicinal plant it was spread by man to several other parts of Eurasia where it is partly naturalized. Subsp. glaucum (Hoffms. & Link) Tzvel. occurs also approximately S of the bracken line. The species has been introduced into S. Africa, N. and S. America, Australia and New Zealand. It now has a discontinuous circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. Il, p. 280 and map 272).

Ny bofast art. Cikoria odlades förr som köksväxt och kaffesurrogat och har antingen förvildats från odling eller invandrat från Skåne under 1800-talet; den ingår idag även i vallodlingar varifrån den också kan ha förvildats.

Tillfälligt införd på lastageplatser och vägkanter, potatisland, en gång förvildad. - 6 (4).

Cikoria är en starkt kulturgynnad art som växer sparsamt i vägkanter och nyanlagda gräsmattor, på grönytor och avfallstippar. Den fleråriga växten är bofast i landskapet men försvinner oftast från de enskilda växtplatserna efter några år.

Cikoria odlades förr, bl a som kaffesurrogat, men enligt Neuman (1884) började arten sin invandring till Halland under senare delen av 1800-talet. Av äldre ståndortsuppgifter att döma bör den ha inkommit med frövaror och någon gång också med barlast.

Örtenblad 1973.

Grönsak, läke- och köksväxt, förvildad genom utkast eller frövaror i vägkanter, bangårdar, klövervallar etc. Ett dussin fynd av förvildad cikoria har gjorts efter 1980. Mellan Ekeby och Hidingsta i Gällersta såddes den in på 1980-talet i vägkanterna och spred sig på flera ställen i närheten 1989–1992. En åker vid norra utfarten av Mosås i Mosjö stod full av växten 2000. Vid Hult i Lerbäck antecknades 100 ex. i en hage 2006 (Nilsson ms).

Cikoria är känd från Skåne under 1000- eller 1100-talet, möjligen som odlad (Hjelmqvist 1991), och som vildväxande i Närke från mitten av 1700-talet. Den införskrevs av Ebba Månsdotter Lilliehöök till trädgårdar i Arboga och Örebro under 1500-talets sista år (Fries 1895). Cikoria odlades i Örebro trädgårdar enl. Bagge (1785) och sågs förvildad vid vägen till Karlslund i Längbro av Hamnström (1842).

Enligt Iverus 1877 "Almänt odlad, mångenstädes förvildad". Vildväxande först påvisad av C. H. Johansson 1873 (Västerås S: Gåsmyretullen; JOH). Under 1900-talet 22 fynd vid skilda tillfällen: Mälarslätten 14, Skogslåglandet 6, Nedre Bergslagen 2. Efter 1950-talet blott Ramnäs: Brattheden, vid landsväg, 1 ex. (ERIKSSON 1967a) och Arboga: tomt vid Jädersvägen, 1 ex. 1973 (Löfgren).

Cikoria härstammar från de södra och sydöstra delarna av Europa samt västra Asien. Den har gamla anor som köks- och medicinalväxt. Under kristider har den odlats och den malda, torkade roten användes som kaffesurrogat. Växten har även inkommit som förorening i vallfrö och utsäde.

Cikoria växer solöppet på torr–frisk, grusig, näringsrik och gärna kalkpåverkad mark som är ohävdad eller slåttas. Förr var den vanlig i åkerkanter men även i hamnar dit den inkommit via transporter. Idag är den ett frekvent inslag utmed de större vägarna. Som åkerogräs och i trädor är den fortfarande vanlig liksom i diverse skräpmarker som stentippar, grusgropar och jordhögar. Cikoria ses på klapperstensvallar vid havet, sandstränder och i glesa tallskogar. Arten gynnas och är snabb på att ta tillvara en ökad näringstillgång när grävningar sker för cykelbanor, mobilmaster, bevattningsdammar eller när betesmarker röjs.

Cikoria är vanlig på Öland men saknas på Stora Alvaret där den endast förekommer utmed större vägar och i horvor. De tre största alvarvägarna ses tydligt på utbredningskartan. Magrare barrskogar är påtagligt fyndfattiga. Sedan Sterner (1938) har växten erövrat hela norra och även sydöstra delen av ön. Rikard Sterner nedtecknade samtliga lokaler i dessa områden eftersom den då förekom så sparsamt. Cikoria gynnades när vägnätet förbättrades och lades om i mitten av 1900-talet. Jämfört med Sterner(1938) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Cikoria förekommer med olika odlingsformer beroende på användningsområde. Idag företräds den på Öland av vanlig cikoria var. intybus och sallatscikoria var. foliosum där den absoluta majoriteten är vanlig cikoria. Sallatscikoria har basala blad som är ljusgröna, rundade och föga flikade. Cikoria har ibland vita eller rosa blommor, det är noterat vid drygt 10-talet tillfällen under inventeringen.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammal kulturföljeslagare.
Mest vägkanter, körvägar, torrängar; även åkrar och gårdsmiljöer, jord-, skräp- och soptippar samt andra typer av ruderatmark. Andelen provrutor med cikoria är hög med tanke på att den mest framträdande biotopen, vägkanter, upptar en relativt liten areal. Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest.”. Uppgiften är i dag något i överkant, men stämmer bra om man ser på öns vägar, där cikoria är mycket allmän.

Arten representeras på Gotland av vanlig cikoria var. intybus. Olika former av bladcikoria var. foliosum finns i handeln. Vid ett tillfälle har en sådan planta visat sig i ett morotsland (Havdhem WJ; Johansson 1998), där den tilläts gå upp i blom.

Cikoria har odlats som kaffesurrogat och har förmodligen förvildats från sådan odling, men arten har antagligen även kommit in med frövaror. Man finner den oftast på torr, öppen skalhaltig mark på vägkanter, i trädor, i restmarker i småsamhällen samt på jordhögar och i skräpmark. På senare tid har den börjat odlas som vallväxt och kanske även som sallatsväxt. I samband med detta ökade fynden av den under senare delen av inventeringen i vissa trakter, där den ofta odlades tillsammans med foderkäringtand. Möjligen kan en del av dessa fynd egentligen avse salladscikoria C. intybus var. foliosum.

I Sörmland tämligen sällsynt – (4%). Cikorian är flerårig och växer i vägkanter, gräsmattor eller på ruderatmark, vanligen ursprungligen spridd med gräsfrö. Den är ofta tillfällig, men i varma lägen sprider den sig rikligt med frö. Cikorian ökar för närvarande i landskapet.

Europa, Asien, Nordafrika. I Sverige upp till Gästrikland.