brokstarr

Arten uppgavs först av Hulting genom belägg samlade 1867 på Ljusnans strand vid Bruksvallarna (i LD, S och UPS). Smith (1920) återger dessutom en andrahandsuppgift av E. Almquist om en förekomst en halvmil högre upp vid Ljusnan (sandbankar vid älven).

På den sistnämnda lokalen är arten nu mycket sparsam, ca 3 exemplar 1983 (jfr Nilsson & Gustafsson 1978 och 1985). Lokalen i själva Bruksvallarna är rik, ca 80–100 exemplar (18C 0f 2- 1-, 1991, !). Belägg samlat av L. Segerbäck finns i UPS, se också Danielsson & Nilsson (1988). Bland följeväxterna på denna märkliga lokal kan nämnas trådfräken Equisetum scirpoides, gullbräcka Saxifraga aizoides, vippvedel Astragalus norvegicus, smalviva Primula stricta, fjällgentiana Gentiana nivalis, ängsgentiana Gentianella amarella, fjälltåg Juncus arcticus och brudsporre Gymnadenla conopsea. – Lokalen ligger i Ljusnedal på 660 m.

Det är tveksamt om lokalen är identisk med den av Hulting angivna. Arten växer på blottad mark, som sannolikt röjts betydligt senare än 1867, så att brokstarren och dess följeväxter kunnat ta den i besittning. Det kan tilläggas, att brokstarren är bicentrisk och att den i det södra fjällområdet endast växer på sekundärlokaler.

482 Carex bicolor All.

This arctic-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 38 and map 31). The map is certainly incomplete, especially in Asia.

En mycket kortväxt starr (5–15cm) med löst tuvat växtsätt. Stråna är mycket veka och blir liggande när fruktgömmena mognat. Hela växten är blåaktigt grön. De några mm breda bladen är raka, mjuka och alltid tydligt kortare än strået. De fåtaliga axen sitter tätt i toppen av strået och har både han och honblommor med honorganen (fruktgömmena) överst. Fruktgömmena är ljust blågröna och rundade, helt utan näbb. De är något plattade och har två märken. Axfjällen är mörkbruna–svartaktiga. Kontrasten mellan axfjällens och fruktgömmenas färger är tydligt och ger axen ett ”brokigt” utseende.

Brokstarr är en sällsynt art som påträffas på grusig–sandig, kalkrik mark i fjällen. Ofta hittar man den på översilad mark i där övrig vegetation är ganska sparsam. Typiska ståndorter är flytjord, grusiga rasbranter, snölegor och klipphyllor. I mycket sällsynta fall växer den på grusiga älvstränder nedanför fjällen. Den förekommer från Härjedalen upp till Torne Lappmark men är överallt sällsynt och lokal.

Förväxlingsrisk:
Liknar närmast dvärgstarr (Carex rufina) och småvuxna exemplar av ripstarr (Carex lachenalli). Dessa arter som är vanligare än brokstarr och som man kan förvänta sig att finna i liknande miljöer har dock en mer klargrön färg samt ett tydligt men kort spröt på fruktgömmena.
Fjällstarr (Carex norvegica) har dessutom blad som ofta är lika långa som strået.