Taxasida

blekstarr

Carex pallescens

L.

blekstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

blekstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • blekstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex pallescens
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex pallescens L.
Svenskt namn
blekstarr
icelandic
Gljástör
norwegianBokmal
bleikstarr
norwegianNynorsk
bleikstorr
Finskt namn
kalvassara
finlandSwedish
blekstarr
Danskt namn
Bleg star
Foton
Patrik Engström
Stenhamra, Sånga socken 2013-06-06
Anders Delin
Skålsjöberget, Järvsö 2015-07-20
Anders Delin
Djupdal, Järbo 2010-06-04
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2023-06-09
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2023-06-09
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2022-06-17
Calle Ljungberg
Kvillemåla, fd soptipp, Virserum, Sm 2016-06-08
Calle Ljungberg
Kvillemåla, fd soptipp, Virserum, Sm 2016-06-08
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-17
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Allm. i hela området i frisk–fuktig vegetation i hagar, vid tippar, källdråg, bryn, stigkanter, översilad kalksluttning etc. Som hagmarksväxt minskar den i Närke (Hallin).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Blekstarr är ursprunglig men kulturgynnad. Vanliga växtplatser är fuktiga löv- och blandskogar, särskilt i stråk med översilning, samt fuktängar och hagmarker. Vidare växer den på stränder vid sjöar och vattendrag samt i anslutning till hyggen, diken, skogsvägar och stigar.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

501 Carex pallescens L.

This boreal, partly montane species occurs in most of Europe and adjacent parts of Asia and in eastern N. America. The American population is distinguished as var. neogaea Fem. The distribution in Asia is still insufficiently known. It is regarded as an adventive on lceland. The species s. lat. belongs to the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 70 and map 51). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 72.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Allmän i kustbandet och utmed älvdalarna i landskapets södra och mellersta delar, sällsyntare i norr och nordvästra inlandet. Nordliga lokaler:

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Kartbilden i Hultén (1971) är för Härjedalens vidkommande något missvisande, då arten är betydligt sällsyntare i östra än i nordvästra delen.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Blekstarr förekommer ljusöppet eller i lätt skugga på svagt fuktig till ganska torr jord. Den har måttliga krav på näring. Arten påträffas i kärrkanter, i örtrik lövskog (gärna på svagt översilad mark), på lågvuxna strandängar, i beteshagar, på vägkanter och hyggen.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Blekstarr växer på frisk, något kalkfattig mark i glesa lövskogar, ekhagar, blandskogar och betade hässlen. Ofta ses den längs stigar, skogsvägar eller i gläntor. Den föredrar måttligt näringsrika lokaler, gärna med en viss översilning. Blekstarr är påfallande frekvent i de få kvarvarande slåtterängar som finns på Öland. Växten dyker upp på störda lokaler som vändplaner för skogsmaskiner, grusplaner vid mobilmaster, kraftledningsgator och fuktiga hjulspår.

Blekstarr följer i stort områden med något friskare skogar. Den har inte hittat till de talldungar som planterades på sydöstra Öland under början av 1900-talet, de är alltför torra och ofta kalkrika för arten. Följaktligen är det i Mittlandet, västra kustskogen och de fyra nordligaste socknarna (Böda, Högby, Källa och Persnäs) som den främst förekommer. En isolerad sydlig utpost finns i Ottenby lund. Blekstarr är idag, med några undantag, funnen i samma socknar som där Sterner (1938) noterade den. Men de isolerade skogsdungarna i Mörbylångadalen är numera avverkade och blekstarr därmed försvunnen. En viss minskning bedöms föreligga liksom för andra arter som växer på frisk, kalkfattig skogsmark.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Få noteringar finns om växtmiljöer; arten är oftast antecknad i ängen men även sedd på gräsmark, på sandiga beten, på skogsvägar och i örtrik tallskog. Arten är ojämnt fördelad och sällsynt i nordöst. Frekvensen förefaller vara lägre i dag än i slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) angav förekomst ”H. o. d.”, ungefär motsvarande tämligen allmän. Den rätt höga frekvensen i provrutorna tyder på att blekstarr är relativt väl spridd inom de delar av ön där den förekommer.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Blekstarr växer på fuktig till torr jord i halvskugga till skugga i löv- och blandskogar, oftast i sluttningar, gläntor och bryn samt utefter skogsvägar och på hyggen. Dessutom växer arten i öppnare miljöer som natur- och kulturbeten, hagmarker, åkerrenar och vägkanter.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i lösa tuvor på fuktig till frisk naturlig gräsmark i betesmarker och på hedar samt i gräsmarksrester i igenväxande hagar, i glesa lövskogar, på renar och i bryn. Missgynnas av bete, skuggfördragande. Mycket vanlig i hela landskapet. 768 rutor (93 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Blekstarren växer i hagmarker och andra gräsmarker av olika slag i gläntor, utmed stigar och vägrenar. Arten har en stor fröreserv i skogsmark och uppträder, åtminstone ställvis, som kolonisatör på några år gamla hyggen.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i Uppland. 668 kartblad, 2260 kvadranter.
Almq. Allmän till barrskogsgränsen; i yttre skärgården spridd.
Blekstarr växer på frisk till fuktig mark i både öppna och skogklädda miljöer. Den förekommer i örtrika barrskogar, lövskogar, lundar och hagar, i betesmarker och diken, på vägkanter och gräsmattor.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Det är svårt att veta om blekstarr är ursprunglig i landskapet eller om det är en gammal kulturföljeslagare. Den var vanlig även under 1800-talet och har troligen inte förändrat sin utbredning särskilt mycket.
De vanligaste följearterna är blodrot (44%), rödven, tuvtåtel, midsommarblomster, älggräs, piprör, vårbrodd och stenbär. Blekstarr blommar samtidigt som skogsstjärna.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Blekstarr blommar i skogsstjärnans tid, och har setts blomma om i lingonens tid på hårt betad mark i Arbrå. Den har omogen frukt i ekorrbärets tid.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Blekstarrens säkra kännemärke är den fint rynkiga zonen på axens stödblad, synlig även när axen är outvecklade. Man hittar denna starr främst på frisk kulturskapad ängsmark. Den är vanlig på örtrik, ogödslad gräsmark, som lågvuxna slåtter- och betesängar, helst i något fuktigare lägen och gärna vid grundvattenpåverkan. I välbevarad hackslåttmark kan den stå torrare, t.ex. i små svackor kring stenar och tuvor. Den är även karaktäristisk för solöppna dikes- och bäckkanter och finns inte sällan i fuktiga äldre vallar. Arten är vanligare på ogödslade utskiften och skogsodlingar än i centrala näringsrika jordbruksområden. Den kan växa i tät grässvål, men står gärna i lite glesare ytor och kan kolonisera barfläckar och nygjorda kanter. Man ser blekstarr även längs skogsbilvägar, på blöta körvägar och basvägar i skogen, och den kan hittas helt torrt på en grusig vändplan.
Naturliga ståndorter saknas inte heller. Blekstarren förekommer regelbundet längs större örtrikare, ljusöppna bäck- och åkanter, särskilt i rikområden Den är då i regel fåtalig men hittar gärna sin nisch t.ex. i blockiga miljöer eller i tidvis översköljda klippspringor. Arten kan även ses på fuktiga sydbergshyllor, t.ex. Stöde Myssjöberget, och vid breda bäckutlopp på havsstranden som på Åstön i Tynderö.