Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Tillfälligt inkommen, sannolikt som trädgårds- eller åkerogräs.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
1; Mälarområdet: Västerås S Hamnen vid Karlberg, ett stort ex. 1953 (G. Ericsson enligt NORDIN 1954c såsom A. femina) - Efemerofyt. Xenofyt. Enligt HYLANDER (1971) vanligare som hamnadventiv än föregåendess f. azurea.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: adventivväxt, troligen inkommen med trädgårdsväxter. Uppgiven sju gånger mellan 1886 (AVil det. TTy i LD) och 1980 (Brunnby, JKt conf. TTy i LD). Ofta felaktigt uppgiven genom att blåblommiga former av rödmire misstolkats.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Blåmire är nära släkt med rödmire A. arvensis men är sydligare och når som bofast bara norrut till södra England och södra Tyskland. Arten, som alltid är blåblommig, förväxlas lätt med blåblommiga former av rödmire (hos oss mycket ovanliga). Hos blåmire är kronbladens framkant grövre tandad men har endast ett fåtal glandelhår (många hos A. arvensis); glandelhåren är dessutom annorlunda byggda (Stace 1997). – Till Norden har blåmire främst kommit med barlast och med utländsk spannmål.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Blåmire är ursprunglig i södra Europa och sydvästra Asien. I Sverige är den mycket sällsynt noterad på ruderatmark. I Sterner (1938) anges den vara funnen vid ett tillfälle och fyndet är först publicerat i Sterner (1922). "Anagallis femina! Repplinge: vid Solliden. (Konservator A. Lindquist 1918 enl. Lindquist.)" Rimligen rörde det sig om blåblommiga plantor av rödmire Lysimachia arvensis.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, tillfällig. Utgången.
Bara ett säkert fynd, men kanske något fynd av blåblommig rödmire i själva verket baserades på denna art.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Blåmire är en tillfällig gäst, som förmodligen kommit in med trädgårdsväxter från Medelhavsområdet.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, finns i större delen av Europa. Funnen på en lokal.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Förr på avfallsplatser, på trädgårdsgångar och i trädgårdsland.
Medelhavsområdet. I Sverige tillfällig.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
En europeisk art med endast tillfälliga förekomster i Sverige. Ej funnen efter 1990.
Almq. Tillfälligt adventiv, sällsynt.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen. Gä, hamnen 1843 (Hartman 1848) och Näringen 1928 (Ahlner 1929).
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Blåmire har i gammal tid hittats fyra gånger, åtminstone två gånger på barlast.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Timrå Östrand på barlast 1906 (K.A.G. Gredin i LD conf. T. Tyler).