bergbräsma

935 Cardamine hirsuta L.

This originally Eurasiatic species is most frequently distributed in Europe. From the original distribution area, it has spread through Asia and N. America and also to a great many places outside the map area.

Bergbräsma förekommer sannolikt med två olika provenienser i landskapet, en ursprunglig och en ganska sent inkommen plantskole- och trädgårdsform. Morfologiskt är de dock lika. I någorlunda naturlig vegetation växer den ettåriga och konkurrenssvaga arten på strandvallar och torrängar vid kusten, främst i norra Halland. Vissa år uppträder den här i massförekomster. De vanligaste växtplatserna är emellertid plantskolor, rabatter, tomtgränser, parker och kyrkogårdar. Mindre vanlig är den i gräsmattor, på utkast- och tipplatser, P-platser samt hällmarker i kulturbetesmarker.

Bergbräsman gynnas av vår tids ökade transporter av jord och trädgårdsprodukter och är under spridning i landskapet.

Bergbräsman är en ettårig, höstgroende och vår­blommande ört som växer på bar jord, särskilt på hyllor i örtberg och på annan torr, vegetationsfri mark nära havet eller större sjöar, gärna nära själva stranden på tångvallar. Arten förekommer rikligast i kalktrakter. Som införd förekommer arten i träd­gårdsland och stadsplanteringar och även i växthus, spridd med jord och växter från plantskolor. Denna ogräsform med världsvid utbredning är spädare och kan spira och blomma under alla tider på året.

Europa, Asien, Nordafrika. I Sverige i Götaland och Svealand, främst utmed kusten, som införd även i Norrland.

Två former av växten förekommer, dels en inhemsk i frisk lövvegetation, dels en fr.o.m. 1960-talet inkommen genom plantskolor, främst från Holland enl. Nilsson.

Gammal bofast art.

Sannolikt något förbisedd.

Mycket sällsynt i Östra Mälområdet: tre möjliga spontana förekomster, en sentida adventivförekomst. Värmefordrande, sydlig (i Skandinavien sydligt suboceanisk) art. Utbredningstyp: S13.

Bergbräsma är ibland funnen på sandiga–grusiga havsstränder och i karster, miljöer där den troligen är ursprunglig (se primäruppgifter ovan). Vanligare är den idag på starkt kulturpåverkade lokaler som vägrenar, åkerkanter och i betade torrängar där den främst ses på slitna partier; på dessa lokaler ses en ogräsform av bergbräsma som har mindre blommor jämfört med de naturliga formerna som är storblommiga och där blomningen är inskränkt till våren. När röjningar sker av betesmarker gynnas bergbräsma och dyker upp där enbuskar tagits bort eller på brännfläckar. Även ruderatmarker erbjuder många lämpliga miljöer såsom jordhögar, grusplaner, gamla stenbrott och sandtag. Nära gårdar växer bergbräsma i gräsmattor och rabatter.

Bergbräsma är vanlig och jämnt fördelad över hela Öland inklusive Stora Alvaret. Arten förefaller ha ökat sedan Sterner (1938) och hittas nu i samtliga socknar; denna ökning gäller ogräsformen. Växten förekommer ofta i plantskolor och kan därifrån spridas vidare till trädgårdar. Men även andra arter i släktet förekommer som ogräs i plantskolor så det gäller att se upp. Olika mänskliga aktiviteter i odlingslandskapet gynnar bergbräsma. Torrsommaren 2018 var positiv för växten som följande vår–försommar kunde skådas i en sällan sedd massblomning som gjorde att vissa sjömarker på östra Öland såg ut att vara snötäckta. När de perenna gräsen dog av torkan banade det väg för ettåriga växter som bergbräsma.

Gammal och kulturföljeslagare, bofast.

Troligen ursprunglig.
Öppna till halvöppna torra miljöer: driftvallar, hällmark, klippor, torrbackar, gärna på myrtuvor; även i köksland och någon gång på brandfält. Kartan visar att bergbräsma är kustbunden, men den kan vara förbisedd under våra inventeringar, eftersom den snabbt dör bort i sommarhettan. Av Eisen & Stuxberg (1869) ansedd som sällsynt, men Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän, med utbredning från Sundre till Gotska Sandön, Fårö. Förmodligen har frekvensen varit oförändrad sedan slutet av 1800-talet.

Bergbräsma växer på blottade, tunna jordlager i kustnära hällmarker, steniga torrbackar och naturbetesmarker. Man finner den också som ogräs i planteringar och rabatter i trädgårdar, på kyrkogårdar och i parker. Vissa år förekommer den liksom andra små ettåriga växter i stor mängd. Bergbräsman har ökat både i frekvens och i utbredning sedan förra inventeringen, åtminstone delvis beroende på att ogräsformen kommit in med plantskoleprodukter.