ärtstarr

Se vanlig ärtstarr Carex oederi var. oederi och liten ärtstarr Carex oederi var. pulchella

Se vanlig ärtstarr Carex oederi var. oederi och liten ärtstarr Carex oederi var. pulchella

Se vanlig ärtstarr Carex oederi var. oederi och liten ärtstarr Carex oederi var. pulchella

Knagglestarrgruppen Carex flava m.fl.

Grönstar C. demissa, knagglestarr C. flava, näbbstarr/jämtstarr C. lepidocarpa och ärtstarr C. oederi

En grupp starrar som utmärker sig genom sina rundade honax och rent gröna fruktgömmen med långa spröt som gör axen spikbollslika. Samtliga arterna är tuvade med ljusa basala slidor och rent gröna platta blad där stjälkens stödblad är tydligt längre än axsamlingen. Axfjällen är rätt trubbspetsade, brunaktiga, oftast med en grön nerv och saknar alltid en vit hinnkant.

Arterna växer på frisk–fuktig, helst öppen och gärna kalkrik mark. Man ser dem gärna i rikkärr och artrika fuktängar men de ses även ofta i diken, körspår, hällkar och på stränder och liknande. De olika arterna är totalt sett vanliga i hela landet men vissa arter är, framförallt i de södra delarna, mer knutna till rena rikkärr. Knagglestarr är den arten man kan förvänta sig att träffa på även i fjällen. 

Förväxlingsrisk:
Segstarr (C. extensa) och glesstarr (C. distans) är två arter som uteslutande växer på havsstränder och liknar mycket Carex flava-gruppen. De har dock något mer utdragna, ej klotrunda honax. Viktigt är också att axfjällen har små utdragna uddar som bildas av en utlöpande mittnerv. Segstarr har dessutom typiska köttiga U-formade blad.
Ängsstarr (Carex hostiana) har små utlöpare med enstaka strån och är alltså inte tuvad. Axfjällen är dessutom mörkbruna med en tydlig vit hinnkant.

Subsp. fennica

En numera obeaktad underart, nämnd från Närke av Palm gren (1959) och Hylander (1966b) efter ex. från Brotorp i Axberg 1885 K. Kjellmark (S/LFa).

Se även: vanlig ärtstarr Carex oederi var. oederi och liten ärtstarr Carex oederi var. pulchella

Gammal bofast art.

Se även ävjestarr Carex oederi var. bergrothii.

Allmän i Bergslagen; tämligen allmän i Skogslåglandets skogstrakter, mycket sällsynt i dess slättbygder; tämligen sällsynt på Mälarslätten. Frekvensen högst i trakter med rik förekomst av oligotrofa, moiga-sandiga mineraljordsstränder - dess viktigaste ståndorter. S om oligotrofsjöområdet vanligen på hemeroba ersättningsståndorter. Dessa få, då växten varken trivs väl i fuktängsvegetation på lera eller förekommer i kärr. Utbredningstyp: N1.

Samma utbredning under 1800-talet: "I bergslagstrakten temligen allmän; nedåt Mälaren mera sällsynt ---" (WALL 1852). HULTÉNS (1971) kartbild alltså missvisande.

521 Carex oederi Retz.

Syn.: C. serotina Merat

This polymorphic species is here represented by subsp. oederi and, without indicated distribution limits, subsp. pulchella Lönnr. and subsp. fennica Palmgr. Thus, the map is complex. Further differentiation is at present impossible. The closely related C. viridula Michx in N. America and E. Asia and the C. Asiatic C. philocrena V. Krecz. are also tentatively mapped. The. C. oederi group is almost circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 170 and map 162).

(C. serotina, C. oederi)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert då arten tidigare inte urskilts konsekvent.
Kommentar: B, granskare MHd. Då mellanformer mellan varieteterna liksom morfologiskt avvikande svårtolkade individ är vanliga har kollektiv behandling ofta varit nödvändig men de typiska formerna har fördelats på varieteter enligt nedan. Åtskilliga populationer uppvisar tecken på hybridisering och introgression med grönstarr C. demissa.

Se även vanlig ärtstarr Carex oederi var. oederi och liten ärtstarr Carex oederi var. pulchella.

C. oederi

De talrika äldre uppgifterna utan belägg är omöjliga att utvärdera; många torde gälla grönstarr. De har här lämnats utan avseende.

Ärtstarr växer i allehanda våta miljöer som alvarträsk, tuviga fuktängar, havsstrandängar samt skogskärr ofta med ag Cladium mariscus eller trådstarr Carex lasiocarpa; de flesta lokaler är hävdade genom bete. Arten är kulturgynnad och ses även i vattenfyllda stenbrott, fuktiga sandtag, dammar och diken. När betesdjuren trampar runt vid gyttjiga vattenhål är ärtstarr snabbt på plats. På alvaret växer den i tokfuktängar samt på bar kalkgyttja i periodvis fuktigt grusalvar och vätar. Alldeles utmed havet norr om Byxelkrok, Böda sn, ses tuvor av ärtstarr i kalkstenshällens sprickor.

Ärtstarr är vanlig över hela ön, speciellt frekvent i Mittlandets stora våtområden, på Stora Alvaret och längs västra stenkusten. Något glesare förekommer den i östra sjömarken och barrskogarna i Böda sn. Ärtstarr hävdar sig väl på dagens Öland, något hot föreligger inte och den är snabb på att utnyttja starkt kulturpåverkade lokaler i odlingslandskapet.

Ärtstarr kan delas upp i varieteterna vanlig ärtstarr var. oederi, liten ärtstarr var. pulchella och ävjestarr var. bergrothii, samtliga är noterade på Öland. Av fynden under inventeringen är ca 60 % bestämda till varietet med en klar majoritet för vanlig ärtstarr (nästan 90 %), resterande dryga 10 % är angivna som liten ärtstarr och endast ett fynd av ävjestarr. Ovanstående text avser själva arten ärtstarr medan liten ärtstarr och ävjestarr beskrivs separat nedan.

Gammal, bofast.

Ursprunglig. För växtmiljöer se varieteterna. Johanssons (1897) ”Mycket allm.” äger viss giltighet ännu i dag.

Se vanlig ärtstarr Carex oederi var. oederi och liten ärtstarr Carex oederi var. pulchella

De tre varieteterna av ärtstarr, vanlig ärtstarr var. oederi, liten ärtstarr var. pulchella och ävjestarr var. bergrothii finns alla i Hälsingland. Av dessa är ävjestarr en sällsynthet med bara tre belagda fynd. I de offentliga herbarierna finns 31 belägg av liten ärtstarr och 14 av vanlig ärtstarr. För båda förefaller lokalerna vara tämligen utspridda över landskapet. Från tiden för vår inventering finns fem belägg av liten och sex av vanlig ärtstarr.

Ärtstarrens blomning börjar i skogs­stjärnans tid. Som för alla strandväxter gäller att vattennivån under växtsäsongen spelar stor roll för blomningstiden. När vattennivån under sommaren gradvis faller kan man i ljungens tid se blommor nederst på stranden samtidigt som det finns mogen frukt överst. Bladen övervintrar till hälften gröna.

Se även ävjestarr Carex oederi var. bergrothii