åkertistel

Gammal bofast art.

Allmän

Först uppgiven av Dusén (1880).

Åkertistel, som är mycket kulturgynnad, är troligen ursprunglig på tånggödslade havsstränder. Framför allt växer den emellertid rikligt på många olika slag av näringsrik, mer eller mindre störd mark - åkrar, trädor, omställningsarealer, trädgårdsland, vildvuxna gräsmarker, jordhögar, åker- och vägrenar, stations- och industriområden, avfallstippar och annan ruderatmark.

Allm. på torra–fuktiga ogräsmarker, allm. på Närkeslätten, ovanligare i Skogsbygden, exempelvis sälls. i Graphyttetrakten i Tysslinge. Ansågs av Segerström (1932) vara allm. i Hammar och Lerbäck men den är aldrig sedd i Lomtärntrakten i Askersund (B. Pettersson).

Växten betraktades som Mellansveriges 2:a värsta ogräs i en enkät bland lantbrukare (Bolin 1922), men var i stort sett opåverkad vid ogräsbesprutning i länet 1923 (ÖLHÅ 1924).

Se även: grå åkertistel Cirsium arvense var. incanum

Åkrar och trädgårdsland, betad och trampad ängsmark, hyggen, avfallsplatser, vägkanter, bangårdar, hamn- och fabriksplaner osv. Vanligt ogräs som är svårutrotat. Mest på något fuktig, näringsrik jord. Även på havsstränder.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

1862 Cirsium arvense (L.) Scop.

This variable species is considered to occur as an indigenous plant in most of Europe and W. and C. Asia. From Russia through Asia and towards the east subsp. setosum Iljin prevails. In the southern part of the European and W. Asiatic range it is partly replaced by subsp. vestitum Petrak. On the whole, the species is favoured by agriculture. From the Eurasiatic area it has spread as a weed to several parts of the world, for instance N. and S. America, Australia and New Zealand. The species belongs nowadays to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 290 and map 281).

Perenn, beståndsbildande, 5–12 dm hög, dioik ört (jordstam!). Rikligt förgrenade jordstammar i flera “våningar” i marken. Sänder upp skott, som när de kommer upp ur marken liknar bladrosetter, men snart sträcker ut sig till raka, till större delen ogrenade stänglar. Stänglarna kan stå tätt och bilda täta bestånd. Stängeln är rätt slank med täta, upphöjda strimmor och saknar helt taggbeväpning. Rikligt med strödda blad av mycket varierande utseende (se “variation”), men alltid med kilformad bas utan stjälkomfattning. Beväpningen varierar starkt, men “i botten” finns alltid små, tätt sittande, nållika taggar längs bladkanten, och (få eller många) kraftigare taggar (få på utbuktningar eller flikspetsar. Upptill med grenig blomställning som har uppåtriktade grenar och bär många, rätt små korgar med rosa blommor. Hanväxten har mer rundade korgar med rödare blommor, honväxten har mer cylindriska korgar med mer violetta blommor. Frukten är en liten nöt med yviga fjäderpenslar.

Åkertistel är allmän i jordbrukslandskapet, och kan vara ett besvärligt ogräs i åkrar. Även öppen gräsmark, vägkanter, skräpmark i allmänhet och stränder.

Förväxlingsrisk:
Är man bara medveten om variationen känns åkertistel lätt igen på att den växer i bestånd och ej har rosett, att stjälkarna är obeväpnade, och att bladen ej är stjälkomfattande.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 16–30 %.
Kommentar: synnerligen variabel vad gäller bladform, hårighet, taggighet och blomfärg. Såväl helbladiga, tagglösa som vitblommiga former förekommer sällynt. Dessutom förekommer såväl former med tätt vitludna som helt kala bladundersidor men dessa varianter, ibland urskilda som varieteter, har inte eftersökts särskilt under inventeringen. Den till havsstränder knutna form som kallats C. a. var. maritimum har uppgivits från flera lokaler i Trolle-Ljungby men förekommer troligen även på andra håll och har inte aktivt eftersökts.

Åkertistel är troligen ursprunglig på sandiga–grusiga havsstränder där den gärna växer på driftvallen. Vanligast idag är växtmiljöer betecknade som ruderatmark exempelvis jordhögar, bevattningsdammar, stentippar, grusplaner mm. I röjda betesmarker liksom på hyggen dyker växten ofta upp. Åkertistel är även idag ett vanligt åkerogräs och kan förekomma rikligt på trädor. Den har en bred ekologisk nisch och växer på gårdsplaner, i vägkanter, tuviga friskängar och tallskogar så länge de erbjuder öppen och näringsrik jord. På alvaret ses miniatyrplantor av åkertistel i vittringsgrus, ibland även i tunn alvarmo.

Åkertistel är väl spridd i landskapet. Eftersom den även klarar att växa på alvarmark och havsstränder har den inga direkta utbredningsluckor.

Åkertistel varierar en hel del i utseende vilket föranlett att den ibland delats in i varieteter. Om detta kan man läsa i Aulin (1912) som skriver. "Cirsium arvense (L.) Scop. I alla möjliga former, från obeväpnad gråluden v. incanum Fisch., Resmo nära kyrkan, till alldeles grön, tornig v. horridum Wim. på stränderna."

Vanlig åkertistel var. arvense är måttligt taggig och med gröna bladundersidor. Grå åkertistel var. incanum kännetecknas av att bladundersidan är tätt filthårig och bladen saknar i princip taggar. Från inventeringen finns lika många fynd av båda varieteterna. Martistel var. maritimum växer på havsstränder, den har påtagligt taggiga plantor med kala blad. Knappt 1/3 av de aktuella fynden är bestämda till varietet. Ibland ses plantor med vita blommor och helbräddade blad, det är noterat vid några tillfällen. Åkertistel är ofta tvåbyggare där honplantor har något långsträckta blomkorgar med ljusviolett färg. Hanplantor har rundare blomkorgar med mörkare blomfärg med dragning åt rött.

Gammal, bofast.

Ursprunglig, även kulturföljeslagare.
Stränder, gärna på driftvallar och gräsmark; här troligen ursprunglig. Riklig på kulturmark: vägkanter, körvägar, beten, åkrar, åker- och dikesrenar, jord-, skräp- och soptippar samt annan ruderatmark. Plantor med vita blommor förekommer ibland: Etelhem (Johansson 1897), Fide, Fidenäs (Fries 1932), Endre, 1990-talet (Larsson 1994).

Åkertistel är spridd över hela Gotland. Den höga andelen provrutor med åkertistel visar att arten är mycket allmän. Frekvensen är oförändrad sedan slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) angav ”Allest.”.

Åkertistel finns på Gotland i tre varieteter: vanlig åkertistel var. arvense, grå åkertistel var. incanum och martistel var. maritimum. De har inte urskilts under Projekt Gotlands flora, men vi tror att vanlig åkertistel är den dominerande formen på kulturmark.

Åkertistel växer på kväverik jord i gödslade betesmarker, vid gödselstäder, på gårdsplaner, jordhögar, åkrar, trädor, vägkanter, banvallar, utfyllnadsjord, dikesslänter efter nybyggda vägar, industriområden och skräpmark av olika slag. I mer naturlig miljö finner man den i driftvallar på havsstränder och på sötvattenspåverkade, leriga strandängar, där den förmodligen är ursprunglig. Arten har ökat på senare tid, kanske beroende på kvävenedfall och att den gynnas av den omrörning av jorden som följer med vägbyggen och andra anläggningsarbeten. På havsstränder uppträder arten inte alltför sällan i en form med mycket kraftigare och fler taggar samt krusigare blad, formen maritimum. Tyvärr har vi inte urskilt denna form konsekvent under inventeringen.

Fröplantor av åkertistel kommer upp på naken jord i odlingslandskapet eller i traktorspår på ett hygge, förmodligen mest från vindspridda frön. Arten blommar från mjölkens till ljungens tid. Den bildar i ljungens och i lingonens tid oerhörda mängder långt flygande frön. Gröna blad behålls in i lärkens tid, men inget grönt övervintrar.