Odontites vernus
åkerrödtoppa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
åkerrödtoppa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Åkerrödtoppa är en gammal, kulturberoende växt. Den ettåriga, konkurrenssvaga halvparasiten växer främst på lätt åkerjord eller sandig/grusig mark, t ex utfyllnads- och ruderatmarker samt vägkanter.
Åkerogräs som förekomer mest i sandjordsåkrar (Snogerup 1987). Arten tycks vara ovanligare än rödtoppa. Numera är ett knappt 20-tal lokaler kända, de flesta från 1987–1994. Växtplatser är övergiven järnväg, grustag, tipp, åker, ogräsmark, sandplan och kalkrik slåtteräng i f.d. hage.
Ett bestånd vid Tybblekullen i Örebro sågs första gången 1975 och fanns kvar 1989 (H. Johansson, OREB/BSn).
Gammal bofast art.
Britt Snogerup har nyligen (1987) reviderat det svenska materialet av Odontites-arterna. Endast en lokal i Härjedalen, av åkerrödtoppa, kan redovisas efter denna granskning: Lillhärdal: kyrkbyn (16E 2b, 1912, N. Nilsson och 1904, SB, båda i S). Birger (1908a) upptar ytterligare en lokal för Odontites (utan belägg): Sveg: vid prästgården 1885 (16E 6e). Nyare fynd saknas.
1684 Odontites verna (Bell.) Dum. and O. vulgaris Moench
Syn.: O. rubra Bess. and O. verna subsp. serotina (Dum.) Corb.
This critical group of taxa (O. litoralis Fr. see no. 1685) occurs in large parts of Eurasia and in N. America (introduced). Fl. Eur. 3/1972, p. 268 f. regards these taxa as one species with three subspecies (incl. O. litoralis). The North European 0dontites taxa have been investigated by Britt Snogerup (Watsonia 14/1982, p. 34-39), who reports three species, O. verna (Bell.) Dum., O. vulgaris Moench and O. litoralis Fr. (no. 1685). Thus, the present map is a composite map with O. verna and O. vulgaris. While waiting for further investigation, the drawing of separate maps must be deferred. However, the Northwest European Odontites taxa have recently been treated by Snogerup in Acta Bot. Fenn. 124/1983, where separate maps are given of O. verna and O. vulgaris, showing a strikingly similar distribution pattern in Denmark, Sweden, Norway and Finland (maps p. 5 and 7).
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: se under kollektivarten ovan.
Kommentar: B, granskare BSp.
Åkerrödtoppa växer helst på sandig åkermark. Sällsynt kan den hittas i ruderatmiljöer som jordtippar och vid halmbalar dit den troligen kommit med frön från någon närbelägen åker.
Det är svårt att bedöma äldre förekomster av åkerrödtoppa eftersom det är oklart hur avgränsningen då var gentemot gatrödtoppa O. vulgaris. Den sistnämnda kan också växa som åkerogräs, något som Rikard Sterner var medveten om. Troligen var åkerrödtoppa betydligt vanligare förr eftersom den gärna växer i rågåkrar, en gröda som är sällsynt i dagens jordbrukslandskap. Men ännu idag kan arten hittas i en del öländska åkrar, helst ska dessa vara sandiga och inte är alltför hårt besprutade. Liksom många andra åkerogräs bedöms den ha en minskande trend och minskningen bedöms fortgå framöver.
Åkerrödtoppa är tetraploid 2n = 40 vilket skiljer den från de andra svenska representanterna i släktet som båda är diploida 2n = 18. Liksom hos gatrödtoppa O. vulgaris sticker stiftet ut ur den fullt utvecklade blomman, detta försvårar självbefruktning. Från gatrödtoppa skiljs den på de få och korta grenarna (0–3) som utgår i en tydligt spetsig vinkel (30–50˚). Interkalarblad saknas (interkalarblad = blad som sitter mellan översta sidogrenen och nedersta blomman på huvudstjälken). Nedersta blomman sitter i nod 6–9. Åkerrödtoppa blommar tidigt (juni–juli). Gatrödtoppa har många sidogrenar som utgår i mindre spetsig vinkel (50–85˚). Interkalarbladen är 3–7 till antalet och nedersta blomman sitter i nod 8–14. Gatrödtoppa är ofta som bäst i blom under august–september (Snogerup 1987).
Gammal kulturföljeslagare, bofast.
Gammal kulturföljeslagare?
Åkrar, vanligast i råg (jfr även Snogerup 1983); även i raps och vete samt i trädor. Någon gång i vägkanter och gårdsmiljöer. Plantor med vita blommor har observerats i Endre (Fries 1932).
Arten har påträffats i 129 kartblad, men den ses ofta bara på enstaka växtplatser i kartbladen (BGJ, JP). Vi bedömer därför att åkerrödtoppa är mindre allmän på Gotland. Johansson (1910b) ansåg att arten var allmän, men det finns mycket få uppgifter om arten fram till 1910, så det är svårt att avgöra om den verkligen minskade under 1900-talet.
Åkerrödtoppan är ett gammalt åkerogräs, som förr främst fanns i rågåkrar. Arten är en ettårig halvparasit som var knuten till det äldre odlingslandskapets små tegar och odlingslotter. Den blommar oftast kring midsommar och är därigenom minst en månad tidigare än sina släktingar. Arten tycks ha reagerat kraftigt mot de förändringar som skett i jordbruket under 1900-talet, eftersom den idag främst uppträder på mer extensivt skötta marker. Enligt Snogerup (1983) tycks åkerrödtoppan förr ha varit ganska vanlig i landskapet. Sammanblandningen med rödtoppa har gjort att både äldre litteraturuppgifter och nyare inventeringsrapporter utan belägg bör tolkas med stor försiktighet. Nedanstående lokaler är någorlunda säkra fynd av åkerrödtoppa.
Europa, västra Asien. I Sverige upp till södra Norrland.
