vit spikklubba

Amerikansk växt, förvildad i Sverige sedan 1700-talet.

Hudiksvall Bjuråker Johannesberg, 68591 15401, utkast-jordtipp 2004 (ALA); Sörlia, 68670 15366, trädgårdsrabatt 2002 (ALA); Västansjö, 68628 15382, trädgårdsrabatt under fågelmatning 2002 (ALA); Hälsingtuna Ulvberget, 68460 15644, avfallsanläggning 2004 (ALA); Ovanåker Alfta, Östra Kyrkbyn Thures, 680334 151508, 2010–2016 årligen i rabatter (BWA).

Spikklubba är funnen på havsstränder, i trädgårdar, potatisåkrar samt på avfallstippar och annan ruderatmark. Den ettåriga växten är bofast i landskapet men vanligen finns den kvar endast något eller några år på varje lokal.

Spikklubban infördes till Europa från Amerika under 1500-talet och odlades förr som läkeväxt, numera i någon mån som prydnadsväxt. I Sverige är den känd sedan första hälften av 1700-talet.

Status: gammal och bofast. Odlad som prydnads- och medicinalväxt sedan 1600-talet (KLun 2007). Mycket lätt självsådd och av allt att döma etablerad och bofast redan före 1749. Numera endast sällan odlad som prydnadsväxt.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.
Kommentar: former med tagglösa eller fåtaggiga frökapslar förekommer sällsynt. Även ett mindre antal uppgifter som inte preciserats till varietet är inkluderade här.

Vit spikklubba är en gammal medicinalväxt som härstammar från Nordamerika och området runt Svarta havet (Hultén & Fries 1986). Den är med kulturens hjälp spridd som ogräs över en stor del av världen, främst i tempererade områden. Växten har inkommit som förorening i olika fröblandningar men är även spridd från odling.

Spikklubba växer på torr–frisk, näringsrik, gärna kalkpåverkad mark och förekommer främst i diverse ruderatmiljöer som jordhögar, trädgårdstippar, potatisland, brännfläckar, stenbrott, nygrävda områden och ibland i gårdsmiljöer.

Spikklubba är främst funnen runt de större tätorterna Borgholm, Färjestaden och Mörbylånga. Växten har blivit vanligare under de senaste decennierna. Ruderatmiljöer med nyligen tippade jordhögar är ingen bristvara på dagens Öland. Dessutom pågår många projekt med grävning för elledningar, vatten/avlopp och fiber vilket gör att spikklubbans fröbank kan aktiveras.

Spikklubbans frön kan ligga i jorden under många år för att aktiveras vid omgrävning av marken. Frön som legat begravda en tid utvecklar en ökad känslighet för ljus vilket gör att en kortvarig ljusexposition kan bryta frövilan (Benevenuti 1995). Det räcker alltså att jorden vänds runt för att groningsprocessen ska komma i gång, en bra strategi om man är ett "ogräs" på ruderatmark.

Inkommen kulturföljeslagare och kulturflykting, bofast.

Sedan gammalt odlad som prydnadsväxt och läkeväxt, men sprids nu även med fågelfrö. Fröna behåller sin grobarhet länge och det finns flera exempel på att växten dykt upp, när man grävt i gamla trädgårdar, där den inte tidigare blivit sedd av dem som numera bor där. Man finner den i trädgårdar, på jordhögar, utfyllnader och soptippar.