Taxasida

vippstarr

Carex paniculata

L.

vippstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

vippstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vippstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex paniculata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex paniculata L.
Svenskt namn
vippstarr
norwegianBokmal
toppstarr
norwegianNynorsk
toppstorr
Finskt namn
lähdesara
finlandSwedish
vippstarr
Danskt namn
Top-star
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2019-06-29
Patrik Engström
Böda 2012-07-05
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

[Utdelad i Herbarium Normale från Kila: Sätra s.n. C. paradoxa (leg. Sillén) - åtminstone på ett ark (UPS). Med stor sannolikhet är det uppfästa, ofullständiga skottet ej samlat i Kila eller ens i Västmanland, troligen inte heller av Sillén Saken uppmärksammad redan 1921 av G. Samuelsson, som på en vidfäst lapp antecknat: "Lokalförväxling?". - Starkt sydlig art, närmast känd från Närke, Götlunda: Järnäs, SV S. Hammarens naturreservat.]

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

455 Carex paniculata L.

This species is mainly restricted to Europe (except extreme N and partly E). The population in the W. Iberian area is distinguished as subsp. lusitanica (Schkuhr) Maire. This species (or a very closely related taxon) is reported from Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 65.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Värme- och kalkkrävande växt i sanka sjöstränder.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vippstarr är ursprunglig men kulturgynnad. De kraftiga tuvorna bildar vanligen täta och mycket dominerande bestånd. I ganska orörd miljö växer den i bäckar nära havet, i havsstrandsgölar och rikkärr. Den är dock vanligare på kulturskapade ståndorter som märgelhålor och torvtäkter, av vilka de senare sannolikt påverkas av underliggande, näringsrika lerlager.

Vippstarren har ökat märkbart under 1900-talet. Bl a har den etablerat sig i torvtäkter och märgelhålor som tillkom under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 31–45 %. Ofta mycket långlivad på lokalerna men påfallande sällan etablerad på nya.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Vippstarr bildar stora tuvor på våt, närings- och basrik mark. Den förekommer vid sanka, ofta dyiga stränder av sjöar, åar och bäckar samt i strand- och lövskogskärr. Någon gång kan arten även växa på starkt kulturpåverkad mark, exempelvis vid dammar och på våta ställen i betesmark.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vippstarr är en högvuxen, tuvbildande växt som förekommer i fuktiga, kalkrika miljöer. På Öland hittas den i skogskärr, sumpskogar (med al, björk eller tall), diken och gamla vattenfyllda stenbrott; speciellt den sistnämnda biotopen verkar passa arten med två nyfynd.

Vippstarr är sällsynt på ön, men ganska stabil på sina fåtaliga växtplatser. Den är försvunnen från några gamla lokaler men som en viss kompensation har några nyfynd gjorts. Vippstarr bedöms ändå som något minskande jämfört med uppgifterna i Sterner (1986). Utdikningar på södra och mellersta Öland har gjort att den försvunnit. Även norra Öland är påverkat av dikningar, gamla lokaler dränerade och på väg att växa igen vilket gör att vippstarr riskerar försvinna från dem.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig (?).
Strandnära diken, fuktgropar och sumpiga källmyrar. Växtplatserna är alla belägna mycket nära kusten, och vid Raudstajnssand blev vippstarr ganska kortlivad. Bristen på äldre uppgifter kan bero på att arten anlänt sent till ön och alltså inte är ursprunglig.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vippstarr växer i stora tuvor i näringsrika våtmarker, påverkade av förekomst av skal eller basrika mineral. Man träffar på den i öppna kärr, fukthedar, sumpskogar, utmed källdråg och bäckar samt på sjöstränder och ibland i övre delen av havsstrandängar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i stora tuvor på blöt mark i kärr, på gungflystränder vid gölar, vid havsstrandspölar, längs bäckar och åar samt på sandiga moar även i diken och täkter för strötorv. verkar vara något störningsgynnad. Anses vara kalkgynnad men finns på det mycket kalkfattiga Hökensås vid mossegölar, i diken och torvtäkter på sandmoarna. Ganska sällsynt på kambrosiluren och Hökensås, mycket sällsynt i övrigt. 88 lokaler i 56 rutor (7 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Vippstarren förekommer i kärr och vid sjöstränder, vanligen vid källflöden. Ibland uppträder den som kolonisatör vid tämligen nyanlagda diken och dammar, troligen långspridd med fåglar. Flertalet av de sörmländska förekomsterna verkar ursprungligen ha uppkommit genom sådan kolonisering. Arten växer ofta i stor mängd där den förekommer och har ökat under 1900-talet. Vippstarr växer ofta tillsammans med tagelstarr och hybrider mellan dem bildas då lätt.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Svensk utbredning sydlig med enstaka förekomster norrut till södra Gästrikland. Mycket sällsynt i Uppland. 4 kartblad, 5 kvadranter.
Almq. Mycket sällsynt.
De uppländska förekomsterna av vippstarr finns utefter diken och dammar samt i sumpskog. Förekomsten i Vendel sträcker sig utefter ett dike som övergår till en bred bäck från Svartbäcke, där den först påträffades 1922, till kvarndammen i Husby, en sträcka på ca 3 km med hundratals enorma tuvor med strån av 2 m längd. Växten finns även N och O om Källsboda i källområden vid åsen, vilka avvattnas via diket, något som överensstämmer med iakttagelser från lokaler i andra landskap där den framför allt förekommer i källområden.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Vippstarren upptäcktes vid Vibyhyttan 2002 (Ståhl m.fl. 2002). Arten växer runt en gammal bruksdamm och längs bäcken som rinner ut från dammen. Den är troligen inkommen i sen tid men har naturaliserat sig i området. Möjligen kan arten vara inplanterad på platsen, eller oavsiktligt inkommen med bergsbruket. Hyttan drevs fram till 1860-talet. Närmaste lokal finns i Vendel i Uppland.