vippstarr

[Utdelad i Herbarium Normale från Kila: Sätra s.n. C. paradoxa (leg. Sillén) - åtminstone på ett ark (UPS). Med stor sannolikhet är det uppfästa, ofullständiga skottet ej samlat i Kila eller ens i Västmanland, troligen inte heller av Sillén Saken uppmärksammad redan 1921 av G. Samuelsson, som på en vidfäst lapp antecknat: "Lokalförväxling?". - Starkt sydlig art, närmast känd från Närke, Götlunda: Järnäs, SV S. Hammarens naturreservat.]

455 Carex paniculata L.

This species is mainly restricted to Europe (except extreme N and partly E). The population in the W. Iberian area is distinguished as subsp. lusitanica (Schkuhr) Maire. This species (or a very closely related taxon) is reported from Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 65.

Värme- och kalkkrävande växt i sanka sjöstränder.

Vippstarr är ursprunglig men kulturgynnad. De kraftiga tuvorna bildar vanligen täta och mycket dominerande bestånd. I ganska orörd miljö växer den i bäckar nära havet, i havsstrandsgölar och rikkärr. Den är dock vanligare på kulturskapade ståndorter som märgelhålor och torvtäkter, av vilka de senare sannolikt påverkas av underliggande, näringsrika lerlager.

Vippstarren har ökat märkbart under 1900-talet. Bl a har den etablerat sig i torvtäkter och märgelhålor som tillkom under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet.

Gammal bofast art.

Vippstarr bildar stora tuvor på våt, närings- och basrik mark. Den förekommer vid sanka, ofta dyiga stränder av sjöar, åar och bäckar samt i strand- och lövskogskärr. Någon gång kan arten även växa på starkt kulturpåverkad mark, exempelvis vid dammar och på våta ställen i betesmark.

Vippstarr är en högvuxen, tuvbildande växt som förekommer i fuktiga, kalkrika miljöer. På Öland hittas den i skogskärr, sumpskogar (med al, björk eller tall), diken och gamla vattenfyllda stenbrott; speciellt den sistnämnda biotopen verkar passa arten med två nyfynd.

Vippstarr är sällsynt på ön, men ganska stabil på sina fåtaliga växtplatser. Den är försvunnen från några gamla lokaler men som en viss kompensation har några nyfynd gjorts. Vippstarr bedöms ändå som något minskande jämfört med uppgifterna i Sterner (1986). Utdikningar på södra och mellersta Öland har gjort att den försvunnit. Även norra Öland är påverkat av dikningar, gamla lokaler dränerade och på väg att växa igen vilket gör att vippstarr riskerar försvinna från dem.

Gammal, bofast.

Ursprunglig (?).
Strandnära diken, fuktgropar och sumpiga källmyrar. Växtplatserna är alla belägna mycket nära kusten, och vid Raudstajnssand blev vippstarr ganska kortlivad. Bristen på äldre uppgifter kan bero på att arten anlänt sent till ön och alltså inte är ursprunglig.

Vippstarr växer i stora tuvor i näringsrika våtmarker, påverkade av förekomst av skal eller basrika mineral. Man träffar på den i öppna kärr, fukthedar, sumpskogar, utmed källdråg och bäckar samt på sjöstränder och ibland i övre delen av havsstrandängar.

Vippstarren förekommer i kärr och vid sjöstränder, vanligen vid källflöden. Ibland uppträder den som kolonisatör vid tämligen nyanlagda diken och dammar, troligen långspridd med fåglar. Flertalet av de sörmländska förekomsterna verkar ursprungligen ha uppkommit genom sådan kolonisering. Arten växer ofta i stor mängd där den förekommer och har ökat under 1900-talet. Vippstarr växer ofta tillsammans med tagelstarr och hybrider mellan dem bildas då lätt.